Elsa som snart är 8 år har bara en vän i världen och det är hennes mormor. Mormor är en väldigt speciell kvinna som gör allt som man enligt gängse normer inte ska eller får göra, finns det en regel så bryter mormor mot den och hon bryr sig föga om vem eller vilka hon trampar på tårna utmed den resan men Elsa älskar hon över allt annat och för henne har hon många gånger berättat historier om sagovärlden Miamas.
Elsa bor med sin mamma som väntar barn med sin nya man och mormor bor i samma hyreshus där också en samling andra mer eller mindre udda personer lever sina liv.
En dag så dör mormor plötsligt och lämnar efter sig ett brev till Elsa som skickar ut Elsa på en skattjakt, inte bara i hyreshuset bland dom andra boende utan också till sagans värld tillbaka i historien och det visar sig ganska snart att alla i huset hör ihop på ett eller annat sätt och att mormor kanske inte riktigt var den Elsa trott.
Fredrik Backman skriver ju väldigt bra och till och från så är han hysteriskt rolig. Här har han blandat komik, drama och tragik på ett riktigt bra och färgglatt äventyrligt sätt men det är en detalj som störde mig genom hela berättelsen och det är denna lillgamla Elsa som faktiskt är way-beyond vad man kan kalla lillgammal. Här har vi en flicka på 7 år som beter sig och pratar som en cool 14-åring och så får man en känsla av att hon har en 30-årings livserfarenhet och det där kunde jag helt enkelt inte köpa. Det funkade inte och det var synd för det blev ett störningsmoment i historien för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar