TV-serie i 6 delar där komikern David Batra efter att ha slagit vad med sin far som är född Indier ska tillbringa 5 veckor i Bombay för att försöka hitta Indiern inom sig. Han bor hos och ledsagas genom landet vad det gäller religion, kärlek, mat, skola, politik och arbete av SVT:s utrikesreporter Malin Mendel.
Fantastisk rolig och intressant dokumentär där man både skrattar med och åt David Batra som tror att han hur lätt som helst kan ställa om sig till det Indiska sättet att leva men upptäcker ganska omgående att han bara vill hem till det trygga och skyddade livet han lever hemma i Sverige.
Malin Mendel däremot som bott i Bombay många år har nästan blivit mer Indier än svensk och tycker att Batra bara är bortskämd och besvärlig.
Enda minuset med denna serie var att den kändes lite för kort, man skulle vilja ha lite mer.
En pyroman härjar i ett litet samhälle i Norge och medans byborna är säkra på att det är någon utifrån så finns han mitt bland dom.
Det här Norska dramat bygger på en verklig händelse och är regisserad av Erik Skjoldbaerg. Spänningsprocenten är riktigt hög trots att man som tittare redan från början vet vem som är den skyldige.
Det som är spännande här är ju frågan varför den unge killen Dag som har en farsa som är brandchef och som själv tillhör frivilligbrandkåren tänder på i bygden.
Sakta men säkert så kommer man ju in i denne 19-årings hjärna och börjar förstå hans desperata jakt efter att få vara någon, att få stå med dom andra brandmännen och släcka bränder och att få höra invånarna i samhället prata om honom som en hjälte.
Trond Hjort Nilssen är riktigt bra som Dan som desperat jagar uppmärksamhet genom att tända på i området för att sen kunna stå som en hjälte och delta i släckningsarbetet.
Denne väldigt ensamma och lite kufiska kille ser ut att kunna explodera vilken sekund som helst och verkar vara lika brandfarlig som dom dunkar med bensin han har med sig i bilen på kvällarna.
Tragiskt, spännande och dramatiskt och med mycket bra skådespelare.
Lucas är väl egentligen som vilken normal ung kille som helst tills den dagen då han på en maskerad upptäcker att han är långt ifrån en normal kille utan ett monster i människoskepnad.
Den här animerade skräckkomedin regisserad av Leopoldo Aguilar var faktiskt riktigt dålig. Den hade egentligen inte någonting som föll mig i smaken. Rösterna var tråkigt oengagerande, någon humor såg jag inte tillstymmelsen till och animeringen var stelt kantig, man fick nästan känslan av att sitta bredvid och titta på någon som spelade ett billigt TV-spel.
Jag vet inte hur gammal eller ung man ska vara för att roas av denna, enligt mitt tycke töntiga produktion. Tror faktiskt att det inte är många som finner denna underhållande oavsett ålder.
Den världsberömda Belgiska detektiven Hercule Poirot ska ta sig hem från Istanbul och får genom en vän den sista platsen i kupé nr 3 på Orientexpressen.
Passagerarna på resan består av en salig blandning människor från en gangster och kunglighet till en professor, läkare och en missionär.
Under ett snöskred då tåget blir stående uppe i bergen så upptäcks det att en av passagerarna brutalt mördats under natten och nu rycker Poirot in för att lösa en gåta där alla på tåget är misstänkta.
Med en enastående mustasch som täcker det mesta av den nedre delen av ansiktet så glider Kenneth Branagh runt i den luxuösa inredningen på Orientexpressen i form av detektiven Hercule Poirot som här har en mordgåta att lösa där det finns hela 12 misstänkta mördare att förhöra.
Branagh som också regisserat denna film som bygger på Agatha Christies klassiska roman har här fått ihop en imponerande samling skådespelare med bla Johnny Depp, Michelle Pfeiffer, Penelope Cruz, Judy Dench, Willem Dafoe och Derek Jacobi men som tyvärr inte riktigt kommer till sin rätt. Det känns inte som om dom hinner växa in i karaktärerna ordentligt så dom blir mest statister i en annars fantastiskt visuellt vacker omgivning.
Jag tycker dock Kenneth Branagh är bra som Poirot trots att han mera ser ut som en General från det Amerikanska inbördeskriget än en Belgisk detektiv med en petighet av detaljer som idag helt klart skulle klassats som en bokstavskombination.
Det är riktigt snyggt och fotot av Haris Zambarloukos är strålande, bra musik komponerad av Patrick Doyle och säkert regisserat av Branagh.
Allting rullar på i ett lugnt och stillsamt tempo, lagom spännande och klurigt i en film som fungerade rätt sjysst som två timmars underhållning sen så finns det ju en riktigt cool scen i slutet då alla misstänkta sitter bredvid varandra vid ett långbord framför en tågtunnel och som nästan är identisk med målningen Den Sista Måltiden.
Medicinstuderanden och tillika detektiven Pierre Dupin undersöker ett antal underliga dödsfall av unga kvinnor i Paris år 1845 när han av en slump kommer i kontakt med den mystiske Dr Mirakle och hans tama gorilla Erik som båda två visar ett intresse för Pierre's flickvän Camille L'Espanaye.
Filmen regisserades av Robert Florey och har Bela Lugosi i rollen som Dr Mirakle, Lugosi som året innan blivit känd för rollen som Dracula.
Originalhistorien är skriven av Edgar Allan Poe men manusförfattarna till filmen har gjort vissa ändringar som gör att man i filmen ganska snart får klart för sig vem mördaren är, vilket tar en stund i boken.
Bela Lugosi är mycket bra, annars så är det fotot av Karl Freund som imponerar mest och som egentligen håller ihop hela filmen. Hans kameraåkningar och lek med ljus och skuggor är enastående skickligt och det får ju omgivningarna i Paris att se rätt skräckinjagande ut.
Filmen fick problem med dåtidens censur på grund av en ytterst brutal scen där Dr Mirakle dödar en upphängd ung kvinna, en scen som faktiskt känns ganska obehaglig även idag.
Hyfsat skådespeleri, bra regi och strålande foto, spännande och våldsamt i en film som faktiskt har lite av King Kong-känsla över sig.
Poliskommissarie Peter Wendel (Robert Gustavsson) har precis återvänt till arbetet efter en längre tids sjukskrivning på grund av depression.
Nu blir han chef för en nystartad Kalla-Fall grupp inom Stockholmspolisen där han och hans team av mer eller mindre annorlunda medarbetare tar sig an ett fall som visar sig ha förgreningar långt in i maktens korridorer.
Jag hörde en del kritiska röster som menade på att den här serien var alldeles för långsam och seg men personligen så tycker jag att det just är det som är dess styrka.
Det är på nåt sätt tystnaden som för historien framåt och Robert Gustavsson som är helt enastående som Peter Wendel behöver inte prata så mycket, hans minimala minspel och ansiktsuttryck berättar mer än vad man behöver veta.
Det här är nog bland det bästa han gjort och det känns som om hans inre demoner kryper in under skinnet på en som tittare.
Visst snurras historien till ordentligt mot slutet och blir kanske lite orealistisk men regin av Kjell-Åke Andersson och Lisa Farzaneh är så tajt och skådespelarna så fantastiskt bra så en sådan liten detalj stör inte det minsta. Manuset är skrivet av Hans Jörnlind och Aron Levander och bygger på en idé av Leif GW Persson. Det är ju inte sagt hur mycket GW har pusslat med historien men faktum är att hans ande finns med överallt.
Två klaner av ormar lever i Saharas öken, dom vackra gröna ormarna som lever sitt liv i en skyddad oas och dom giftiga ormarna som har sitt ute i öknen.
En av dom giftiga ormarna Ajar och hans kompis, skorpionen Pitt mobbas av dom andra ormarna och beslutar sig för att bege sig från öknen och in i den förbjudna oasen.
Man är ju i och för sig lite bortskämd när det kommer till animerade filmer men jag tyckte inte alls att detta var bra.
Det är väl inga större fel på historien men animeringen är stel och kantig och det finns ingen själ och hjärta i humorn.
Jag såg versionen med Svenska röster och det var väl inga fel på den dubbningen men den detaljen räckte ju definitivt inte för att rädda den här mediokra filmen.
