I den här traditionellt berättade historien av regissören Albert Hughes så
befinner vi oss någonstans i Europa för 20.000 år sedan. Keda (Kodi Smit-McPhee) är en ung pojke
som för första gången ska följa med sin far, hövdingen Tau (Jóhannes Haukur Jóhannesson) och stammens andra
jägare på buffeljakt ett par dagsmarscher hemifrån. Det går dock inte som
planerat, Keda stångas över en klippkant av en skadad och förbannad buffel och hans
far är övertygad om att han dött.
Keda vaknar dock till liv efter någon dag, liggandes
på ett klipputsprång och inser ganska fort att han nu är ensam ute i
vildmarken. Nu måste han på egen hand försöka ta sig hem men han kommer att få
oväntad hjälp.
Man kan väl säga att det här är en historia som på
något sätt ska visa hur det kan ha gått till när hunden blev människans bästa
vän men tyvärr så är allting rätt löjligt, skådespelarna är alldeles för bleka och det är
egentligen bara naturscenerierna som filmfotografen Martin Gschlacht står för som håller riktigt hög klass och så kanske en lite
oväntad gullig knorr på slutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar