Original titel: The Old Dark House
Regissören James Whale var en av dom stora filmskaparna på 30-talet, han gjorde bland annat Frankenstein, Frankensteins Brud och Den Osynliga mannen och så mitt bland dom enastående filmerna så kom den här 1932.
En ganska underlig historia som bjuder tittaren på mängder med frågetecken som tyvärr aldrig får några svar.
Philip Waverton, Hans fru Margaret och deras vän Roger Penderel är på väg med bil i Wales ödemarker på natten när dom överraskas av en fruktansvärd storm. Dom stannar till vid ett stort slottsliknande hus byggt i sten där dom blir insläppta av en till utseendet grotesk butler som dom senare får veta går under namnet Morgan.
Dom tas emot av den gänglige Horace Femm och hans syster Rebecca som lite motvilligt låter dom stanna över natten.
Dom blir bjudna på mat och när dom väl sitter till bords så bultar det ånyo på dörren. In kommer den fryntlige och bullriga Sir William Porterhouse och hans sällskap, den dansande skönheten Gladys DuCane som också söker skydd från ovädret utanför.
Det dröjer inte länge förrän sällskapet inser att det är någonting skumt i det stora huset och när elektriciteten går och Philip blir anvisad att ta sig upp till övervåningen för att hämta en lampa så hör han en röst bakom en av dom stängda dörrarna och dessutom en dörr som är låst med flera tjocka kedjor.
Det är verkligen ingen dålig ensemble som samlas i filmens hus som lika gärna skulle kunna vara Greve Draculas hem och som kanske egentligen har huvudrollen i den här historien, byggnaden är i alla fall det läskigaste den här filmen har att bjuda på. Boris Karloff spelar den stumme butlern Morgan och rör sig i huset ungefär som han gjorde året innan när han spelade monstret i Frankenstein sen så har vi Lillian Bond som Gladys, (hon heter ju inte Gladys egentligen vilket hon avslöjar för Roger Penderel när dom en stund hamnar ensamma i ladan utanför huset) en ganska ung Charles Laughton, Melvyn Douglas och Raymond Massey.
Dessa eminenta skådespelare verkar tyvärr inte så engagerade i den här produktionen och regissören James Whale har också gjort ett något hafsigt jobb. Agerandet känns lite för överspelat och teatraliskt och som sagt så är det mycket frågor man skulle ha velat ha svar på, helt plötsligt när stormen upphör och morgonen gryr så slutar bara filmen och där sitter man och hade hoppats att man skulle fått en förklaring till alla dom där underliga men intressanta karaktärerna.
Speciellt läskigt är det inte men eftersom man hela tiden sitter och funderar på vilka dom här människorna är och vilken historia som ligger gömd i stenväggarna så blir det ändå spännande och det är tur för filmen som behöver den spänningen för att klara sig fram till ett idéfattigt slut.
