Här i den femte filmen i serien The Chelsea Detective så har Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough) fått en ny kollega vid sin sida, Kriminalinspektör Layla Walsh (Vanessa Emme). Vad som hänt med Priya får vi inte veta men hon nämns i alla fall som hastigast så man får anta att hon slutat och gått vidare med andra saker.
Efter en uppmärksammad utställning bestående av sällsynta och dyra konstverk och en kväll där Londons överklass frotterat sig med likasinnade så hittas gallerichefen Chris Milton-Elwes mördad.
När Max, Layla, Jess (Lucy Phelps) och Connor (Peter Bankolé) tar tag i fallet så verkar det först vara ett rån som gått fel eftersom det saknas ett antal tavlor men efter ett tag när Max och hans team börjar fördjupa sig i konstvärlden och dom personer som har en relation till galleriet och offret så öppnas en värld av falskhet, avund och stulen konst och vad pengar kan göra med människor men också äkta kärlek till konst.
Personligen så tycker jag att den nya karaktären Layla Walsh är ett lyft för serien (även om jag gillade Priya) och just den här historien tycker jag också är seriens hittills bästa och faktiskt också roligaste där det mitt i all död och mystik finns utrymme för en hel del humor, mest har det då att göra med Max Arnolds personlighet och hans omgivning som har rätt kul åt hans egenheter.
Layla visar sig inte bara vara en duktig polis utan även väldigt tuff och hård när det behövs och det får vi se när hon i detta fall stöter på en gammal kollega som slutat som polis efter en uppmärksammad händelse på deras förra arbetsplats.
Max exfru Astrid (Anamaria Marinca) bidrar här också till utredningen med en viktig detalj och dessutom så verkar det som om både hon och Max bör jar närma sig varandra igen, vi får väl se vart det leder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar