4.3.2.1 (2010)

Medans Joanne sitter fast på ett tråkigt nattskift så är Cassandra i New York för en nät-dejt, Kerrys lever livet på stadens nattklubbar och den grubblande Shannon försöker att få alla tjejer att stanna upp och lyssna på henne.

Ett rån i en juvelerarbutik kommer dock helt plötsligt att vända upp och ner på deras liv när en påse stulna diamanter korsar deras väg.

 

Ett litet tafatt försök att göra någon form av tjejversion av Snatch eller Lock Stock and Two Smoking Barrels.

Produktionen är dock långt ifrån dom filmerna, karaktärerna känns rätt stereotypa och trots goda försök att göra det så coolt som möjligt så blir det hela rätt konstlat.

Intrigen tycker jag ändå är rätt sjyst och jag gillade när historien som ju är uppdelad i fyra bitar går in och ut i varandra, dåtid och nutid blandas och pusslas i slutändan ihop riktigt bra.

Filmmakarna har dessutom lagt till en liten säkerhetsknorr på slutet utifall filmen skulle bli jättepopulär, så att dom då enkelt kan tota ihop en uppföljare.

En tjejfilm kan man väl kalla den här och jag tror att min dotter skulle tycka den va riktigt cool, ska testa den på henne.

Kommissarie Späck (2010)

Regissören Harald Hamrell hittas död i sin villa med en sisådär 50 olika mordvapen instuckna i kroppen.
Kriminalkommissarie Mårten Späck och hans kollegor Grünwald Karlsson och Irene Snusk rycker ut och inser snabbt att detta rör sig om något större än bara ett mord.

För några år sedan gjorde Fredde Granberg en låtsas trailer till Guldbaggegalan som sen blev otroligt populär på YouTube och som sen då slutade i denna fullängdsfilm som är som det låter: En parodi på Beck-filmerna.

Leif André och Johan Hedenberg är riktigt bra i huvudrollerna och scenerna med Mårten Späcks granne som spelas av Rolf Skoglund är hysteriskt roliga.

Det är bra filmat och all den här sjuka humorn blandas friskt med riktigt sjysta actionscener och specialeffekter och sen är det ju kul att se några stycken kända ansikten spela sig själv också.

Det är barnsligt, fånigt och riktigt jädrans roligt!

Catacombs (2007)

För 200 år sedan så räckte inte Paris kyrkogårdar till utan man grävde upp alla kroppar och placerade dom i katakomberna under stadens gator.
Där finns nu världens största massgrav.
Victoria är i Paris för att hälsa på sin syster Carolyn och blir inbjuden till en olaglig ravefest nere i dessa katakomber.
I allt festande därnere så finner hon sig helt plötsligt vilse men hon är inte ensam, hon är jagad av någon eller något.

Det bästa i den här skräckhistorien är ju själva miljön. Fotot är rätt coolt med skuggade klaustrofobiskt trånga gångar och smygande kameraåkningar men resten är tyvärr ganska ointressant.
Man känner inte sympati för någon utav karaktärerna, inte ens den utsatta Victoria.
Alla känns osympatiska och det känns som om det inte spelar någon större roll utifall alla skulle dö.

Det blir aldrig riktigt spännande heller utan mest tråkigt och det är ju synd för jag gillade själva grundidén.

Medan Vi Faller (1995)

Original titel: La Haine

Den 16-årige Abdel är nära att dö efter att ha misshandlats av polis under ett förhör.
Detta fall uppmärksammas i media och leder till upplopp och kravaller i Paris förorter.
Dagen efter den händelsen så får vi följa tre undomar under 24 timmar i en av stadens betongförorter.
Dom driver runt utan mål och mening med ett växande hat mot statsmaskineriet och framförallt polisen.

Filmen är närgånget realistisk och det fantastiska svart/vita fotot förstärker det och gör huvudpersonerna och deras omgivning än mer deprimerande och tragiska.

Skådespelarna är mycket bra, framförallt Vincent Cassel som den hatiske Vince.

En kall, naken och rå skildring av ett Paris i kaos med ett socialt system som håller på att falla isär och där lagen upprätthålls av korrumperade och rasistiska poliser som verkar ha som största nöje att trakassera och misshandla ungdomar i förorten.

The Other Woman (2009)

Den unga advokaten Emilia Greenleaf blir kär i sin chef Jack som redan är gift men vars äktenskap med läkaren Carolyn är på väg utför.

Neuroser i ett höstigt New York är ju ett tema som det känns som om man sett ett otal gånger och den här historien levererar väl inte någonting nytt egentligen men det är välspelat, stilfullt och gripande.
Natalie Portman är mycket bra och vacker som vanligt men roligast är nog att se Lisa Kudrow som den bittra exfrun, långt ifrån rollen i "Vänner" som man vant sig vid.

Fotot är väldigt laid-back och känns nästan lite Woody Allenskt och dom lugna och softade bilderna går ihop alldeles utmärkt till den lite deprimerande musiken av John Swihart.

Body of Lies (2008)

CIA-agenten Roger Ferris (Leonardo DiCaprio) förlorar en av sina bästa vänner och partners under ett uppdrag i Irak och han börjar så smått tvivla på dom metoder han tvingas att använda sig av ute på fältet.
Hans chef Mr Hoffman (Russell Crowe) skickar honom till Jordanien för att få tag i den ökände terroristen Al-Saleem där han måste förlita sig på den excentriske säkerhetschefen Hani.

Som vanligt när det gäller regissören Ridley Scott så är actionscenerna sylvasst iscensatta och det är där själva spänningen ligger i historien.
Resten känns tyvärr lite oengagerat i den här politiska thrillern som utspelas i kölvattnet efter 9/11. Leonardo DiCaprio är dock strålande som agenten Roger Ferris och Russell Crowe lika bra som Mr Hoffman, mannen som hämtar sina barn på dagis i USA samtidigt som han iskallt styr över liv och död på andra sidan jorden genom mobiltelefonen.

Välgjort, snyggt och spännande till största delen men lite stelt och styltigt emellanåt.

Goya's Ghosts (2006)

Spanien i slutet av 1700-talet.
Kyrkan och dess inkvisition jagar otrogna med blåslampa och den vackra köpmansdottern Ines (Natalie Portman) blir fängslad, torterad och oskyldigt anklagad för kätteri.
Hennes far har pengarna men inte kontakterna för att få henne fri så han vänder sig till familjens vän, den högt aktade och kungliga hovmålaren Francisco Goya (Stellan Skarsgård) som känner Fader Lorenzo (Javier Bardem) som är en av höjdarna inom den Spanska kyrkan.

Francisco Goya var ju en både älskad och hatad konstnär. Han drev med både kyrkan och dom orättvisor som genomsyrade landet men eftersom han var god vän med kungafamiljen så kom ingen åt honom.
Stellan Skarsgård iförd lösnäsa i potatisdesign och peruk spelar här denne konstnär och för ovanlighets skull så är han faktiskt lite tråkig i den karaktären.

Natalie Portman är riktigt bra och likaså Javier Bardem som Fader Lorenzo men bäst tycker jag faktiskt att Randy Quaid är som den Spanske Kungen Carlos IV.

Det är ett svulstigt kostymdrama med imponerande vackert foto och mäktig musik men för att vara en film av Milos Forman så är den lite tråkig faktiskt och jag blev lite besviken.
Den fungerar bättre som en liten historielektion än ett underhållande drama.