30 Minutes or Less (2011)

Filmens inledning är riktigt fånig och man får den här känslan av att det här bara kommer att bli ännu en löjlig Amerikansk komedi med unga killars jakt på pengar och brudar men efter en början när pizzabudet Nick (Jesse Eisenberg) lurar av ett par finniga tonåringar  pengar för matleveransen, hans polare Chet (Aziz Ansari) får en avsugning i bilen och bonnläppstjuvarna Dwayne (Danny McBride) och Travis (Nick Swardson) står och juckar framför en TV som visar en hockeymaskbeklädd Jason i fredagen den 13:e så hämtar sig faktiskt historien och gör resten hyfsat underhållande trots allt.

Ojämnt är det.
Humorn pendlar rätt friskt från fånig buskis till riktigt roligt och man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till det till en början rätt milda våldet som på slutet förvandlas till ordentligt våldsamt och också blodigt.

Oduglingen Dwayne vill åt sin farsa Majorens (Fred Ward) pengar men för att få dom så måste ju gubben dö och för att detta ska kunna ske så anlitar han en mördare som då givetvis vill ha mycket betalt och som Dwayne då löser genom att kidnappa Nick som han under bombhot tvingar att råna en bank åt honom.

En helt absurd idé och helt i avsaknad av all logik kan tyckas men det funkar ändå hyfsat bra.
Den babblande Chet och den frånvarande Nick kompletterar varandra bra och all röra till trots så har det blivit en rätt underhållande film.

Egentligen så tycker jag nog att betyg 3 är lite för mycket men en 2:a känns å andra sidan för snålt så jag tar nog hellre i lite.

Fest i Byn (1949)

Original titel: Jour de Féte

I den lilla Franska byn så förbereder man för fest.
Ett kringresande tivoli anländer och det sätts upp stånd och en karusell.
Det monteras också upp en tältbio där det visas film om det Amerikanska postverket.
Brevbäraren i byn Francois (Jacques Tati) tittar storögt på dom Amerikanska postutdelarna som akrobatiskt levererar breven med både flygplan och motorcykel.
Han bestämmer sig helt enkelt för att effektivisera postutdelningen.

Tati's första långfilm är en fantastisk fröjd för ögat, man ser en begynnande Hulot i brevbäraren som givetvis spelas av Tati själv och hans konster med cykeln under sin postrunda är enastående akrobatiska och hysteriskt roliga.

Det finns en hel del lustiga karaktärer i den lilla byn men det är brevbäraren Francois och dom dråpliga situationer han sätter sig i som är historiens kärnpunkt.

Tati har använt sig en hel del av ljudeffekter för att förstärka vissa scener och det var ju någonting han i senare filmer utvecklade till fulländning.
En varm och fantastiskt rolig film..

Flykt Genom Öknen (1948)

Original titel: 3 Godfathers

Boskapstjuvarna Robert Hightower (John Wayne), Pedro (Pedro Armendáriz) och William "The Abilene Kid" Kearney (Harry Carey Jr) rånar en bank i den lilla staden Welcome Arizona.
Under flykten så skadeskjuts William samtidigt som männens vattenförråd skjuts sönder.
Dom tvingas att fly ut i öknen medans ett uppbåd samlas i staden.

Dom tre rånarna stapplar fram i öknen, stöter på en till synes övergiven vagn men upptäcker att det där inne ligger en kvinna som precis ska föda.
Samvetet tar över och dom tre råbarkade männen hjälper till så gott dom kan och när kvinnan avlider under födseln så befinner dom sig helt plötsligt med ett nyfött barn i händerna.

Manuset bygger faktiskt på den klassiska historien om dom tre vise männen och i den här produktionen så användes inga som helst kulisser eller studios, allting spelades in på plats i Death Valley/Arizona och det känns verkligen.
All sand och hetta känns riktigt ordentligt och skådespelarna ser verkligen utmattade ut.

Dom tre i huvudrollerna agerar magnifikt och John Wayne kanske aldrig var bättre än just här i rollen som Robert Marmaduke Hightower.
Ward Bond som spelar Sheriffen Perley "Buck" Sweet är också strålande i sin roll i detta annorlunda westerndrama ute i öknen som både engagerar och griper tag i en och som dessutom innehåller en hel del humor.

Förutom skådespelarna så är det naturen som spelar den största rollen i all sin vildsinthet.
Det enda minuset i filmen är bara att musiken är så förbannat "tjo och tjim" även i dom mest dramatiska stunderna.

A Perfect Getaway (2009)

https://youtu.be/FYw_OUresio?si=j9b4ZmsIU36lMILl

Regi: David Twohy

Manus: David Twohy

Foto: Mark Plummer

Musik: Boris Elkis

Producent: Robbie Brenner, Mark Canton, Ryan Kavanaugh & Tucker Tooley

Det nygifta paret Cliff (Steve Zahn) och Cydney (Milla Jovovich) har kommit till Hawaii för att fira sin smekmånad.
Dom beger sig ut på en vandring på en av öns mest berömda leder och stöter där ihop med två andra par samtidigt som dom får höra att polisen hittat två lemlästade lik och jagar ett par i området som dom misstänker har begått dom bestialiska morden.

Jag visste ingenting om denna film när jag satte mig i fåtöljen framför TV:n.
Historien börjar med ett lyckligt bröllop för att vi tittare sen matas med undersköna naturbilder när det nygifta paret flyger i helikopter över ett fantastiskt ölandskap samtidigt som en reggaelåt i bakgrunden meddelar: There's no trouble in paradise.

Med andra ord så är det upplagt för en katastrof.

Ja, saker och ting går verkligen inte som planerat för semesterfirarna i filmen och från tittarens håll så är detta bara positivt för man tror ju att man sitter inne med lösningen flera gånger om men man blir lurad ett par gånger under resans gång.

Ett riktigt klurigt manus, bra skådespelare och strålande foto gör detta till en mycket bra och annorlunda thriller där det är intensivt spännande så fort det lyckliga paret satt sin fot i paradiset och till sluttexterna börjar att rulla.

Not Another Not Another Movie (2011)

Ett litet obskyrt filmbolag som styrs av Max Storm (Chevy Chase) balanserar på ruinens brant och jagar desperat efter ett manus som ska kunna bringa nytt liv i det döende företaget.
Det visar sig att hoppet ligger hos produktionsassistenten Randy (David Schultz) en minst sagt udda figur med idéer som inte är normalare än han själv.

Med namn som Chevy Chase, Burt Reynolds, Vinnie Jones och Michael Madsen så blev man ju minst sagt nyfiken på den här filmen.
Det är ju i och för sig skådespelare som passerat bäst-före-datum för länge sedan.

Efter ett par usla inledande minuter av historien så hade tyvärr redan den där känslan av att "detta är nog inte så bra" infunnit sig.
Känslan stämde. Det blev bara värre och värre och det var riktigt pinsamt dåligt vissa stunder och det är ju beklämmande att dom här forna bra och coola skådespelarna ställer upp i sån här dynga.

Det fanns två scener i filmen som jag tyckte var riktigt bra och det var en parodi på sluscenen i Titanic och så en med Jesus och Lärjungarna vid den sista måltiden, dessa två skulle kunna bli riktiga klassiker som fristående sketcher men instoppade i den här illasmakande soppan så kommer dom försvinna i glömskans oändliga rymd precis som hela den här produktionen.

Night of The Demons (2009)

Det är Halloween i en mindre stad i USA, ett gäng ungdomar samlas i ett stort övergivet hus för att ha fest.
Detta hus gömmer dock en fruktansvärd hemlighet.
För 80 år sedan så försvann några människor här under en seans medans ägarinnan själv tog sitt liv.

Det här är ju en remake av en film från 80-talet med samma namn och filmmakarna har här försökt på ett litet taffligt sätt återskapa lite av den tidens känsla i bland annat färger, musik och kläder..

Mer eller mindre påtända ungdomar snubblar ner i en källare där dom givetvis råkar hitta en dold dörr (som då polis under flera års undersökningar aldrig fann) som gömmer dessa människor som så mystiskt försvann för ett antal år sedan, eller vad som är kvar av dom åtminstone.
Nu räcker det ju inte utan dom här partyglada filurerna väcker ju också några  demoner med dåligt humör till liv som levt där i källaren under alla dessa år och bara väntat på att få komma ut och utrota hela mänskligheten. Hualigen!

Töntigt manus, dåligt skådespeleri och tråkigt regisserat, mer skrattretande än läskigt.
Sen så är det ju lite deprimerande att se den en gång så lovande Edward Furlong i en av dom ledande rollerna.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows (2011)

För andra gången så iklär sig Robert Downey Jr rollen som den gamle finurlige engelske detektiven Sherlock Holmes och detsamma gör då Jude Law i form av Holmes vapendragare Dr Watson.
I den här historien så är det den notoriske busen Professor Moriarty (Jared Harris) som ställer till det för vår hjälte med att försöka starta krig mellan olika länder som då i slutändan ska generera en hel del pengar och makt för den käre professorn.

Charmen som den förra filmen levde mycket på är tyvärr som bortblåst i denna.
Här känns det mera som om dom bara tagit lite ingredienser från den och förstärkt dom gånger tre.
Det springs mer, det skjuts fler skott, det slåss häftigare, det sprängs och exploderar dubbelt upp men den här tänkande detektiven som med sin fantastiska slutledningsförmåga hittar lösningar på det mest underliga problem har helt hamnat i skymundan.

Detta är action på hög nivå och ser man filmen som sådan så är det ju välgjort och häftigt explosivt men så mycket Sherlock Holmes är det ju inte längre.

Den som triumferar bäst i denna produktion är den Franska fotografen Philippe Rousselot som verkar ha fått fria händer och riktigt får leka av sig med coola kameraåkningar, slow-motion effekter och annan fototeknik.
Det visuella är behållningen i filmen.
Skådespelarna är väl bra men går mest på rutin känns det som.
Det är ju dock kul att se Noomi Rapace i rollen som zigenerskan Madam Simza Heron men hon gör ju inte så mycket egentligen förutom att glida runt och se mystiskt skön ut.

Högexplosiv action, snyggt filmad historia men som inte fastnar nämnvärt i minnet.