River (2015)

 

En polis med tung börda på sina axlar, psykiskt instabil och ensam utan vänner är ju ett tema man sett ett antal gånger men dom poliserna är ingenting jämfört med den svenskfödda John River (Stellan Skarsgård) som lever på gränsen till galenskap och går över den gränsen flera gånger per dygn.

Han har en förmåga och en förbannelse att kunna se och diskutera med döda personer och just nu när vi kommer in i berättelsen så är det hans kollega Stevie (Nicola Walker) som för bara några veckor tidigare skjutits till döds som han pratar med i förhoppning att kunna lösa hennes död.

Hans andra kollegor ser honom som en dåre och enda anledningen till att han jobbar kvar är att han är den bäste inom sitt område.

Stellan Skarsgård är enastående som John River i den här serien i sex delar där han samtidigt som han försöker lösa mordet på sin kollega mer eller mindre i farten löser ett par andra fall på vägen. Det är mörkt, tungt och ibland rätt deprimerande men däremellan också förbannat roligt mitt i allt speciellt när River får hjälp av den nya assistenten Ira (Adeel Akhtar) som till en början undrar om han fått det uppdraget som ett straff men som sakteliga lyckas bygga upp en vänskap med den fåordiga mannen som är rätt socialt handikappad.

A Field in England (2013)

 

https://youtu.be/oauZFrzYVZU?si=G-Y-yv2-RGMWAjNk

Under det engelska inbördeskriget i mitten av 1600-talet så deserterar en grupp män bara för att snart bli tillfångatagna på ett stort fält av den mystiske O'Neil (Michael Smiley). Han tvingar dessa män att hjälpa till med att gräva efter en gömd skatt som ska finnas på platsen medan han håller dom i ett psykiskt järngrepp.

Detta var en riktigt annorlunda filmupplevelse och det tog en stunds funderande efteråt innan jag fått riktigt klart för mig vad jag egentligen hade sett.

Till och från så är det riktigt snyggt visuellt men däremellan så är det så rörigt och flummigt så att man ibland känner sig lika borta som när dessa grävande män stoppar i sig hallucinogena svampar.

Skådespelarna är verkligen bra men vad manusförfattaren och regissören Ben Wheatley egentligen vill förmedla är lite svårt att förstå.

Annorlunda är det och det är nog behållningen med denna film.

En Högre Rättvisa av Hjorth Rosenfeldt (2018)

 

En serie våldtäkter äger rum i Uppsala där förövaren söver offren för att sen trä en påse över huvudet på dom och därefter fullborda övergreppet.

Riksmord är för tillfället splittrad. Vanja arbetar i Uppsala, Sebastian håller på med en ny bok och Ursula, Torkel och Billy har sina egna angelägenheter som håller dom sysselsatta men när Uppsala behöver hjälp så samlas gruppen ånyo.

Ledtrådar tyder på att det finns en koppling mellan offren och det verkar gå tillbaka några år i tiden.

Spännande, klurigt och dramatiskt.

Yellowstone - Säsong 1 (2018)

 

Ranchägaren John Dutton (Kevin Costner) förfogar över enorma marker i Montana och han ifrågasätts av dom flesta om en man verkligen ska ha såna enorma ägor.

Indianernas representant Thomas Rainwater (Gil Birmingham) börjar köpa upp mark runtomkring Duttons ägor och när han och hans mannar lurar över Duttons boskap på deras mark så blossar en våldsam konflikt upp.

En maffig westernserie i modern miljö där Kevin Costner är helt enastående som John Dutton men där alla skådespelare i mindre och större roller håller riktigt hög kvalitet.

Det är dramatiskt, spännande, tragiskt och våldsamt.

River Runs Red (2018)

 

Domaren Charles Coleman Sr. (Taye Diggs) har en son som blir skjuten till döds av två poliser med väldigt skakiga fingrar på avtryckarna. Dessutom så placerar dom ut falska bevis på platsen för att klara sig undan, vilket dom också gör.

Med hjälp av sin vän och polis Horace (John Cusack) så plockar dom fram dokument som visar att det inte är första gången dessa poliser varit i liknande situationer. Charles tar kontakt med andra föräldrar som förlorat barn på liknande sätt.

Idén här är inte dum alls som ju tar upp det onödiga polisvåldet i USA men skådespelarna i det här dramat är så usla så att det nästan är skrattretande och filmen tar också en ordentlig vändning efter ett tag och blir bara en i mängden av Ta-lagen-i-egna-händer-film och den blir då bara sämre och sämre.

Samaritan (2022)

 

På gammalt klassiskt superhjälte vis så berättas det i början av denna film en historia om superhjälten Samaritan och en brutal kamp mellan honom och hans onde bror Nemesis som resulterade i att båda två dog.

Den 13-årige Sam som bor i ett sunkigt bostadsområde i Granit City med sin mor Tiffany har Samaritan som idol och förebild och är övertygad om att han överlevde kampen för 25 år sen. För att hjälpa sin mor med pengar så hamnar han i ett allt annat än trevligt gäng som styrs av en brutal man kallad Cyrus. Efter att ha blivit attackerad av några av Cyrus män så räddas han plötsligt av den äldre sopåkaren Joe som bor i samma kvarter som Sam. Joe gör slarvsylta av hela ligan och Sam blir nu helt säker på att han hittat den gamle superhjälten.

Den här historien börjar riktigt intressant och bra med den där mystiken kring hjälten Samaritan, hans död och så den tyste buttre sopåkaren Joe men efter ett tag så förvandlas filmen till vilken ordinär action, fantasy-historia som helst där det slåss, exploderas och skjuts i all oändlighet tills det bara blir tröttsamt.

Det är riktigt snyggt visuellt i all deprimerande sunkighet och Sylvester Stallone är bra som Joe men tyvärr så håller inte dom andra skådespelarna och i slutändan så är detta bara sisådär.

Blir denna film populär så är jag dock övertygad om att det kommer en uppföljare.

Sherlock - The Abominable Bride (2016)

 

The Abonimable Bride ingår i serien Sherlock som ju utspelar sig i nutid men just i detta special avsnitt så är historien förflyttad tillbaka till 1800-talet då dom egentliga äventyren som Sir Arthur Conan Doyle skrev med Sherlock Holmes & Dr Watson ägde rum.

Med detta säger jag inte att hela avsnittets handling är 150 år gammal för det skuttas rätt friskt mellan tidsepokerna i något som blir en blandning av dröm och verklighet för Sherlock både i nutid och dåtid.

Lite komplicerat låter det och det blir ibland lite förvirrande men det är snyggt och skickligt gjort så man köper varenda scen oavsett vilket år det handlar om.

Här får vi en kort beskrivning av hur Dr Watson kommer tillbaka från kriget och i sin jakt på boende träffar Holmes för att vi sen direkt kastas in i fallet med den nygifta Emelia Ricoletti som strax efter bröllopet inför en hel massa vittnen skjuter sig själv bara för att några dagar senare återkomma från dom dödas värld och mörda sin man utanför en opiumhåla i London.

En spökhistoria där speciellt Dr Watson börjar tvivla på sitt egna omdöme men där Sherlock givetvis redan från början är säker på att det ligger en naturlig förklaring bakom den levande döda bruden.