Året är 1985 och lugnet har åter lagt sig över den lilla staden Hawkins där den nya gallerian Starcourt Mall precis öppnat och på kort tid blivit ortens samlingspunkt. Någonting är dock på gång och Will börjar få känningar i nacken, ett bevis på att ondskan som tidigare tagit över honom kanske är tillbaka. Den här säsongen kanske är den intensivaste hittills, det är nagelbitande spänning, våldsamt och roligt, bisarrt skumt och jädrans bra. Skådespelarna är ordentligt hemma i sina karaktärer och den här säsongen verkligen osar av Stephen King och Dean Koontz i varje skräckfylld scen.
Den unga kvinnan Christel har precis hjälpt sin syster med en flytt i Helsingborg och ska nu ta tåget hem till den lilla staden på Östkusten. Tåget är dock försenat så hon bestämmer sig istället för att ta sig hem med hjälp av tummen.
Hon hittas senare våldtagen och mördad strax utanför den lilla staden i ett skogsparti och ortens poliskommissarie Sten Wall kallas in.
Det här är den tredje boken av Björn Hellberg om poliskommissarie Sten Wall som huserar på orten som går under namnet den lilla staden och som vanligt så är det en fröjd att läsa historien med väl utmejslade karaktärer som man verkligen får tid att lära känna ordentligt.
Det är dramatiskt spännande, våldsamt tragiskt och däremellan också roligt och så har Hellberg blandat ihop allsköns personer och händelser för att ställa till det för en som läsare så att det ska bli extra krångligt att få ett ljus över gåtan och när man väl kommer till slutet så utvecklas saker och ting inte alls som man trott.
I en lägenhet på nedre botten på Roslagsgatan 40 hittas en prostituerad kvinna brutalt mördad. Kriminalinspektör Jan Lewin får ärendet på sitt bord och det dröjer inte länge förrän Bo Jarnebring på Span blir inblandad i fallet.
Den här berättelsen har GW lagt upp som en dokumentär, som om det vore ett riktigt fall vi får läsa om. Egentligen så är det ju flera olika ärenden som han använt sig av för att som i ett skrivet collage pussla ihop den här mordhistorien men han gör det så förbannat skickligt och han sitter ju inne med en sån otrolig kunskap om polisarbete så att man köper varje mening som om det hade hänt.
Det har gått två veckor sedan General Custers nederlag vid Little Big Horn och bitterheten gentemot den indianska urbefolkningen jäser. Till guldgrävarstaden Deadwood anländer den fd sheriffen Seth Bullock och Sol Star för att öppna en butik och blir snart bekanta med den kände Wild Bill Hickok som också precis kommit till staden med vännerna Calamity Jane och Charlie Utter. Staden saknar lagar och regler och styrs av den samvetslöse bordellägaren Al Swearengen som inte ser med blida ögon på dom nya invånarna.
Den här serien startade väldigt trögt och jag tyckte att skådespelarna kändes tråkiga och själlösa och att dialogerna kastades ut ryckigt och stelt men den bättrade på sig och efter tre, fyra avsnitt så hade alla aktörer växt in i sina karaktärer och jag var fast i den här skitiga och våldsamma staden med alla dess invånare av guldgrävare och prostituerade, affärsidkare och allsköns lycksökare med eller utan vapen i hand.
Enastående första säsong som efter det första trevande avsnittet bara växer och växer och med en samling enastående skådespelare i mindre och större roller sen så är det ju intressant också eftersom dom flesta karaktärer i serien faktiskt levt på riktigt och att många händelser också ägt rum i verkligheten.
Killinggängetssvarta
(eller bruna kanske man ska säga) dramakomedi är uppdelad i fyra olika
berättelser. vi får följa en matlagningskurs som förvandlats till terapi, ett
par föräldrar i Skåne som engagerar sig i sitt fadderbarn men glömmer bort sitt
eget, en miljardär i Dalarna som dött och där sönerna nu samlats för att få
höra faderns sista vilja och så ett par i Halland som precis tagit över ett
stort badhotell.
Lite ojämnt
är det men topparna är så höga så att det ändå till slut blir riktigt bra.
Historien
om sönerna som återvänder till sin nyss avlidna fars enorma hus tycker jag inte
riktigt håller samma klass som övriga, den berättelsen får liksom inte riktigt
fäste någonstans.
Matlagningskursen
som blir gruppterapi är mycket bra där Ulf Brunnbergbriljerar i
rollen som Olle och likaså Johan Rheborgsom gestaltar den socialt
handikappade Ernst som drömmer om att få jobba på bank för att han alltid har
velat tillbringa dagarna i gamla lokaler med högt i tak.
Så har vi historien
om det unga paret som driver det stora badhotellet där Henrik Schyffertär
bra som Richard som genomgår en personlighetsförändring likt Jack Torrance i
The Shining och så filmen om den lite udda familjen i Skåne där pappan råkar ut
för en allvarlig olycka på sitt arbete som förändrar precis allting.
Det är
enastående regisserat av Tomas Alfredssonmed fantastiskt
skådespeleri i skruvade historier som går från Bergmansdjup melankolisk avgrund
till hysterisk rolig komik.
Den här serien i 3 delar som utspelar sig strax före,
under och efter Tsunamikatastrofen i Thailand 2004 är ovanlig på så sätt att vi
som tittare får följa allt som händer här hemma och aldrig lämnar Sverige.
En
av huvudpersonerna, Tomas som ironiskt sett är ansvarig chef för en biståndsorganisation
åker ner till Thailand över Jul med sin styvson för att om möjligt plåstra ihop
ett skadat familjeförhållande. Han lämnar sin fru och en son hemma men också
sin älskarinna som dessutom är lärare till styvsonen Ivan som är med på
semestern. Som om inte detta är nog så har manusförfattaren Sara Kadefors också
sett till att Tomas närmaste medarbetare förskingrat 2 miljoner kr och det är
någonting som Thomas ovetandes anklagas för samtidigt som han kämpar för sitt
liv nere i Thailand.
Visst är det mycket som händer i den här serien som
kanske skulle ha tjänat på att vara några avsnitt till för det blir lite väl
komprimerat och trångt när den ska utrymma både en global katastrof på
bortaplan och ett par personliga katastrofer på hemmaplan i endast 3 avsnitt.
Skådespelarna är grymma och jag måste erkänna att
Henrik Norlén som här spelar Thomas, en aktör som jag tidigare haft lite svårt
för men som imponerar stort här.
Det är dramatiskt spännande men serien sjunker lite
på slutet när nästan allting hastas fram och det mesta verkar lösa sig till det
bästa vilket känns lite för tillrättalagt.
I den här traditionellt berättade historien av regissören Albert Hughes så
befinner vi oss någonstans i Europa för 20.000 år sedan. Keda är en ung pojke
som för första gången ska följa med sin far, hövdingen Taus och stammens andra
jägare på buffeljakt ett par dagsmarscher hemifrån. Det går dock inte som
planerat, Keda stångas över en klippkant av en skadad och förbannad buffel och hans
far är övertygad om att han dött.
Keda vaknar dock till liv efter någon dag, liggandes
på ett klipputsprång och inser ganska fort att han nu är ensam ute i
vildmarken. Nu måste han på egen hand försöka ta sig hem men han kommer att få
oväntad hjälp.
Man kan väl säga att det här är en historia som på
något sätt ska visa hur det kan ha gått till när hunden blev människans bästa
vän men tyvärr så är allting rätt löjligt, skådespelarna är alldeles för bleka och det är
egentligen bara naturscenerierna som håller riktigt hög klass och så en lite
oväntad gullig knorr på slutet.