Änglalik av Veronica Sjöstrand (2008)

En seriemördare härjar i Stockholm och hittar sina offer på innekrogarna runt Stureplan. Mannen drogar, dödar och klär upp sina offer till änglar för att sen skapa konstverk av kropparna. 

Gärningsmannaprofileraren Althea Molin som jobbat för FBI i USA har flyttat tillbaka till Stockholm och håller på att rehabilitera sig efter ett brutalt överfall i New York och blir nu kontaktad av sin barndomsvän och numera poliskommissarie Rickard för att om möjligt hjälpa till med fallet.

Det här är författarens debutroman och när den här boken kom ut 2008 så hette hon Veronica von Schenck men har idag efternamnet Sjöstrand. Det är en bra skriven historia, det är spännande och intressant men tyvärr så sjunker den betydligt när uppgörelsen närmar sig och slutet blir lite utav ett antiklimax. Resan dit är dock bra och det är en intressant karaktär Sjöstrand skapat även om personerna runtomkring henne känns rätt gråa.

The Witcher: Säsong 1 (2019)

Geralt av Rivia (Henry Cavill) är en så kallad Witcher, en häxman och monsterjägare som drar land och rike runt för att mot betalning befria befolkningen från allehanda bisarra varelser. Han upptäcker dock att dom grymmaste monstren finns bland människorna själva. Ödet för honom samman med häxan Yennefer (Anya Chalotra) och prinsessan Ciri (Freya Allan) och tillsammans måste dom bekämpa ondskan som sprider sig över kontinenten.

Den här serien är som en gryta där man stoppat ner lika delar Sagan Om Ringen, Game Of Thrones och Narnia för att sen mixa ihop allting. Det är snyggt som fan, påkostat och imponerande vackert visuellt men tyvärr räcker inte detta när skådespelarna inte håller måttet. Dom är så träiga och själlösa så att man bryr sig föga om vem av dom som dör.

Denna första säsong klarar inte av att hålla vad den lovade.

Hip Hip Hurra (1987)

Skagen i slutet av 1800-talet är en samlingsplats för konstnärer från Norge, Sverige och Danmark. Hit kommer Søren Krøyer och runtomkring honom samlas snart några av dåtidens största konstnärer som lockats hit av det magiska ljuset.

Visst är skådespelarna med Stellan Skarsgård som Krøyer enastående bra men det är fotot av Sten Holmberg som är ett bestående minne och som är fabulöst vackert oavsett om det rör sig om vardagliga scener eller storslagna vyer. Ett drama där en nästan överdrivet positiv och lycklig Krøyer så småningom faller ner i ett mörker och får kämpa mot både inre och yttre demoner. 

Grisfesten av Leif GW Persson (1978)

Ett postrån på försommaren 1977 vid Odenplan följs av två mord och att det finns ett samband mellan händelserna framkommer ganska snabbt.

När poliserna Jarnebring och Johansson på span presenterar sina fakta om gärningsmannen så börjar det dock kärva och gnissla i maskineriet högt upp i polisledningen eftersom någon i huset verkar vara inblandad och som dessutom verkar skyddas av en högt uppsatt politiker.

Idag så vet vi ju att den här boken som är GW:s debutroman är en hämnd av honom för det som hände runtomkring Geijjer-affären 1976 där han själv blev uthängd som lögnare när han berättade om den högt uppsatte politikern som besökte prostituerade även om författaren själv säger i förordet till boken att allting är uppdiktat och inte har med verkligheten att göra.

Idag så är ju den affären så gott som glömd och personligen så brydde jag mig föga när det hände men det gör inte den här romanen sämre som ju är en enastående kriminalberättelse som känns äkta in i minsta detalj.

Jag har inga kunskaper om polisens sätt att arbeta men får känslan av att närmare än så här går det knappast att komma utan att ha full insyn i vad som händer i kontorsrummen på Kungsholmen och i bilarna ute på fältet.

Folk som är mer insatta än jag har sagt att inte mycket har ändrats när det kommer till polisiärt arbete och hur det fungerar på polishuset och är det så, ja då är det ju bara att beklaga men en annan får ju ta in allt detta som om det skulle vara vilken uppdiktad berättelse som helst.

Det är mer intressant och dramatiskt fascinerande än spännande men en av dom bästa kriminalhistorier jag läst.

Evil Dead 2: Dead By Dawn (1987)

 Ash Williams och hans flickvän Linda  åker till en ensligt belägen stuga uppe i bergen för att ha en mysig helg tillsammans. Ash hittar en gammal bok i stugan och en mystisk bandinspelning i källaren och råkar släppa lös helvetets allra mörkaste krafter.

Sex år efter filmen The Evil Dead som ju explosionsartat blev kultförklarad världen över så gjorde då regissören Sam Raimi en uppföljare men som egentligen bara var en remake av den första filmen med några smärre förändringar och med en helt annan budget. Detta är inte bara en uppföljare i toppklass, det här är en av filmhistoriens bästa och roligaste skräckfilmer.

Det vimlar av coolt filmade scener där fotografen Peter Deming verkligen får leka av sig i ett antal hisnande kameraåkningar, Bruce Campbell som på nytt spelar Ash är så där härligt teatraliskt och hysteriskt överspelad och vräker ur sig sanslösa kommentarer samtidigt som blodet sprutar och kroppsdelar far fram och tillbaka i bildrutan.

Det är ingen ände på fantasin hos Sam Raimi här, detta galet sanslösa splatterfyrverkeri är en fest, inte bara för skräckfilmsfantaster utan för alla som älskar film och vågar tänja på sina cineastiska gränser lite.

Täcknamn Coq Rouge (1989)

Den Svenska säkerhetspolisen får nys om en hemlig palestinsk operation med namn Plan Dalet som ska utföras i Stockholm och polischefen Näslund får mot sin vilja agenten Carl Hamilton med täcknamnet Coq Rouge som hjälp. När den Mellanösternansvarige polisen Folkesson strax efter mördas så visar det sig att den hjälpen är mer än nödvändig.

Pelle Berglund som både skrivit manus och regisserat har gjort en hel del ändringar från Jan Guillous bok, det är en rakare och mer okomplicerad story som är mera av en actionhistoria utan alla politiska detaljer som romanen innehåller. Stellan Skarsgård är riktigt bra som Carl Hamilton, det är säkert regisserat och spännande med bra skådespelare i alla mindre och större roller.

Olympus Has Fallen (2013)

När Vita Huset intas av Koreanska terrorister och den Amerikanska presidenten Benjamin Asher tas som gisslan så lamslås nationen. Den fd Secret Service agenten Mike Banning som tidigare var med om en olycka där presidentens fru omkom är nu hans enda hopp om överlevnad.

Det här är egentligen en Die Hard där skyskrapan bytts ut till Vita Huset och där Gerhard Butler gör rollen som Mike Banning som ensam smyger omkring i USAs kändaste byggnad och gör livet surt för dom asiatiska busarna.

Regissören Antoine Fuqua har tryckt ned gaspedalen redan från början här så det är bara att luta sig tillbaka och bli matad av skottlossningar och explosioner och med en hjälte som på ett utstuderat grymt sätt dödar alla som kommer i hans väg. Historien är långt ifrån trovärdig och den Amerikanska nationalismen lyser igenom så man nästan bländas men om man inte bryr sig om dessa detaljer så är det riktigt välgjort och snyggt och spännande och med skådespelare som gör sitt jobb bra.