Poltergeist II: The Other Side (1986)

Familjen Freeling har tillfälligt flyttat in hos Dianes mamma för att försöka återhämta sig efter dom fruktansvärda händelserna i deras förra hus då spökerier höll på att krossa hela familjen.

Det dröjer dock inte länge förrän mystiska saker ånyo börjar hända samtidigt som en indian vid namn Taylor dyker upp utanför dörren och säger att deras mardröm ännu inte är över.

Den här filmen som är regisserad av Brian Gibson är ju en direkt uppföljare till Poltergeist från 1982 och den börjar faktiskt ganska bra, man får känslan av att detta nog för en gångs skull kanske är en sjysst andra del. Tyvärr så grusas den känslan efter halva filmen och slutet är faktiskt pinsamt uselt.

Skådespelarna som i början sköter sig bra verkar dom sista 30 minuterna helt glömt bort vad agerande framför en kamera är. Det som såg och kändes så lovande ut i början blev till slut bara en ballong som tappat all luft.

Poltergeist (1982)

Titel:  Poltergeist

Regi:  Tobe Hooper

Land:  USA

År:  1982

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 54 min

Steve & Diane Freeling och deras tre barn har precis flyttat in i ett nytt hus i ett till synes lugnt och fridsamt område.

Det dröjer dock inte länge förrän dom märker att det är någonting onormalt dom delar utrymmet med och när saker och ting börjar flytta på sig i huset och flyga omkring så kontaktar dom professionell hjälp.

Dom ledande rollerna i den här skräckthrillern som spelas av Jo-Beth Williams, Craig T Nelson, Heather O'Rourke och Oliver Robins är så pass tajta att man verkligen tror på dom som en verklig familj vilket ju faktiskt är lite ovanligt i den här genren.

Officiellt så är det ju Tobe (Motorsågsmassakern) Hooper som regisserat filmen men i efterhand så har det ju kommit fram att Steven Spielberg kanske var den som styrde det mesta ändå och om det var så det gick till så märks det ganska väl, det vilar en Spielbergsk känsla över hela produktionen.

Filmen är nästintill en fulländad skräckthriller med en hel del banbrytande specialeffekter och den håller riktigt bra fortfarande.

Förbjuden Värld (1956)

Org Titel:  Forbidden Planet

Vi befinner oss i början av det 23:e århundradet där rymdskeppet C-57D med befälhavaren Adams och hans besättning har skickats till planeten Altair IV för att undersöka vad som hänt kolonisatörerna som bosatte sig där 20 år tidigare.

Innan dom kommer fram får dom kontakt med en av invånarna, Dr Edward Morbius som varnar dom för att landa på planeten.

Denna film regisserad av Fred McLeod Wilcox är en riktig klassiker i Sci-Fi genren som belönades med Oscars för specialeffekterna och där musiken av Louis & Bebe Barron var banbrytande och första gången som ren elektronisk musik användes inom filmen.

Manuset bygger på William Shakespeares pjäs Stormen och i rollerna ser vi bland annat Leslie Nielsen som Befälhavare Adams, Walter Pidgeon som den mystiske Dr Morbius och Anne Francis som Altaira, dotter till Doktorn och en kvinna som är upphov till en del problem eftersom hon aldrig förut sett en man förutom sin far och männen på skeppet inte sett en kvinna på nästan 1 år.

Det är stilistiskt snyggt och bra foto av George J. Folsey och även om skådespelarna ibland känns lite stela i sina slätstrukna rymdkostymer så är det en bra historia i en produktion som fortfarande håller förvånansvärt bra.

Our Kind of Traitor (2016)

Läraren Perry och hans fru, advokaten Gail är på semester i Marrakech för att få lite ordning på ett äktenskap som har börjat att kallna betydligt den sista tiden.

Av en slump så stöter Perry ihop med ryssen Dima som bjuder in paret på en födelsedagsfest för sin dotter.

Dima drar Perry åt sidan och berättar att han i många år har varit en av höjdarna i en rysk maffiaorganisation där han har varit ansvarig för det ekonomiska men nu fruktar för sitt och hans familjs liv.

Han lämnar över en USB-sticka till Perry som ska innehålla bevis för att en hel del högt uppsatta politiker i England är inblandade i maffians affärer och ber honom ta med denna till London och lämna in till underrättelsetjänsten MI6.

Det är verkligen lite Hitchcockkänsla över den här historien där den inte ont anande poesiläraren råkar befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och snart ser sig inblandad i en katt och råttalek med ryska maffian och engelska underrättelsetjänsten.

Filmen bygger på en roman av John Le Carré som ju var en mästare på att pussla ihop spionhistorier och vars böcker oftast var feta som svenska lagboken men den här berättelsen är ändå relativt lätt och okomplicerad. Jag har inte läst romanen så jag vet inte om Hossein Amini som skrivit filmmanuset kortat ner den och då kan jag ju heller inte jämföra filmen med boken.

Stellan Skarsgård är i alla fall riktigt bra som Dima, en man som trots sin bakgrund i maffian visar sig vara en hedersam person vars kärlek till sin familj är större än allt annat och även om den något naive Perry som också spelas mycket bra av Ewan McGregor är en person som han knappt känner så lägger han hela sitt liv i händerna på honom och hans fru.

Damian Lewis gör karaktären Hector som sköter hela operationen från MI6 och han är som ett urklipp från 1980-talets spionhistorier med beige överrock och stora glasögon, det blir nästan lite av en parodi på den genren men han är så pass bra så jag köpte hans karaktär som växer hela tiden vartefter historien rullar på.

Historien lunkar på i ett ganska makligt tempo men så finns där ett par actionladdade scener som är rätt våldsamma som är strategiskt utplacerade i berättelsen så att vi som tittare inte ska somna eller åtminstone tro att vi kan koppla av. 

Det icke friktionsfria förhållandet mellan Perry och Gail (Naomie Harris) är lite av filmens svaghet och känns bara stelt och krystat och dessutom så får man ju ändå aldrig riktigt veta vad som hänt (Något har ju bevisligen gjort det, man får små mikroskopiska ledtrådar om detta) så då känns det bara onödigt att blanda in deras kärleksproblem. Historien hade minsann inte förlorat nånting på ett bra förhållande dom emellan.

Regissören Susanna White har gjort en spännande och dramatisk film som känns rätt realistisk om man nu får säga det när man som jag inte har den blekaste om vad som försiggår i maffia och spionvärlden. Fotot av Anthony Dod Mantle är snyggt och musiken signerad Marcelo Zarvos stämningsfull.

Huuu! Så Hemskt (1948)

Org Titel:  Bud Abbot & Lou Costello Meet Frankenstein

Transportarbetarna Wilbur och Chic får i uppdrag att leverera två stora trälådor som anlänt från Europa till McDougals Skräckmuseum. Lådorna visar sig innehålla Greve Dracula och Frankensteins Monster.

Dracula vaknar till liv, väcker monstret och tar med honom från museet till en närliggande ö där en mystisk kvinnlig läkare väntar på dom.

Samtidigt så blir Wilbur och Chic kontaktad av Larry Talbot som säger sig vara Varulven och som är på jakt efter att förgöra Dracula och Monstret.

En riktig klassiker och en milstolpe i filmvärlden som en av dom första filmerna att blanda skräck och komedi.

Regissören Charles T. Barton har här fått ihop komikerparet Bud Abbot & Lou Castello tillsammans med Lon Chaney Jr, Bela Lugosi och Glenn Strange som här återigen iklär sig karaktärerna Varulven, Dracula och Frankensteins Monster.

Det känns inte riktigt rätt att lägga denna film i samma mapp som dom riktiga skräckfilmerna om dessa monster eftersom det ju blir lite utav buskis här när dom springer runt och jagar varandra på slottet men å andra sidan så har ju inte manusförfattarna tvekat till att låta en och annan mista livet så ren och skär komedi är det ju inte trots en del enastående roliga repliker som då oftast kommer från Lou Costellos aldrig tysta mun.

Strålande foto av Charles van Enger, mycket bra skådespeleri och även om komiken är grunden i historien så skrämde filmen en hel del tittare på sin tid.

Kalabaliken i Bender (1983)

Året är 1709 och Sveriges kung, Karl XII och hans armé av karoliner har precis förlorat slaget vid Poltava och håller sig nu undan i den lilla turkiska staden Bender där han väntar på att få hjälp av sultanen i Konstantinopel mot ryssarna och deras Tsar, Peter den Store.

Turkarna vill däremot inte ha den svenska kungen kvar i landet utan vill få ut honom fortast möjligt.

Den här filmen regisserad av Mats Arehn är en av Sveriges största fiaskon på filmduken och det är inte ett dugg svårt att förstå när man tittar på den för trots att en stor del av landets skådespelarelit medverkar och att den kostade 12 miljoner att göra så är den pinsamt dålig i alla detaljer.

Regin är riktigt amatörmässigt gjord, manuset löjligt, fotot dåligt och musiken ett enda fanfartruddeluttande som man tröttnat på redan efter inledningen och skådespelarna (trots sina kända namn) rätt pinsamma.

Lasse Åberg och Brasse Brännström som gör dom ledande rollerna som Fänrik Lagercrona och Kalfaktor Kruus har i efterhand sagt att dom åtminstone hade väldigt roligt under inspelningen och det är väl tur att några hade nöje av denna skitproduktion i alla fall.

Frankensteins Hus (1944)

Org Titel:  House of Frankenstein

Den onde Dr Gustav Niemann flyr från fängelset där han sitter inspärrad tillsammans med sin puckelryggige assistent Daniel.

På vägen till Dr Frankensteins raserade slott i byn Visaria för att om möjligt hitta dom gamla anteckningarna om hur man skapar liv så springer dom ihop med Greve Dracula och väl framme vid slottsruinerna så hittar dom både Frankensteins Monster och Varulven nedfrusna i slottets källare.

Här har regissören Erle C. Kenton, manusförfattarna Edward T. Lowe och Curt Siodmak samlat tre av filmhistoriens kändaste monster i en och samma produktion och även om historien är rätt sunkig så köper man det enbart för att man får se dessa historiska figurer tillsammans även om just Dracula inte får träffa dom andra två.

Boris Karloff som inte spelar Monstret här utan den onde Dr Niemann är mycket bra, likaså Lon Chaney Jr. som återigen gestaltar Larry Talbot som vid varje fullmåne förvandlas till den något ofriserade Varulven.

Givetvis så finns det en underskön kvinna med också, här i form av den dansante zigenerskan Ilonka (Elena Verdugo) som faller för den stilige Talbot samtidigt som Puckelryggen Daniel som spelas av J. Carroll Naish kastar svartsjuka blickar på dom två.

Jag tycker dom flesta skådespelare är bra utom kanske Peter Coe som är pinsamt mesig i rollen som Carl Hussman, fotot är sjysst och allting är rätt underhållande om än något ojämnt och ibland lite hafsigt.