När Finland var Sverige av Herman Lindqvist (2013)

Vi svenskar vet mera om historia i länder långt ifrån våra breddgrader än historian om våra grannar och det är ju själva grunden till att Herman Lindqvist skrev den här boken där vi bland annat får veta att Sverige och Finland faktiskt var ett och samma land i 700 år tills vår kung Gustav IV Adolf och hans militära strateger slarvade bort den delen av riket till Ryssland år 1808.

Vi var ett tvåspråkigt land som utvecklades både gemensamt och var för sig och där Stockholm var huvudstaden mitt i riket, en stad som med all sannolikhet inte skulle ha varit huvudstad om vi hade varit två separata länder.

Som vanligt så är ju Herman Lindqvist en enastående underhållande och intressant berättare även om han här ibland fastnar i lite för mycket detaljer om dom Svenska makthavarna och deras personliga intriger och då känns det som om han glömmer bort vad han egentligen skriver om.

Det är dock intressant, lärorikt och till och från mycket roligt.

Game of Thrones (2011-2019)

Titel:  Game of Thrones

År:  2011-2019

Land:  USA, Storbritannien

Genre:  Fantasy, Äventyr, Action, Krig, Drama

Längd:  8 säsonger

Detta mäktiga epos utspelar sig på dom två kontinenterna Westeros och Essos och där Järntronen som står i en sal på slottet i staden King's Landing är den tron där härskaren över dom 7 kungadömena i Westeros sitter och den tron som är föremål för både interna stridigheter i familjen Lannister som sitter på den, drakmodern Daenerys Targaryen som anser sig ha rätt till den och familjen Stark i den norra regionen Winterfell som egentligen vill hålla sig utanför och sköta sitt men som ändå blir inblandade i denna brutala kamp om makten.

Det var inte svårt att fastna för den här serien, det tog inte ens ett halvt avsnitt förrän man satt som fastnitad i fåtöljen och bara ville ha mer. Man blev inte heller besviken, i avsnitt efter avsnitt, säsong efter säsong så fick man se fantastiska äventyr, magnifika och maffiga effekter, enastående skådespelare i varje liten som stor roll, våld, sex och brutalitet som man tidigare inte sett en TV-serie leverera.

Det var först efter femte säsongen som det kändes lite som om manusförfattarna drabbades lite av idétorka och det var ju också då som böckerna av George R.R. Martin var till ända.

I sjätte och sjunde säsongen så fick serien lite luft under vingarna igen men dök tyvärr rätt rejält i den åttonde och sista.

Man tycker ju att filmskaparna kunde haft lite mer respekt för fansen av denna serie som tålmodigt väntat i över 1 år för att få se dom sista sex avsnitten som då sorgligt nog kändes snabbt och känslokallt ihopkrafsat.

Serien har under så många år nu ändå hållit en så fantastisk hög kvalité och varit bland det absolut bästa i underhållningsgenren någonsin på TV och varit riktigt oortodox i sitt sätt att ta livet av både onda och goda oavsett popularitet och det har gjort att trots besvikelsen över att förlora en del karaktärer som man tagit till sitt hjärta efter vägen så har den alltid känts fräsch.

Det är skönt att det är över men jag kommer att sakna den som fan.

Vansinne av Dean Koontz (2005)

Original titel: Velocity

"Om du inte tar den här lappen till polisen så kommer jag att döda en ung blond lärarinna i Napa County, om du tar lappen till polisen så kommer jag istället döda en äldre kvinna som är engagerad i välgörenhetsarbete".

Detta meddelande hittar en dag bartendern Billy Wile fastsatt på vindrutan på bilen när han kommer ut på parkeringen en dag efter jobbet.

Han tar det som ett skämt men berättar ändå om lappen för sin vän Lanny Olson som är polis och som också avfärdar den som ett dåligt skämt.

24 timmar senare så hittas en ung blond lärarinna brutalt mördad i grannstaden och Billy funderar på om han ändå ska blanda in polisen på allvar. Det dröjer inte länge förrän han får ett nytt meddelande.

Själva grunden i den här historien är solid och fast och bygget ovanpå den är skickligt utfört av författaren Dean Koontz men när han ska karva dom fina detaljerna så funkar det inte riktigt. Jag får aldrig något grepp på huvudpersonen och vet inte om jag ska gilla honom eller inte, ena sekunden så är han den mest omtänksamme man kan tänka sig för att i den andra bete sig som en fullfjädrad psykopat.

Visst, det är brutalt spännande och bisarrt men slutet blir lite av ett antiklimax och lite väl sött och sliskigt men fram dit så är det som sagt underhållande och bitvis nagelbitande tajt.

Fargo - Säsong 1 (2014)

https://youtu.be/xZCiyw1ZfB0?si=AcYBPFgEqdbBFkWb

Vi befinner oss på den lilla orten Bemidjii i Minnesota där den misslyckade försäkringsagenten Lester Nygaard (Martin Freeman) råkar stöta ihop med den lejde mördaren Lorne Malvo (Billy Bob Thornton) på ortens sjukhus och råkar efter ett missförstånd beställa ett mord på en av sina gamla klasskamrater, tillika en av ortens mest framgångsrika företagare och svin Sam Hess (Kevin O'Grady).

Det här mötet på sjukhuset sätter igång en rad händelser och grymma mord som får poliskommissarien Molly Solverson (Allison Tolman) inblandad och trots motviljan från hennes kollegor så vägrar hon att ge sig förrän alla trådar sitter ordentligt fast.

1996 så kom Joel och Ethan Coens film Fargo och här 18 år senare så kommer TV-Serien som lite löst bygger på den historien.
Efter första avsnittet av denna serie så var jag totalt fast. Det är en samling enastående skådespelare i ett antal fantastiskt bisarra karaktärer, det är spännande, våldsamt och hysteriskt roligt. Historien skruvar sig fram genom ett snötäckt iskallt landskap och man har ingen aning om vad som kommer att hända härnäst, vem som kommer att dö eller leva.

Billy Bob Thornton är underbar som mördaren Lorne Malvo som går omkring som en elegant klädd Terminator genom tillvaron och helt utan något som helst samvete tar livet av allt och alla som råkar vara i vägen och så har vi Allison Tolman vars poliskommissarie Solverson man inte kan låta bli att tycka om och som stångar sig blodig mot allehanda dumskallar till kollegor.

Francesca av Lina Bengtsdotter (2018)

Den i Stockholm baserade kriminalaren Charlie Lager beger sig åter till sin barndoms ort Gullspång för att hjälpa sin vän Susanne som drabbats av en depression. I samma veva så får hon höra talas om ett gammalt fall på orten med den unga flickan Francesca som för snart trettio år sedan försvann spårlöst. Charlie blir nyfiken och börjar rota i gåtan vilket inte alla på orten uppskattar och dessutom tar letandet fram gamla minnen från hennes egen uppväxt som visar sig kanske ha kopplingar till den försvunna flickan.

En bitvis mycket spännande historia som hela tiden utvecklas och blir bättre och bättre. Det är ju alltid fascinerande med Svenska mindre orter ute på landsbygden med allt vad det innebär av hemligheter och udda karaktärer och här finns det en hel samling av båda delarna.

Det är bra skrivet om utanförskap och utsatthet men det finns också en del disiga frågetecken som aldrig riktigt klarnar och som tar udden lite från den skarpt skurna berättelsen, vad gör tex Charlies journalistvän i historien? 

En, enligt mig helt onödig karaktär som verkar vara med enbart för att få till ett par extra sidor och tyvärr så blir slutet lite utav ett antiklimax också. Visst är det alltid kul med avslutningar som man inte väntar sig men här känns det lite som om författaren inte riktigt vetat hur hon ska få ihop det och bara tryckt på stopp och det är synd för spänningen är som tajtast just när allting tar slut.

Tills det så är det i alla fall riktigt bra skrivet, det är dramatiskt spännande, mörkt och tragiskt.

Tårtgeneralen (2018)

Titel:  Tårtgeneralen

Regi:  Filip Hammar & Fredrik Wikingsson

År:  2018

Land:  Sverige

Genre:  Drama, Komedi

Längd:  1 tim, 41 min

Året är 1984 och platsen den lilla orten Köping, belägen några mil söder om Västerås.

Efter ett program på SVT där Jan Guillou utnämnt platsen till Sveriges tråkigaste så får ortens original en idé om att bevisa motsatsen och få med Köping i Guinness Rekordbok genom att göra världens längsta smörgåstårta.

Det här är ju inte bara en film om filuren Hasse P. utan en kärleksfull tillbakablick till Filip Hammars barndom i Köping med alla dom enastående karaktärer som verkade ha befolkat den lilla orten.
Det är otroligt roligt, varmt och lite tragiskt men en må-bra historia av allra högsta klass med en fantastiskt bra Mikael Persbrandt i rollen som Hasse P. och så en dokumentär avslutning som höjer en mycket bra film ett snäpp till.

Whitney (2018)

Titel:  Whitney

År:  2018

Land:  Storbritannien, USA

Genre:  Dokumentär

Längd: 2 tim

Tragisk och intressant dokumentär om en av historiens bästa sångerskor som bytte ut en enastående karriär mot ett destruktivt liv av droger.

Personligen så har jag aldrig haft nåt nära förhållande till henne och hennes musik men det har ju liksom inte gått att värja sig när man hört den rösten.

Det blev därför också en del information som var ny för mig, jag trodde att hon släppt fler skivor och att det här med missbruket var någonting som kom dom sista åren men här får man ju veta att hennes bröder och far inte brydde sig det ringaste om hur mycket skit hon stoppade i sig bara dom fick sin tid i rampljuset och dollar på kontot och att hennes intag av allehanda droger började väldigt tidigt.

Intressant, dramatiskt tragiskt och riktigt bra dokumentär av Kevin Macdonald.

Bonusfamiljen - Säsong 3 (2019)

Titel:  Bonusfamiljen 3

År:  2019

Land:  Sverige

Genre:  Komedi, Drama

Längd:  10 avsnitt

Dom tre familjerna som ju hör ihop på ett eller flera sätt och som vi nu lärt känna i två tidigare säsonger fortsätter att kämpa för att få vardagen att gå ihop med barn, relationer och arbete.

Det är inte många serier i just den här genren som håller lika hög klass i 3 säsonger men Bonusfamiljen lyckas faktiskt med detta och anledningen är nog att igenkänningsfaktorn är så hög. Det finns detaljer i så gott som varje händelse som man har varit med om mer eller mindre eller så känner man igen det från någon bekant i ens närhet.
Det är allvarligt och dramatiskt samtidigt som det är ytterst pinsamt, tragiskt och hysteriskt roligt och skådespelarna är ju enastående i alla sina karaktärer.

Finaste Familjen - Säsong 3 (2019)

Titel:  Finaste Familjen 3

År:  2019

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Längd:  8 avsnitt

Det har gått några år sen sist. Magnus och Johanna är åter ett par, har fått nya barn och flyttat från Östermalm till Jakobsberg vilket är det värsta som någonsin kunde hänt enligt Magnus mamma Ann. Michelle har skilt sig och letar nu desperat efter en ny man och Marcus har stadgat sig med Viktoria och ska bli pappa samtidigt som fadern i familjen Göran tar allt med lugn och ro, äter sina korvar och betalar det som behövs för att alla ska trivas.

Om Säsong 2 var ett kliv uppåt från den första så är det här två kliv tillbaka igen och det gör den tyvärr till den sämsta i ordningen.
Skådespelarna känns rätt trötta och oengagerade nu förutom Fredde Granberg och Hanna Hedlund som spelar dom nya grannarna i Jakobsberg och som verkar tycka att det hela med att vara nya karaktärer i den här serien är skitkul och dom passar också in bra och gör ett par som finns överallt i alla villaområden.

Dom komiska topparna är ganska få och gränsen till det pinsamt dåliga passeras tyvärr alltför ofta och här har ju också regissören Staffan Lindberg som gjorde dom två första säsongerna och också skapat serien tillsammans med David Hellenius lämnat över taktpinnen till Carl Åstrand som inte riktigt lyckats med att hålla ihop det.

Ett avsnitt där den annars så enastående Johan Rheborg medverkar är pinsamt dålig och känns totalt onödig och Rheborg verkar inte riktigt veta var han är och känns långt ifrån bekväm.

Näe, det här är bara sisådär och det känns väl som om det räcker nu, Finaste Familjen har nog gjort sitt. 

Finaste Familjen - Säsong 2 (2017)

Titel:  Finaste Familjen 2

År:  2017

Land:  Sverige

Genre:  Komedi

Längd:  8 avsnitt

Den här andra säsongen av Finaste Familjen fortsätter ju i samma spår som den första. Familjens överhuvud Ann Linder tillbringar varenda vaken timma med att försöka ligga i topp både ekonomiskt och statusmässigt på Östermalm medans hennes man Göran får betala allting. Sonen Magnus som är det svarta fåret i familjen jobbar fortfarande som PT och försöker hitta en ny kvinna, dottern Michelle's instagrammande hotar familjelivet och sonen Marcus lyckas med egentligen allt utan att veta vad han gör.

Den här säsongen tar faktiskt ett steg uppåt, humorn är vassare och det känns som om skådespelarna blivit bundis med sina karaktärer.
Det är jämnare och högre nivå i alla hörn och kanter.

The Foreigner (2017)

Titel:  The Foreigner

År:  2017

Land:  Storbritannien, Kina, USA

Genre:  Action, Thriller, Drama

Längd:  1 tim, 53 min

En grupp som kallar sig Äkta IRA utför ett bombdåd i London där restaurangägaren Quan's dotter dödas. Quan kontaktar polisen varje dag efter dådet för att få reda på hur långt dom kommit i undersökningarna men när han får se en intervju på TV med den irländska politikern Hennessy som har ett förflutet i IRA så beslutar han sig för att kontakta honom och försöka ta reda på vad han vet om terrordådet.

Jackie Chan har ju under åren inte behövt agera speciellt mycket i sina filmer, förutom fysiskt men i den här historien så får han ju faktiskt visa att han klarar av den biten och så börjar ju åldern ta ut sin rätt så det blir ju inte lika mycket hoppande och viftande med armar och ben som förr även om han inte riktigt kan hålla sig här heller.
Det är en ganska bra historia med ett allvarligt innehåll och det kunde ju ha blivit intressant och bra men tyvärr så faller regissören Martin Campbell i den där publikfriarfällan när Jackie Chans karaktär Quan jagas på den irländska landsbygden av hårdföra busar och placerar ut fällor till höger och vänster i scener som känns direkt stulna från Rambo-filmerna för det visar sig ju givetvis att den timide restaurangägaren Quan i sin ungdom tillhörde ett specialförband i Korea och kan döda vem som helst med en kotte på 50 meters håll.

Pierce Brosnan är bra som den irländska politikern Hennessy med en hel del skelett i garderoben och det är ju alltid kul att få se och höra honom spela en karaktär från sitt eget land så han får använda sig av den dialekt han är född med men filmen i sin helhet roade bara sisådär.

Kackerlackorna av Jo Nesbø (1998)

Original Titel:  Kakerlakkene

Norges ambassadör i Thailand hittas brutalt mördad i ett rum på ett sunkigt motell i Bangkok och i hans väska så hittas mängder med barnpornografiska bilder. För att om möjligt undvika en politisk skandal så skickas kriminalkommissarie Harry Hole ned till Bangkok i hemlighet för att hjälpa Norska UD och den Thailändska polisen med fallet. Harry är dock inte den diplomatiska typen och bryr sig föga om vad som är politiskt känsligt så länge dom fula fiskarna hamnar på kroken.

Den andra boken om den norska polisen och periodaren Harry Hole är snäppet bättre än den förra och det beror mest på att beskrivningen av Bangkok är så visuellt, det känns verkligen som om man är där i den heta grytan tillsammans med Harry med allsköns karaktärer, både onda och goda.

Det är en bra men snårig historia som i ett intensivt spännande slut nystas upp och även om jag ännu inte tagit Harry Hole till mitt hjärta så ska jag ge honom ett par chanser till.

Farlig Omväg (1945)

Titel:  Detour

År:  1945

Land:  USA

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 8 min

Den utblottade barpianisten Al Roberts är med hjälp av tummen på väg från New York till sin flickvän, sångerskan Sue Harvey som befinner sig i Los Angeles för att söka lyckan. Han får skjuts med en skojare vid namn Charles Haskell och efter några mil så erbjuder sig Al att köra så Haskell får sova en stund men mitt i natten ute i ödemarken så upptäcker han att mannen plötsligt avlidit. Rädd för att bli anklagad för något så gömmer Al kroppen i ett buskage, tar Haskell's pengar och körkort och fortsätter sin resa mot LA, nu med en ny identitet.

Regissören Edgar G. Ulmer var under 40 och 50-talet en av dom kändaste B-filmsskaparna i USA och hans produktioner tog oftast bara en eller några veckor att färdigställa, den här filmen som tog hela 28 dagar att spela in är , trots en rätt tråkig Tom Neal i rollen som den tafatte pianisten Al Roberts inte helt oäven. 
Den har sina poänger och växer stadigt och utvecklas från en kärlekshistoria till ett drama och sen en thriller där döden på ett rätt slumpartat sätt gör entré. Ann Savage som spelar den stenhårda Vera är riktigt bra och fotot av Benjamin H. Kline är till och från enastående i denna Noir-historia som till största delen utspelar sig i framsätet på en Lincoln Continental och i ett hotellrum.