Halsduken (1962)

En ung kvinna hittas en morgon mördad på ett hölass vid en bondgård. Poliskommissarie Yates (Lars Ekborg) och hans partner Jeffreys (Bengt Blomgren) tar tag i fallet och spåren leder ganska snart till den rike tidningsförläggaren Clifton Morris (Frank Sundström). 

Engelsmannen Francis Durbridge skrev den här historien i slutet av 50-talet för BBC sen så regisserade Hans Lagerkvist den här 8 avsnitt långa versionen 1962 där allting utspelar sig strax utanför London men där alla pratar Svenska. Det här var den första thrillerserien som visats på Svensk TV och hela befolkningen (dom som hade TV) satt klistrade och bet på naglarna en gång i veckan. Lika spännande är den ju inte idag men den är bra, Lars Ekborg är strålande som kommissarie Yates i en ganska klurig historia. Tyvärr så är fotot och ljudet väldigt ojämnt men köper man det så är detta ändå ett intressant och bra Svenskt producerat kriminaldrama.

The Evil Dead (1981)

Fem ungdomar beger sig till en ödsligt belägen stuga uppe i bergen för att tillbringa helgen.

I källaren så hittar dom boken Naturon Demonto och en bandinspelning där en professor läser valda delar ur boken.

Detta mässande väcker ohyggliga demoner till liv och ungdomarna blir en efter en besatta av någonting djävulskt.

Denna film är en riktig klassiker i sin genre och har betytt mycket för många skräckfilmsskapare.

Även om effekterna inte riktigt kan jämföras med dagens dataanimerade alster så fungerar dom otroligt bra fortfarande och det vilar en otäck mörk stämning över hela historien.

Musiken är diaboliskt skrämmande och fotot av Tim Philo är som skivomslaget till Black Sabbaths första platta fast då i rörlig version.

Ett ganska simpelt manus som inte krånglar till saker och ting i onödan, här är det stämningen som är det väsentliga och den bär fram hela den här filmen och så givetvis mängder med våld, blod, inälvor och avhuggna kroppsdelar.

Den här filmen lämnar ingen oberörd, vare sig man älskar, hatar eller bara tycker att den är äcklig.

Personligen så älskar jag den och man märker att även dom då väldigt unga Sam Raimi som skrivit och regisserat och så Bruce Campbell som producerat och även spelar rollen som Ash haft roligt när dom gjort den och det räcker väldigt långt här.

Shutter Island (2010)

Året är 1954 när kriminalkommissarien Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) och hans partner Chuck Aule (Mark Ruffalo) får i uppdrag att bege sig ut till det hårdbevakade mentalsjukhuset Ashecliffe på ön Shutter Island där en livsfarlig kvinnlig patient har försvunnit. Det dröjer inte länge förrän Teddy inser att sjukhuschefen Dr Cawley (Ben Kingsley) har en del att dölja och att saker och ting inte är som det ser ut att vara på platsen. En sak är i alla fall säkert och det är att ingenting är säkert.

En mästerlig Leonardo DiCaprio i en film av Martin Scorsese som säkerligen skulle imponera på självaste Alfred Hitchcock. Fotot av Robert Richardson är enastående snyggt och historien som vandrar mellan dröm och verklighet gör att man som tittare brottas med lika stora frågetecken som poliserna Ted och Chuck. En gammal fyr innehar en stor och viktig plats i filmen och en knorr i berättelsen på slutet vänder allting upp och ner men där man ändå sitter tillsammans med sluttexterna och undrar om hur det egentligen förhöll sig.
 Enerverande spänning, läskigt och snyggt, dramatiskt och klurigt och med en rad förbannat bra skådespelare i en film strålande regisserad av mästaren Scorsese som här ändå är väldigt långt borta från sina tidigare gangsterhistorier.

Gula Hund (1966)

Hasse Alfredsson och Tage Danielsson skrev och satte upp denna revy på Chinateatern 1964 och efter framgångarna där så beslutade SVT att spela in den i 2 akter speciellt för TV 1966. Det blev en politisk debatt efter denna eftersom Hasse & Tage tänjde på gränserna lite vad det gällde erotik och framförallt politik, man fick ju då inte skämta hur som helst med våra makthavare.

Det är en enastående rolig föreställning med fantastiska texter som fascinerande nog är aktuella ännu idag, det drivs hejdlöst med integration, miljöförstöring, ålderdomshem och politiker med bla Gösta Ekman, Birgitta Andersson, Mille Schmidt och Monica Zetterlund och så givetvis Hasse & Tage. 

Födde: En Dotter av Björn Hellberg (1988)

I den lilla staden där Sten Wall är poliskommissarie så bor Anders Tell som efter att hans fru några år tidigare begått självmord lever ett till synes ensamt liv. Det ingen vet, inte ens hans närmaste är att han har ett hemligt förhållande med en gift kvinna. Plötsligt så är det någon som börjar att förfölja och trakassera Anders och det går så långt att han anmäler det hela till polisen och Wall som börjar titta lite i omgivningarna runt Tell.

En enastående spännande historia som ju längre den går bara bjuder på fler och fler frågetecken och som sen Björn Hellberg knyter ihop på ett alldeles strålande sätt på slutet. Man tror att berättelsen har nått sin ände ett par gånger innan allt verkligen är över. Hellberg behandlar språket enastående, det är en fröjd att läsa varje mening där varje detalj är knivskarp.

Finurligt, spännande dramatiskt, våldsamt och sorgligt tragiskt.

Beck: Djävulens Advokat (2018)

En restaurangägare skjuts brutalt ihjäl på sin egen krog mitt under lunchen och det finns mängder med vittnen till händelsen, problemet är att ingen vågar säga någonting så Martin Beck och hans grupp har inte mycket att gå på tills det visar sig att gruppledaren Alexandra Beijers bror som är advokat verkar ha kontakt med folk som tidigare hotat restaurangen.

Peter Habers karaktär Martin Beck får mindre och mindre tid i rutan, nu är det mera Kristofer Hivju's Steinar Hovland och Jennie Silfverhjelm som den nya gruppledaren Alexandra Beijer som utgör grundstenarna i handlingen medans Beck mest står med papper i handen eller sitter framför sin dator på kontoret.

Den här historien inleds riktigt bra och lovande men sjunker tyvärr på slutet som blir rätt fånigt och dom flesta medverkande verkar liksom förlora gnistan lite någonstans i mitten av filmen. Eftersom man redan i början får veta vem busen är så ligger spänningen mera på det kyliga arbetsförhållandet mellan Steinar och Alexandra som gör att det mera blir dramatik av det hela.

Halvbra film som är den 38:e i ordningen med Peter Haber som Martin Beck och i skrivandets stund så verkar det som om det snart kommer att spelas in några till.

Beck: Utan Uppsåt (2018)

Den ensamstående mamman Manuela Svensson hittas av sin dotter död med bruten nacke nedanför trappan i radhuset och Martin Becks grupp misstänker genast att hon inte ramlat utan att det rör sig om ett mord. Gruppen har nu också fått en ny gruppledare, Alexandra Beijer som inte Steinar är så förtjust i eftersom det var jobbet som han sökte vilket nu för med sig att stämningen inte är på topp.

En riktigt bra historia med många bottnar som knyts ihop på ett strålande sätt mot slutet vilket gör det här till en av dom bästa Beck-filmer på länge. Skådespelarna är på hugget, det är spännande, dramatiskt och tragiskt.