Niamh (Missy Keating) är en 11-årig flicka som bor med sin familj i ett isolerat hus på den irländska landsbygden. En natt verkar hela huset vakna till liv, möbler och husgeråd flyger och far genom rummen och attackerar den chockade familjen där alla dödas utom just Niamh.
Polisen vägrar givetvis att tro på den unga flickans berättelse och utreder fallet som en attack av okända gärningsmän.
Niamh tas nu om hand av grannarna Nat (Marcella Plunkett) och Lucas Galin (Pádraic Delaney) som vill hjälpa henne att återhämta sig från den fruktansvärda händelsen.
Niamh är dock djupt traumatiserad och har svårt att känna sig trygg. Märkliga och våldsamma händelser börjar snart hända i hennes nya hem vilket visar på att det som utspelade sig i hennes tidigare hem inte var en engångsföreteelse.
Allteftersom historien lunkar på vilket den gör i ett ganska stillsamt tempo så blir vi medvetna om att Niamh besitter telekinetiska krafter, som betyder att hon med tankekraft kan flytta föremål.
Det som till en början verkade vara spökerier hänger egentligen samman med Niamhs egna förmågor som hänger ihop med att hon utsatts för övergrepp av sina föräldrar. Hennes övernaturliga krafter blir ett uttryck för hennes rädsla, ilska och smärta. När hon känner sig hotad eller bevittnar grymhet så kan hennes förmågor utlösa ett brutalt och förödande våld.
Den här mörka och rätt tragiska skräckfilmen regisserad och skriven av Marina de Van visar konsekvenserna av övergrepp och när smärtan och rädslan som finns kvar av detta förvandlas till okontrollerbart och dödligt raseri.
Niamh är ju här både ett offer och ett livsfarligt hot vilket gör att man inte riktigt vet vad man ska tycka om karaktären, det ger filmen en väldigt obehaglig stämning.
Fotot av John Conroy bidrar verkligen till den mörka och tunga känslan som ligger över historien som en grå filt och Missy Keating som spelar Niamh är verkligen bra.
Det finns vissa händelser och beteenden som man ställer sig frågande till sen så tycker jag inte att slutet riktigt knyts ihop på ett sådant sätt som man nästan väntat sig efte ren så dramatisk och bra film.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar