A Star is Born (2018)

Efter en konsert så hamnar rocksångaren Jackson Maine (Bradley Cooper) på en klubb där han stöter ihop med barsångerskan Ally Campana (Lady Gaga) och blir blixtförälskad. Det visar sig att Ally i hemlighet skriver egna låtar som Jack nu vill att hon sjunger tillsammans med honom på scen. Ally ser sig snabbt befinna sig i en annan värld än den hon är van vid, dock inte bara glitter och glamour eftersom Jack kämpar med ett tungt alkohol och drogmissbruk som tär, inte bara på honom själv utan alla i hans närhet. 

Det här är den tredje nyinspelningen av filmen med samma namn från 1937 och Bradley Cooper som här gör rollen som sångaren Jack Maine har både skrivit och regisserat detta musikaliska kärleksdrama som är kryddat med nypor av tragik.

Musiken är enastående och framträdandena likaså och visst slår det gnistor om kärleksparet men tyvärr så hafsas historien fram ganska okänsligt och stressigt så att man aldrig riktigt hinner lära känna huvudpersonerna. Allting går så fort så att det känns som om hela historien hände på en vecka när filmen är över. Lady Gaga visar ju här att hon är vackrare utan smink än med och känns som någon form av ung Barbara Streisand.

Plusbetyg också till slutet som ju är lite oamerikanskt och därmed rätt uppiggande i allt mörker.

The People v. O.J. Simpson (2016)

Året är 1994 då polisen rycker ut till ett av de finare områdena utanför Los Angeles. Nicole Brown Simpson och den yngre mannen Ron Goldman har hittats brutalt knivmördade utanför Nicole's hus och alla spår leder till hennes ex make, den fd fotbollsspelaren och skådespelaren O.J. Simpson.

Den här dokumentära serien i 10 avsnitt bygger på dom verkliga händelserna 1994-1995 då O.J. Simpson stod åtalad för mord på sin ex fru och hennes vän i vad som senare skulle gå under namnet "Trial of The Century".

Simpson's försvarare lyckas nästan direkt vända juryns blickar från själva mordet till att det istället handlar om rasism och korrumperade poliser och trots att åklagarna har bevis i form av blodspår, fingeravtryck och DNA så har dom svårt att fälla mannen som räknas som en stor Amerikansk hjälte i dom flestas ögon.

Skådespelarna i den här serien är helt enastående med en Sarah Paulson som chefsåklagare Marcia Clark och som här bevisar att hon är en av dom nu levande bästa aktriserna i USA.

Det är oerhört dramatiskt, tragiskt och spännande och man får en fascinerande inblick i ett rättssystem som här förvandlas till en mediacirkus av sällan skådat slag där bevis inte väger lika tungt som att kunna agera framför TV-kamerorna och sälja sin sak för att få med sig rätt sorts människor.

The Happytime Murders (2018)

I en värld där dockor lever som andrahandsmedborgare i människornas värld jobbar dockan och den fd polisen Phil Philips som privatdeckare. Han tar ett jobb där den förföriske Sandra White säger sig vara utsatt för utpressning men ser sig snart istället som ett vittne till en massaker på en lokal porrklubb och blir motvilligt ihopföst av stadens polischef Banning med sin fd partner Connie Edwards för att lösa fallet.

Det här är ingenting annat än The Muppet Show för vuxna, det är rått, våldsamt och snuskigt och till och från hysteriskt roligt men tyvärr ganska slarvigt utfört. Det är ju Brian Henson som regisserat filmen och eftersom han är son till Jim Henson som ju skapade The Muppet Show så är han ju uppfödd med dockor och det är kanske så här han lekte med dom bakom kulisserna under dom inspelningarna, man undrar ju nästan.

Väldigt ojämnt är det med några fantastiska visuella höjdpunkter men tyvärr med ganska dassigt skådespeleri och karaktärslösa röster.

The Bay: Säsong 1 (2019)

I ett litet kustsamhälle i Västra Lancashire så försvinner en kväll två tvillingsyskon spårlöst. Kommissarie Lisa Armstrong (Morven Christie) får hand om fallet tillsammans med den nya orutinerade Med Kharim (Taheen Modak). Det visar sig snart att Lisa har personliga kopplingar till fallet som kan vara förödande för hela utredningen och även för henne privat.

Som vanligt när det handlar om Engelska produktioner så är skådespeleriet oklanderligt, det är en fröjd att se alla mindre och större karaktärer i den här 6 avsnitt långa serien. Fotot av Ryan Kernaghan är riktigt snyggt och historien väl skriven med en hel del oväntade kurvor och krön och där man faktiskt in i det sista inte är säker på vad som egentligen hänt. 

Mot slutet så riskerar serien att bli lite fånig när våran kvinnliga polishjälte ska ut på en privat spaning men det räddas skickligt upp i sista sekunden så helhetsintrycket blir ändå bra och dramatiskt.

Halsduken (1962)

En ung kvinna hittas en morgon mördad på ett hölass vid en bondgård. Poliskommissarie Yates (Lars Ekborg) och hans partner Jeffreys (Bengt Blomgren) tar tag i fallet och spåren leder ganska snart till den rike tidningsförläggaren Clifton Morris (Frank Sundström). 

Engelsmannen Francis Durbridge skrev den här historien i slutet av 50-talet för BBC sen så regisserade Hans Lagerkvist den här 8 avsnitt långa versionen 1962 där allting utspelar sig strax utanför London men där alla pratar Svenska. Det här var den första thrillerserien som visats på Svensk TV och hela befolkningen (dom som hade TV) satt klistrade och bet på naglarna en gång i veckan. Lika spännande är den ju inte idag men den är bra, Lars Ekborg är strålande som kommissarie Yates i en ganska klurig historia. Tyvärr så är fotot och ljudet väldigt ojämnt men köper man det så är detta ändå ett intressant och bra Svenskt producerat kriminaldrama.

The Evil Dead (1981)

Fem ungdomar beger sig till en ödsligt belägen stuga uppe i bergen för att tillbringa helgen.

I källaren så hittar dom boken Naturon Demonto och en bandinspelning där en professor läser valda delar ur boken.

Detta mässande väcker ohyggliga demoner till liv och ungdomarna blir en efter en besatta av någonting djävulskt.

Denna film är en riktig klassiker i sin genre och har betytt mycket för många skräckfilmsskapare.

Även om effekterna inte riktigt kan jämföras med dagens dataanimerade alster så fungerar dom otroligt bra fortfarande och det vilar en otäck mörk stämning över hela historien.

Musiken är diaboliskt skrämmande och fotot av Tim Philo är som skivomslaget till Black Sabbaths första platta fast då i rörlig version.

Ett ganska simpelt manus som inte krånglar till saker och ting i onödan, här är det stämningen som är det väsentliga och den bär fram hela den här filmen och så givetvis mängder med våld, blod, inälvor och avhuggna kroppsdelar.

Den här filmen lämnar ingen oberörd, vare sig man älskar, hatar eller bara tycker att den är äcklig.

Personligen så älskar jag den och man märker att även dom då väldigt unga Sam Raimi som skrivit och regisserat och så Bruce Campbell som producerat och även spelar rollen som Ash haft roligt när dom gjort den och det räcker väldigt långt här.

Shutter Island (2010)

Året är 1954 när kriminalkommissarien Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) och hans partner Chuck Aule (Mark Ruffalo) får i uppdrag att bege sig ut till det hårdbevakade mentalsjukhuset Ashecliffe på ön Shutter Island där en livsfarlig kvinnlig patient har försvunnit. Det dröjer inte länge förrän Teddy inser att sjukhuschefen Dr Cawley (Ben Kingsley) har en del att dölja och att saker och ting inte är som det ser ut att vara på platsen. En sak är i alla fall säkert och det är att ingenting är säkert.

En mästerlig Leonardo DiCaprio i en film av Martin Scorsese som säkerligen skulle imponera på självaste Alfred Hitchcock. Fotot av Robert Richardson är enastående snyggt och historien som vandrar mellan dröm och verklighet gör att man som tittare brottas med lika stora frågetecken som poliserna Ted och Chuck. En gammal fyr innehar en stor och viktig plats i filmen och en knorr i berättelsen på slutet vänder allting upp och ner men där man ändå sitter tillsammans med sluttexterna och undrar om hur det egentligen förhöll sig.
 Enerverande spänning, läskigt och snyggt, dramatiskt och klurigt och med en rad förbannat bra skådespelare i en film strålande regisserad av mästaren Scorsese som här ändå är väldigt långt borta från sina tidigare gangsterhistorier.