Älskling Jag Krympte Barnen (1989)

Org Titel:  Honey, I Shrunk The Kids

År:  1989

Land:  USA, Mexiko

Genre:  Komedi

Längd:  1 tim, 33 min

Uppfinnaren Wayne Szalinski är så inne i sina vetenskapliga experiment på övervåningen i huset att han mer eller mindre är ovetandes om vad som händer familjen runtomkring honom.

Av en tillfällighet så befinner sig hans och grannens barn i närheten av hans senaste projekt när någonting går fel och barnen förminskas till en storlek av 1 cm.

Den här filmen av regissören Joe Johnston som också var hans debut blev en riktig megasuccé när den kom 1989 men personligen så hade jag inte sett den förrän nu när jag slog mig ner i soffan 28 år senare och ska jag vara ärlig så hade jag väl inga större förhoppningar.

Nu blev jag faktiskt positivt överraskad för den var till och från riktigt rolig, specialeffekterna håller förvånansvärt bra och skådespelarna gör ett sjysst jobb speciellt då Rick Moranis som ju passar alldeles ypperligt i en sån här nördig karaktär.

Law of The Land (2017)

Org Titel:  Armoton Maa

År:  2017

Land:  Finland, Norge

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 26 min

Platsen är i norra Finland, precis vid gränsen till Sverige. Polisen Lasse som precis blivit av med sitt jobb slits mellan sina två vuxna söner Jaakko och Erkki varav Jaakko precis kommit ut från fängelset efter att ha avtjänat några år för mord.

Det förflutna börjar så sakteliga komma ikapp dom tre på ett våldsamt brutalt sätt.

Här i regissören Jussi Hiltunens film så samlas allt det där som man fördomsfullt förknippar med Finland.

Det är mörkt, kallt och nästan färglöst.

Människornas blickar och minspel är det som för handlingen framåt för några meningar eller för den skull ord är det väldigt ont om.

Det är dock riktigt bra, fotot av Tuomo Hutri är bitande iskallt och dom tre skådespelarna Ville Virtanen, Antti Holma och Mikko Neuvonen är strålande och skulle behöva ett livslångt bastubad för att tina upp sina i is uthuggna ansiktsdrag.

Alla Helgons Blodiga Natt - 20 År Senare (1998)

Org Titel:  Halloween H20: Twenty Years Later

Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) har levt med skyddad identitet ända sen dom fruktansvärda massakrerna i Haddonfield i början av 1980-talet och har varje Halloween helg sedan dess levt med skräcken att hennes bror Michael Myers ska hitta henne.

Nu är det 1998, Laurie jobbar som lärare på en privatskola, hennes son har precis fyllt 17 och Halloween närmar sig.

Regissören Steve Miner som bland annat gjorde Fredagen den 13:e, del 2 och 3 har här verkligen pumpat in nytt blod i Halloween serien.

Regin är riktigt tajt, det är en läskig stämning i så gott som alla dom 86 minuter vi får följa Myers jakt på sin nu vuxna syster Laurie.

Fotot av Daryn Okada är strålande, musiken intensivt bra och skådespelarna likaså.

Det finns en hel del coola referenser till dom tidigare filmerna i serien och andra filmer.

I en scen så står skådespelerskan Janet Leigh som ju blev knivmördad i duschen i filmen Psycho och dessutom är mor till Jamie Lee Curtis och säger till henne:

-Ja vi har ju båda två råkat ut för hemskheter i det förflutna,

sen så går hon och sätter sig i en bil, vilket är precis den bilen som hon körde i filmen Psycho från 1960.

Filmen är skrämmande bra, det är våldsamt spännande så gott som hela tiden och helt klart den bästa i serien sen den andra filmen kom 1981.

Bad Moms (2016)

Titel:  Bad Moms

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Komedi

Längd:  1 tim, 40 min

Amy, en gift tvåbarnsmor som skulle behöva ett dygn bestående av 30 timmar för att hinna med sitt jobb, handla mat, sköta hemmet, möten på skolan, och ta hand om barnen där även hennes man ingår och så dessutom hålla skenet uppe som den perfekte mamman.

Till slut spricker ju dock allt och Amy beslutar sig tillsammans med den tuffe självsäkra Carla och den hunsade Kiki att lägga ner "den perfekta mammalinjen" och helt enkelt köra sitt eget race.

Ingenting nytt under solen kan man väl säga om den denna ganska grabbiga komedi som är skriven och regisserad av Jon Lucas och Scott Moore som ju pusslade ihop manuset till filmen Baksmällan för några år sedan.

Visst är det hysteriskt roligt i en del scener men dalarna däremellan är till och från rätt djupa så det blir liksom bara sisådär, det är dom bra skådespelarna Mila Kunis, Kathryn Hahn, Kristen Bell och Christina Applegate som faktiskt räddar alltihopa i slutändan.

Alla Helgons Blodiga Natt 6 (1995)

Org Titel:  Halloween: The Curse of Michael Myers

https://youtu.be/rAaPBxBxaV8?si=NIx5xiKKeavbi8tS

Det har gått sex år sen Michael Myers och Jamie som han då jagat i två filmer togs tillfånga av en mystisk sekt.

Nu föder Jamie (J.C. Brandy) ett barn inlåst på en hemlig stängd avdelning under ett sjukhus men får hjälp att fly av en sjuksköterska.

Hon beger sig iväg mot staden Haddonfield igen för att försöka få tag i Dr Loomis (Donald Pleasence) men nu har hon åter igen Myers (George P. Wilbur) efter sig som nu inte bara vill åt henne utan barnet också.

Detta var en rätt intressant film i Halloween-serien men jag tyckte ändå att den kanske var just mer intressant än bra.
Fotot av Billy Dickson är riktigt bra och stämningsfullt men det här med att blanda in en sekt med nutida druider som håller på med antika keltiska ritualer och att Myers har begått allt dödande på grund av att stjärnor uppe i skyn har varit placerade på ett speciellt sätt, det kändes bara fånigt och tog ju bort lite utav den där råa oförklarliga ondskan som Myers alltid burit på och som inte behöver förklaras med hjälp av himlakroppars lägen.

Inspelningen av filmen var tydligen rätt kaotisk eftersom regissören Joe Chapelle tidigt erkände att han inte alls gillade dom här Halloweenfilmerna utan gjorde jobbet enbart för pengarnas skull och dessutom så bråkade han hela tiden med producenten Paul Freeman och dom två ändrade i manuset så gott som hela tiden så till slut hade skådespelarna ingen som helst aning om vad som skulle göras.

Annars så är skådespelarna rätt bra i sina karaktärer, speciellt då Donald Pleasence som här för femte gången spelade Dr Loomis och som också blev hans sista filmroll eftersom han dog strax efter sista inspelningsdagen.

Bortom Apornas Planet (1970)

Original titel: Beneath The Planet of The Apes

Astronauten Brent (James Franciscus) och hans team har sänts ut för att leta efter den expedition som störtade i den första filmen.

Efter att ha följt den första rymdskyttelns reseberäkningar så kraschar man på en okänd planet år 3955.

Precis som Taylor (Charlton Heston) före honom så vet inte Brent att det är planeten Jorden han landat på.

Om den första filmen Apornas Planet blev en av dom största och bästa sci-fi filmerna så blev denna en lika stor besvikelse.

Regissören Ted Post har inte mäktat med att axla det som Franklin J Schaffner lämnade över och resultatet har bara blivit stelt och tråkigt.

Skådespelarna klarar sig väl hyfsat men effektmässigt håller det inte.

Budgeten i den här filmen var inte ens hälften av den första filmen så istället för att använda sig av det sminkteamet som fick en Oscar för det arbetet så har man här använt sig av gummimasker och det märks tyvärr alldeles för tydligt.

Näe, detta var en smaklös folköl om man nu ska jämföra den med något drickbart.

Apornas Planet (1968)

Original Titel: Planet of The Apes

En rymdskyttel störtar på en för besättningsmännen helt okänd planet.

När dom går igenom mätinstrumenten så visar det sig att dom färdats i universum flera tusen år.

Dom upptäcker också snart att dom inte är ensamma och får en chock när det visar sig att det är apor som verkar vara den härskande rasen på platsen och människorna som hålls inlåsta i burar.

Regissören Franklin J. Schaffner har efter den Franska författaren Pierre Boullé's roman skapat ett tidlöst äventyr som är lika aktuell idag som den var då 1968 när filmen hade premiär.

Människans rädsla för det okända och att lösa problem med våld är ju någonting som alltid har följt oss.

Det är också en fantastisk äventyrsfilm med bra skådespeleri av bla Charlton Heston, Kim Hunter, Roddy McDowall och Maurice Evans. Ett enastående foto signerad Leon Shamroy och maffig musik av Jerry Goldsmith.

Hela historien avslutas ju med en mästerlig slutscen där Charlton Hestons rollfigur George Taylor på en öde strand helt plötsligt inser var någonstans i universum han befinner sig vilket ändrar ens hela bild av den film man precis sett.