Rogue Assassin (2007)

FBI agenten Jack Crawford's (Jason Statham) liv blir helt upp och nedvänt när hans partner och bäste vän Tom (Terry Chen) och dennes familj brutalt blir mördade av den ökände gangstern Rogue (Jet Li). Jack gör nu till sin livsuppgift att få tag i mördaren och hämnas.

Tre år senare när ett gangsterkrig blåser upp mellan stans två största Asiatiska gäng så får Jack flera indikationer på att Rogue är inblandad.

I orginal så hette den här filmen "War" men sen så har namnet ändrats till "Rogue Assassin" av någon outgrundlig anledning.

Här bjuds man på en timma och fyrtio minuter av stenhård och blodig action och det är inte många lugna sekunder att hämta andan på i den här historien.

Fotot är verkligen stilrent och snyggt och Jason Statham och Jet Li är ju perfekta i den här sortens filmer, tyvärr så har manusförfattarna krånglat till historien lite mer än nödvändigt, det är ju ändå raka rör som detta handlar om.

Det blir dock lite tråkigt efter en stund trots att det smäller, skjuts, mördas och exploderar var och varannan sekund för hela produktionen känns lite själlös.
Hyfsat underhållningsvåld är väl det bästa jag kan säga men jag hade nog väntat mig lite mer.

Exorcismus (2010)

Original titel:  La Posesión de Emma Evans

Tonåringen Emma (Sophie Vavasseur) har spelat anden i glaset med några vänner och har börjat upptäcka att underliga saker börjar att hända i och runtomkring henne.
Hennes föräldrar är övertygade om att hon bara lider av en tonårsdepression men Emma vänder sig till sin morbror, Fader Ennis (Douglas Bradley) som märker att det är helt andra krafter som försöker att ta över flickan.

En Spansk skräckfilm inspelad i England och till största delen med Engelska skådespelare.
Man har ju varit bortskämd dom senaste åren med en hel massa bra skräck från Spanska regissörer men den här lägger jag tyvärr inte till den samlingen.

Det står att den här filmen är en klassisk exorcismhistoria men från lite nya vinklar men det stämmer föga.
Det finns ingenting nytt i den här historien förutom att den är några snäpp sämre än det mesta i samma genre.
Skådespelarna är dåliga, fotot tråkigt och regin styltigt stel.

Sen så undrar man ju också varför det alltid ska vara unga tjejer som blir besatta av den onde i alla dessa filmer?
Ska man nu göra en annorlunda historia så låt en lokalvårdare på 54 år drabbas istället.
Det skulle ju vara en ny vinkling i temat.

Hotet Inifrån (2006)

Original titel:  The Sentinel

Pete Garrison (Michael Douglas) är en veteran och legend inom Secret Service där hans jobb är att skydda den Amerikanska presidenten och hans hustru.

Nu har det börjat cirkulera rykten om att någon på insidan planerar att mörda presidenten och misstankarna leder mot just Pete Garrison. Han måste nu försöka hitta den riktiga förrädaren och samtidigt med alla medel skydda en personlig hemlighet som skulle vara en katastrof om den kom ut.

Den här politiska thrillern bjuder ju inte direkt på några nyheter men det är spännande och ett relativt högt tempo filmen igenom.

Michael Douglas och Kiefer Sutherland fungerar riktigt bra ihop medans Eva Longoria däremot enbart är snygg och har ingen som helst annan funktion i den här historien.

Man behöver inte sitta och fundera så mycket för när halva filmen gått så vet man vem boven är och ungefär hur det kommer att sluta men det är rätt skönt för då kan man bara luta sig tillbaka och få en stunds underhållning.

My One and Only (2009)

Det är i 50-talets USA och Ann Deveraux (Renée Zellweger) bestämmer sig för att lämna New York och sin konstant otrogne man Dan (Kevin Bacon).
Hon tar sina söner George och Robbie, köper en bil för sina sista dollar och ger sig ut på ett strapatsrikt äventyr för att om möjligt hitta en ny man och en ny far till sina söner.

Den här filmen bygger ju delvis på den sanna historien om skådespelaren George Hamilton's uppväxt och det är en hel underbar film i regi av Richard Loncraine.

Renée Zellweger är helt fantastisk som den lite blåsta och ytliga mamman men med ett hjärta av guld som gör sitt bästa för att hon och hennes söner ska få ett så drägligt liv som möjligt.

Fotot av ett 50-talets Amerika är strålande vackert och regin likaså.
Allting har bakats ihop på ett dramatiskt och mycket roligt sätt och man blev glad av den här historien trots att det även finns vissa tragiska och allvarliga stunder.

Hole in One (2009)

Golftalangen Eric (Steve Talley) struntar helt i plugget och tillbringar den mesta tiden på golfbanan där han försöker lura av rika äldre män en massa pengar samtidigt som han hjälper sin polare Tyler (David Ellison) med hans kollektion av golfkläder.
En dag så slår han vad med två plastikkirurger om 50.000 dollar.
Om han mot förmodan skulle förlora så får dom göra ett valfritt ingrepp på honom.

En sån här typisk amerikansk collegekomedi kan klara sig hyfsat om det bara finns någonting bra att plocka ut, typ skådespelarna eller humorn men tyvärr så finns det ingenting i den här filmen som ens är i närheten av "bra" och det hjälper föga att tjejerna slänger av sig kläderna och visar tuttarna var och varannan minut.

Five Minutes of Heaven (2009)

Det är NordIrland i mitten på 70-talet, den unge Allistair Little har anslutit sig till Ulster och har nu med sina vänner fått sitt första uppdrag:
Att döda en katolik från det lokala stenhuggeriet.

Offrets lillebror Joe blir enda vittnet till dödsskjutningen.

Nu 25 år senare och efter att ha tillbringat många år i fängelse så har Allistair (Liam Neeson) fått en möjlighet att göra upp med sitt förflutna, han ska för första gången sen mordet träffa vittnet Joe (James Nesbitt) i en direktsänd TV intervjuv.

Det här är en fantastisk liten film och även om det är en historia där det egentligen inte händer någonting så sitter man som på nålar, det är en otrolig spänning som ligger i berättelsen och Liam Neeson och James Nesbitt är enastående i dom båda huvudrollerna.

Fotot är strålande och i filmens upptakt som utspelar sig i mitten av 70-talet så känns det verkligen som om filmen vore inspelad då.

Själva grundtemat i filmen är ju försoning och båda huvudpersonerna är ju tvugna att göra upp med sitt förflutna för att klara av att leva ett normalt liv i framtiden.
Dom målas aldrig upp som goda eller onda utan som helt vanliga människor där ödet bara format deras liv lite annorlunda.

Ett drama som verkligen tar tag och som sitter kvar en lång stund efter det att sluttexterna rullat klart.

Savannens Hjältar (2010)

Original titel:  Konferenz Der Tiere

Den vimsige surikaten Billy (James Corden) och det vegetariska lejonet Sokrates (Stephen Fry) oroar sig för att vattnet helt försvunnit från dalen där dom bor med familj och vänner.
Dom beslutar sig för att ta sig till källan för att försöka lösa problemet och på den äventyrliga resan dit så stöter dom ihop med en hel hoper djur från alla delar av världen som tagit sig till dalen för att deras hemmiljöer förstörts.

Väl framme så finner dom en damm som håller allt deras vatten i en konstgjord sjö..
Nu måste dom få tillbaka vattnet och se till att inte människan förstör den här delen av världen också.

Jag älskar animerad film och jag satte mig förväntansfullt ner i soffan för att titta på denna, trots att det ännu en gång skulle handla om djur i Afrika.
Själva grundidén lät ju spännande, djur som tar saken i egna händer för att få människan på bättre tankar.
Men av allt det där som skulle kunna ha blivit bra så blev det istället ingenting.
Djuren är totalt charmlösa och animeringen pendlar faktiskt från ganska dålig till rent usel.

Manuset håller inte ihop någonstans och är rent löjlig och då är det ju ändå en animerad film där man ju brukar köpa det mesta.

Filmmakarna har snott hejvilt från allsköns filmer och det är ju helt okey bara man gör det bra och med lite själ och hjärta men här blir det bara pinsamt och humorn är så torr att den här uttorkade dalen som det handlar om känns som rena störtfloden i jämförelse.

Från förtexterna till sluttexterna så är detta en av dom sämsta animerade filmer jag sett på mycket mycket länge.