Alice or The Last Escapade (1977)

 

Original titel: Alice ou la Derniére Fugue

Alice Caroll (Sylvia Kristel) lämnar sin man efter fem år, sätter sig i sin bil och kör iväg planlöst ut på landsbygden i ett ruskigt regnväder. Helt plötsligt så går hennes framruta sönder och när hon stannat och gått ut för att kolla skadan så visar det sig att hon befinner sig utanför ett stort gammal hus.

Hon knackar på och blir insläppt där hon blir presenterad för den äldre mystiske Henri Vergennes (Charles Vanel) och dennes betjänt Colas (Jean Carmet).

Alice blir bjuden på middag och får ett rum för övernattning.

När hon vaknar dagen efter så är det en vacker sommardag, av ovädret syns inga spår. Inte heller den gamle och hans betjänt syns till, huset är helt tomt.

Alice sätter sig i bilen vars framruta är lagad och åker iväg men nu hittar hon inte tillbaka ut, det verkar faktiskt som om det inte finns någon väg ut.

Den franske regissören och manusförfattaren till den här historien Claude Chabrol vinkar tydligt åt författaren Lewis Carroll och hans berättelse om Alice i Underlandet. Det är som om Alice här mycket bra spelad av Sylvia Kristel på något sätt dras till den här mystiska platsen som hon sen inte verkar kunna lämna och dom skumma karaktärer hon träffar där vill eller kan inte heller ge henne några svar på var hon är och vad det är som händer.

Det är en skräckfilm utan blod och hemska effekter, det är väldigt minimalistiskt utfört med små detaljer som en klocka som är trasig men som helt plötsligt börjar gå, ett skrämmande ljud mitt i natten, en vind som susar genom dom öde rummen i huset och så dessa spöklika människor med bananbreda leenden i ansiktena.

Det är spännande trots att det inte är det på något sätt, det är bra fast jag vet inte riktigt varför. Fotot av Jean Rabier är strålande och en behållning i sig.

Hårt Väder (2022)

 

I den här dokumentärserien så beger sig David Batra ut i världen för att lära sig hur människor lever och överlever under extrema väderförhållanden. Han reser till Ojmjakon i Sibirien som är Jordens kallast bebodda plats, Furnace Creek i Death Valley som är raka motsatsen. Han besöker Victoriasjöns norra strand i Uganda som är värst drabbad av åska och blixtar i världen, Oklahoma City mitt under tornadosäsongen och sen Bangladesh som är det land som varje år drabbas värst av regn och översvämningar.

Fascinerande dokumentär där David Batra möter människor som varje dag lever i 45-graders värme, 50-gradig kyla, som ständigt hotas av att träffas av blixten eller att få hus och hem förstörda av vatten eller vind.

Det mest fascinerande är ändå att dessa människor som lever på dom utsatta platserna är så positiva och glada fast dom flera gånger drabbats hårt av moder jords extrema krafter.

Spännande, fascinerande och även oroande.

Alfabethuset av Jussi Adler Olsen (1997)

 

Det här är Jussi Adler Olsens debutroman och med tanke på det så är det imponerande skickligt och detaljrikt skrivet.

Två engelska piloter blir nedskjutna över Tyskland under Andra Världskriget men överlever. För att klara sig undan förföljare med hundar så gömmer dom sig på ett tåg som är fullt av skadade tyska soldater. Dom byter identitet med två döda och ser sig snart befinna sig på sinnessjukhuset som kallas Alfabethuset.

Med tanke på att ingen av dom behärskar det tyska språket så spelar dom sinnessjuka och säger inte ett ord. Dom blir kvar på inrättningen under ganska lång tid samtidigt som dom planerar att fly.

Som sagt så är denna historia rasande skickligt ihopsatt men ändå..Jag tappade intresset till och från och jag vet inte riktigt varför så i slutändan så tyckte jag att det var helt okey men inte mer.

Valerie and Her Week of Wonders (1970)

 

Original titel: Valerie a Týden Divu

En surrealistiskt psykedelisk dröm där den unga flickan Valerie befinner sig med korta besök i verkligheten. Hon konfronteras med döden, sex, kärlek, religion och mysticism i en historia där det talande musiken och bilderna är det som för historien framåt.

Den här filmen bygger ju på en känd tjeckisk roman och man skulle nog ha haft större utbyte av filmen om man läst boken, det blir lite svårt att hänga med i dom olika, ganska korta scener som pusslas ihop. Fotot av Jan Curik är dock strålande vackert och min stora behållning av denna produktion.

Djävulens Jonglör av Murray Smith (1993)

 

Original titel: Devil's Juggler

Kriminalpolisen Eddie Lucco i New York har sett alldeles för många dö av knark, den unga kvinna som nu dött i hans armar tänker han inte låta förbli ett okänt offer. Han tänker ta reda på vem hon är om han nu måste följa spåren ner till Sydamerika och staden Bogotá.

Domaren Eugene Pearson i Dublin lever ett dubbelliv. En stigande stjärna inom politiken men också högt uppsatt inom IRA. Den kvinna han älskar är nu kidnappad av knarkkartellen i Bogotá och han tänker göra allt för att få henne tillbaka.

David Jardine är ansvarig för brittiska underrättelsetjänsten i Sydamerika och planerar nu att bege sig till Bogotá för att placera en av sina agenter i stadens mäktiga kokainkartell.

Tre män vars öden tar dom till Colombias huvdsstad Bogotá där dom ställs ansikte mot ansikte, inte bara med mäktiga knarkkungar, korrupta politiker och hämningslösa mördare utan även sina egna mörka sidor.

Riktigt spännande thriller som utspelas i en av världens absolut farligaste städer.

Kirstie Alley 1951-2022 R.I.P.

 

Zombie Holocaust (1980)

 

Kroppsdelar försvinner mystiskt från ett sjukhus i New York och spåren verkar leda till en urgammal stam på en avlägsen ö utanför Indonesien. Läkaren Peter Chandler och antropologen Lori Ridgeway beger sig till platsen där dom träffar Dr. Obrero som vet allt om det mystiska folket och deras leverne.

Här får Peter, Lori och deras resesällskap George och Susan slåss mot både kannibaler och zombies för att lösa mysteriet.

Det här var ju en av dom filmer som i början av 80-talet figurerade i censurdebatten, vilket när man ser den idag framstår som riktigt fånigt. Läskigare filurer knackar på dörren hemma varje höst under Halloween.

Visst innehåller filmen en hel del blod och inälvor men allting är så taffligt och billigt gjort att det blir mera humor än skräck. Dåliga skådespelare och ett löjligt manus höjer ju inte heller underhållningsvärdet direkt.

Regi:

Marino Girolami

Manus:

Fabrizio de Angelis & Romano Scandariato

Foto:

Fausto Zuccoli

Musik:

Nico Fidenco

Producent:

Gianfranco Couyoumdjian & Fabrizio de Angelis

Skådespelare:

Ian McCulloch, Alexandra Delli Colli, Sherry Buchanan, Peter O'Neal, Donald O'Brien, Dakar, Walter Patriarca, Linda Fumis, Sergio Ukmar