Tjejen som Föll Överbord (1987)

Org titel:  Overboard

Den ofantligt rike Joanna anlitar snickaren Dean för att bygga om hennes garderob på lyxyachten. Dom två hamnar dock snart på kollisionskurs med varandra och det hela slutar med att Dean hamnar i vattnet utan att ha fått betalt för jobbet.

Ett dygn senare så hamnar Joanna på sjukhus efter att också hon trillat överbord och när Dean får veta att hon drabbats av minnesförlust så tänker han ge igen.

Först så tänkte jag skriva att den här komedin regisserad av Garry Marshall inte riktigt åldrats med välbehag men med närmare eftertanke så tyckte jag nog inte att den var så mycket bättre första gången jag såg den i slutet av 1980-talet.

Inledningen håller, Goldie Hawn är där mycket bra som den svinrike översittartypen och Kurt Russell likaså som snickaren som blir föremål för hennes förakt men sen efter en sisådär 20 minuter när hon drabbats av minnesförlust och hans hämnd börjar ta vid så planar allting ut och blir egentligen bara rätt tråkigt och förutsägbart.

På 80-talet så accepterade man ju ändå att alla filmer där Goldie Hawn var med i började med: Tjejen som..i filmtiteln men nu när man egentligen bara översätter titeln till barnfilmer så känns detta rätt sunkigt.

Det dyker upp en och annan scen där man rör lite på munnen och då och då någon kommentar man fnissar åt men i det stora hela så blir allt bara sådär men med en rolig inledning och med glad uppiggande musik av Alan Sivestri.

Rebecka Martinsson (2017)

Rebecka Martinsson har precis fått anställning på en välrenommerad advokatbyrå i Stockholm när hon får reda på att en gammal vän dött i hennes barndomsby Kurravaara i Lappland. Hon beger sig dit för begravningen och börjar strax misstänka att dödsfallet som sett ut som en olycka kanske ändå inte är det.

Den här 8 avsnitt långa serien regisserad av Fredrik Edfeldt känns lite som en Jägarna-light, här med Rebecka Martinsson som återvänder hem till sin barndoms by långt upp i norra Sverige och där hon snubblar över den ena mordgåtan efter den andra samtidigt som hon slits mellan storstadslivet i Stockholm, hennes pojkvän och det norrländska lugnet och hundföraren Krister som hon ganska omgående får starka känslor för.

Historierna är väl helt okey men det är skådespelarna som ändå gör den här serien med en riktigt bra Ida Engvoll som Rebecka och en fantastisk Eva Melander som polisen och småbarnsmamman Anna Maria Mella och en hel del andra både kända och okända ansikten.

Spännande, till och från riktigt våldsamt och bitande kallt.

Gringo (2018)

Den försynte affärsmannen Harold Soyinka börjar känna att både privatlivet och arbetet börjar glida honom ur händerna och han har hört rykten om att hans chefer Richard Rusk & Elaine Markinson kommer att sälja företaget och sparka ut honom inom kort.
Nu ska han ner till sitt affärsområde i Mexiko då han får veta att Richard & Elaine tänker följa med honom vilket kommer att visa sig förändra hela hans liv.

Det var lite svårt att få något stadigt grepp om den här historien som är en ibland hysteriskt rolig komedi men också emellanåt ytterst våldsam, actionfylld och spännande men jag roades ändå rejält även om slutet kan kännas väldigt Hollywoodskt med en sån där scen som man har sett i mängder med filmer förut.

Charlize Theron som den iskalle Elaine Markinson är helt klart filmens stora behållning, hon äger varenda scen hon är med i och är enastående rolig och får alla andra att hamna i skuggan även historiens huvudkaraktär Harold som spelas av David Oyelowo och hans chef Richard Rusk som gestaltas av Joel Edgerton.

Filmens regissör Nash Edgerton har lyckats att blanda ihop alla ingredienser på ett mycket bra, skruvat och underhållande sätt.

Kingsman: The Secret Service (2014)

En av världens mest hemliga spionorganisationer Kingsman ska rekrytera nya agenter och får upp ögonen på gatuligisten Eggsy vars far en gång jobbade inom organisationen.

Harry Hart alias Galahad ska nu med alla tillgängliga medel försöka få ordning på den unge vildbasaren.

En riktigt skruvad actionkomedi med klara referenser till Bondfilmerna förutom att när det handlar om Bond och actionkomedier för övrigt så brukar det mer handla om familjeunderhållning men våldet i den här historien är rätt långt ifrån fredagsmys med barnen.

Här dödas folk i en hastighet som vida överstiger laglighet i vårt land , kroppsdelar flyger och far och blodet sprutar i kaskader i riktigt coolt filmade scenerier.

Filmen är grymt regisserad av Matthew Vaughn och fotot av George Richmond helt strålande, sen kan man ju inte klaga på skådespelare som Michael Caines karaktär Arthur, Samuel L Jackson, Colin Firth som agenten Harry med arbetarnamnet Galahad, Mark Strong som Merlin och så Taron Egerton som är mycket passande i sin roll som den oborstade Eggsy.

Det är roligt, häftigt, våldsamt och riktigt bra.

Den Tatuerade Änkan (1998)

Ester lever ett ganska tragiskt liv där hon förväntas ta hand om allting i hemmet, vara den perfekta hustrun, mamman och dessutom en mormor och farmor också.

Den dagen hennes faster dör förändras dock allting. Ester ärver allt och lämnar livet med man, barn och barnbarn bakom sig för att enbart tänka på sig själv.

En pensionär som gör uppror mot sin egen familj som i alla år levt i en bubbla av gamla föreställningar om hur ett familjeliv ska levas, det är ju typiskt att det egentligen bara är sonen i familjen som räknas som det svarta fåret som är glad för sin mors skull och glatt ser på när hon lyser upp på ålderns höst.

En fantastiskt gripande, rolig och varm film regisserad och skriven av Lars Mohlin och med en enastående Mona Malm i huvudrollen som Ester som lever upp och börjar ett nytt liv när hennes faster går bort.

Triassic World (2018)

I ett lab i USA så föds det upp dinosaurier för att utveckla mänskliga organ till framtida transplantationer men Dr. Marisa Martinelli som är ansvarig för anläggningen har undanhållit en del saker för hennes personal som avslöjas när ett av djuren kommer lös.

Om den här filmen finns det inte så mycket mer att säga än att jag i 1 timme och 29 minuter bara satt och hoppades på att dinosaurierna skulle äta upp alla skådespelare och inta regissören och manusförfattaren som efterrätt.

Meningslöst och uselt från början till slut.

Världens Sämsta Indier (2018)

TV-serie i 6 delar där komikern David Batra efter att ha slagit vad med sin far som är född Indier ska tillbringa 5 veckor i Bombay för att försöka hitta Indiern inom sig. Han bor hos och ledsagas genom landet vad det gäller religion, kärlek, mat, skola, politik och arbete av SVT:s utrikesreporter Malin Mendel.

Fantastisk rolig och intressant dokumentär där man både skrattar med och åt David Batra som tror att han hur lätt som helst kan ställa om sig till det Indiska sättet att leva men upptäcker ganska omgående att han bara vill hem till det trygga och skyddade livet han lever hemma i Sverige.

Malin Mendel däremot som bott i Bombay många år har nästan blivit mer Indier än svensk och tycker att Batra bara är bortskämd och besvärlig.

Enda minuset med denna serie var att den kändes lite för kort, man skulle vilja ha lite mer.

Pyromanen (2016)

En pyroman härjar i ett litet samhälle i Norge och medans byborna är säkra på att det är någon utifrån så finns han mitt bland dom.

Det här Norska dramat bygger på en verklig händelse och är regisserad av Erik Skjoldbaerg. Spänningsprocenten är riktigt hög trots att man som tittare redan från början vet vem som är den skyldige.

Det som är spännande här är ju frågan varför den unge killen Dag som har en farsa som är brandchef och som själv tillhör frivilligbrandkåren tänder på i bygden.

Sakta men säkert så kommer man ju in i denne 19-årings hjärna och börjar förstå hans desperata jakt efter att få vara någon, att få stå med dom andra brandmännen och släcka bränder och att få höra invånarna i samhället prata om honom som en hjälte.

Trond Hjort Nilssen är riktigt bra som Dan som desperat jagar uppmärksamhet genom att tända på i området för att sen kunna stå som en hjälte och delta i släckningsarbetet.

Denne väldigt ensamma och lite kufiska kille ser ut att kunna explodera vilken sekund som helst och verkar vara lika brandfarlig som dom dunkar med bensin han har med sig i bilen på kvällarna.

Tragiskt, spännande och dramatiskt och med mycket bra skådespelare.

Monster Island (2017)

Lucas är väl egentligen som vilken normal ung kille som helst tills den dagen då han på en maskerad upptäcker att han är långt ifrån en normal kille utan ett monster i människoskepnad.

Den här animerade skräckkomedin regisserad av Leopoldo Aguilar var faktiskt riktigt dålig. Den hade egentligen inte någonting som föll mig i smaken. Rösterna var tråkigt oengagerande, någon humor såg jag inte tillstymmelsen till och animeringen var stelt kantig, man fick nästan känslan av att sitta bredvid och titta på någon som spelade ett billigt TV-spel.

Jag vet inte hur gammal eller ung man ska vara för att roas av denna, enligt mitt tycke töntiga produktion. Tror faktiskt att det inte är många som finner denna underhållande oavsett ålder.

Mordet på Orientexpressen (2017)

Den världsberömda Belgiska detektiven Hercule Poirot ska ta sig hem från Istanbul och får genom en vän den sista platsen i kupé nr 3 på Orientexpressen.

Passagerarna på resan består av en salig blandning människor från en gangster och kunglighet till en professor, läkare och en missionär.

Under ett snöskred då tåget blir stående uppe i bergen så upptäcks det att en av passagerarna brutalt mördats under natten och nu rycker Poirot in för att lösa en gåta där alla på tåget är misstänkta.

Med en enastående mustasch som täcker det mesta av den nedre delen av ansiktet så glider Kenneth Branagh runt i den luxuösa inredningen på Orientexpressen i form av detektiven Hercule Poirot som här har en mordgåta att lösa där det finns hela 12 misstänkta mördare att förhöra.

Branagh som också regisserat denna film som bygger på Agatha Christies klassiska roman har här fått ihop en imponerande samling skådespelare med bla Johnny Depp, Michelle Pfeiffer, Penelope Cruz, Judy Dench, Willem Dafoe och Derek Jacobi men som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätt. Det känns inte som om dom hinner växa in i karaktärerna ordentligt så dom blir mest statister i en annars fantastiskt visuellt vacker omgivning.

Jag tycker dock Kenneth Branagh är bra som Poirot trots att han mera ser ut som en General från det Amerikanska inbördeskriget än en Belgisk detektiv med en petighet av detaljer som idag helt klart skulle klassats som en bokstavskombination.

Det är riktigt snyggt och fotot av Haris Zambarloukos är strålande, bra musik komponerad av Patrick Doyle och säkert regisserat av Branagh.

Allting rullar på i ett lugnt och stillsamt tempo, lagom spännande och klurigt i en film som fungerade rätt sjysst som två timmars underhållning sen så finns det ju en riktigt cool scen i slutet då alla misstänkta sitter bredvid varandra vid ett långbord framför en tågtunnel och som nästan är identisk med målningen Den Sista Måltiden. 

Murders in The Rue Morgue (1932)

Medicinstuderanden och tillika detektiven Pierre Dupin undersöker ett antal underliga dödsfall av unga kvinnor i Paris år 1845 när han av en slump kommer i kontakt med den mystiske Dr Mirakle och hans tama gorilla Erik som båda två visar ett intresse för Pierre's flickvän Camille L'Espanaye.

Filmen regisserades av Robert Florey och har Bela Lugosi i rollen som Dr Mirakle, Lugosi som året innan blivit känd för rollen som Dracula.

Originalhistorien är skriven av Edgar Allan Poe men manusförfattarna till filmen har gjort vissa ändringar som gör att man i filmen ganska snart får klart för sig vem mördaren är, vilket tar en stund i boken.

Bela Lugosi är mycket bra, annars så är det fotot av Karl Freund som imponerar mest och som egentligen håller ihop hela filmen. Hans kameraåkningar och lek med ljus och skuggor är enastående skickligt och det får ju omgivningarna i Paris att se rätt skräckinjagande ut.

Filmen fick problem med dåtidens censur på grund av en ytterst brutal scen där Dr Mirakle dödar en upphängd ung kvinna, en scen som faktiskt känns ganska obehaglig även idag.

Hyfsat skådespeleri, bra regi och strålande foto, spännande och våldsamt i en film som faktiskt har lite av King Kong-känsla över sig.

Det som Göms i Snö: Säsong 1 (2018)

Poliskommissarie Peter Wendel (Robert Gustavsson) har precis återvänt till arbetet efter en längre tids sjukskrivning på grund av depression.

Nu blir han chef för en nystartad Kalla-Fall grupp inom Stockholmspolisen där han och hans team av mer eller mindre annorlunda medarbetare tar sig an ett fall som visar sig ha förgreningar långt in i maktens korridorer.

Jag hörde en del kritiska röster som menade på att den här serien var alldeles för långsam och seg men personligen så tycker jag att det just är det som är dess styrka.

Det är på nåt sätt tystnaden som för historien framåt och Robert Gustavsson som är helt enastående som Peter Wendel behöver inte prata så mycket, hans minimala minspel och ansiktsuttryck berättar mer än vad man behöver veta.

Det här är nog bland det bästa han gjort och det känns som om hans inre demoner kryper in under skinnet på en som tittare.

Visst snurras historien till ordentligt mot slutet och blir kanske lite orealistisk men regin av Kjell-Åke Andersson och Lisa Farzaneh är så tajt och skådespelarna så fantastiskt bra så en sådan liten detalj stör inte det minsta.

Manuset är skrivet av Hans Jörnlind och Aron Levander och bygger på en idé av Leif GW Persson. Det är ju inte sagt hur mycket GW har pusslat med historien men faktum är att hans ande finns med överallt.