Filip (Gustaf Skarsgård) fyller 45 år och det ska han fira tillsammans med sin fru Caroline (Aliette Opheim) på deras nyinköpta herrgård i norra Sverige.
Paret har bjudit in deras gamla och närmaste vänner Ossi (Filip Berg) och Kina (Josephine Bornebusch), Jacob (Jonas Karlsson) och Nicholas (Johan Rheborg), Henrik (Christopher Wagelin) och Ninni (Sara Shirpey) och så Nattis (Gizem Erdogan).
Eftersom deras vänner tillhör samhällets rikaste hälft så är Carolines plan för festen att få dom att investera i den hotellverksamhet som dom tänker starta på gården medan Filip helst av allt bara vill ha en trevlig kväll.
Eftersom gården ligger på landsbygden så kommer hela sällskapet i taxi och när alla är på plats så utbryter en snöstorm som gör att även taxichauffören Stefan (Henrik Dorsin) får ta plats inomhus.
Det är en ganska artig men stel stämning från början men allteftersom kvällen fortskrider så blir det alltmer spänt med giftiga personliga gliringar och avslöjande av gamla hemligheter, pinsamheter och relationsproblem.
Allting spårar ur till varmrätten när den flummige kocken Petters (Nils Wetterholm) psykedeliska svampar av misstag serveras istället för dom ätliga och tillsammans med vin, bubbel och sprit så släpps nu alla hämningar.
Stormen utanför fönstren speglar på något sätt även stämningen på insidan som nu är att beskriva som ett rent kaos, ett färgglatt psykedeliskt helvete där hunden Mochi och den otursföljda taxichauffören Stefan spelar viktiga roller, där Filip som den enda med lugnet i behåll försöker få allt att fungera samtidigt som hans hysteriska fru håller på att tappa förståndet.
En helt igenom kaotisk komedi med mörka inslag skriven och regisserad av Josephine Bornebusch och som tar upp det här med hur väl vi egentligen känner våra närmaste, vad händer när dolda frustrationer och olösta konflikter når ytan och hur enkelt människors uppbyggda fasader kan spricka när dom utsätts för press.
Det är tur att det är så många och skickliga skådespelare med som kan hålla ihop detta på ett fungerande sätt och det är både tur för filmen och dess styrka.
Visst är det till och från lite ojämnt och kanske farsartat men det är ändå så pass dramatiskt och roligt, annorluna och bra så att underhållningsvärdet ändå är rätt högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar