Zorro - Den Maskerade Hämnaren (1998)

Org Titel:  The Mask of Zorro

År:  1998

Land:  USA, Tyskland

Genre:  Action, Äventyr

Don Diego de la Vega eller Zorro, folkets hjälte som han var mera känd som i Mexiko har tillfångatagits av sin fiende Don Rafael Montero.

Montero har dessutom dödat de la Vegas stora kärlek och tagit hans dotter innan han satt honom i kedjor för att aldrig släppas ut igen.

Nu har det gått 20 år, de la Vega har flytt ur sin fångenskap och vandrar nu omkring på gatorna som en gammal och bruten man tills han av en händelse stöter ihop med den unge Alejandro Murrieta och ser plötsligt en chans för Zorro att åter iklä sig sin svarta mask.

Egentligen så kanske det inte finns så mycket att klaga på när det gäller den här äventyrsfilmen där det är non-stop action så gott som hela tiden.
Regin är proffsig av Martin Campbell som ju bla gjort ett par Bondfilmer och fotot av Phil Meheux är riktigt bra.
Antonio Banderas är lika charmig som i Desperado, Catherine Zeta Jones strålande vacker och Anthony Hopkins är ju som vanligt imponerande och beströr filmen med repliker som om han stod på en teaterscen.

Det som gör mig lite irriterad är ju att det ibland blir alldeles för fånigt och nästan närmar sig en buskis där hjälten och fulingarna springer ut och in genom dörrar, snubblar och däremellan kastar ur sig roliga repliker och sen så mitt i allt detta rätt barnvänliga så dödas det faktiskt människor hit och dit också så man vet inte riktigt hur filmmakarna har tänkt sig om dom nu vetat det själva.

Dom skulle nog antingen gjort en ren actionfilm eller en snällare matinéversion och inte såhär rörigt blandat ihop allting, det hade hela historien tjänat på.

The Good, The Bad and The Dead (2015)

Org Titel:  4 Got 10

År:  2015

Land:  USA

Genre:  Action

Brian Barnes vaknar upp skadad ute i öknen omgiven av åtta skjutna män, en skåpbil full med pengar och en med knark.

Han har ingen aning om vad som hänt eller hur han hamnat där, faktum är att han inte har en aning om vem han själv är.

Regissören Timothy Woodward Jr verkar ha varit riktigt taggad dom första minuterna av filmen för när huvudpersonen Barnes som spelas av Johnny Messner vaknar upp omgiven av lik, pengar och knark så är det en scen som ackompanjeras av riktigt cool musik och häftigt kameraarbete men efter det så verkar det som filmteamet tappar allt vad det gäller gott filmskapande och resten av historien är lika torr som ökensanden som yrde där i inledningen.

Dolph Lundgren spelar agenten Bob Rooker och går omkring som om han vore stelopererad från nacken till tårna  sen har vi busen Mateo Perez som spelas av Danny Trejo som lufsar runt med en andning som Darth Vader skulle varit avundsjuk på.

Dialogen är krystad, skådespelarna usla och manuset verkar vara ihoprafsat på en fikapaus.

Näe, denna film på 1 timme och 24 minuter var 1 timme och 22 minuter för lång och varför den har två engelska titlar har jag ingen aning om.

War Machine (2017)

Titel:  War Machine

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Drama, Krig, Komedi

Den smått legendariska generalen Glen McMahon kommer till Afghanistan med sin stab för att, som det heter fullfölja den uppgiften USA föresatt sig men inte lyckats med.

I tron om att detta kommer att bli en enkel uppgift så märker han snart att det riktiga kriget inte sköts ute på fältet.

Den här filmen bygger på den verkliga historien om generalen Stanley McChrystal som fick sparken av Obama 2010 efter att ha varit alltför frispråkig i en intervju för tidningen Rolling Stone.

Detta är en väldigt ojämn film där ren satir regellöst blandas med allvar och det gör att det ibland blir lite svårt att veta på vilket ben man ska stå.

Det som ändå gör den bra är att båda dom ingredienserna serveras på ett väldigt skickligt sätt av regissören David Michõd.

Krig avgörs numera på politisk nivå i konferensrum och inte ute på slagfältet, det är ju någonting som general McMahon snabbt får erfara och att det ibland nog är bättre att tiga än att tala när det är någon form av journalist närvarande.

Till en början så var det svårt att ta till sig Brad Pitts agerande som Glen McMahon för det kändes som om han spelade över å det grövsta, ser ut och låter som om han hade hela munnen full av taggtråd. Efter ett tag så sjönk figuren dock in och han blev den där excentriske generalen och man fick någon form av sympati för den där rätt tragiska människan under den medaljprydda ytan.

Skådespelarna runtomkring Brad Pitt är också enastående bra och Ben Kingsley som den Afghanske presidenten Karzai är fantastisk.

Till och från så är det hysterisk rolig satir över krig och politiskt maktspel och även allvarligt dramatiskt om detsamma men blandningen blir lite rörig och sen så finns det i slutet en krigsscen som känns alldeles för lång och som saktar ner hela berättelsen.

Slutscenen är riktigt cool men varför tänker jag inte avslöja här.

Roligt, dramatiskt och rätt tragiskt. Lite för ojämn men med mycket bra skådespeleri och så apokalyptiskt ödslig musik av Nick Cave & Warren Ellis.

Sällskapsresan (1980)

Stig-Helmer Olsson åker på en charterresa över julhelgen till Nueva Estocolmo på Kanarieöarna. På flyget hamnar han bredvid Norrmannen Ole som han sen på grund av en dubbelbokning på hotellet får dela rum med.

Kritikerna var inte nådiga efter premiären på denna Svenska semesterhistoria och faktum är att många av dom än idag ställer sig frågande till varför just denna film av alla blev en av dom populäraste någonsin i Sverige.

Jag tycker inte att det är så svårt att förstå eftersom det här med att åka på charterresor har varit och fortfarande är väldigt stort i vårt land och att göra detta vid Jul och till just Kanarieöarna också är något speciellt för oss. Nästan alla Svenskar som någon gång varit utomlands har varit på en charterresa till Kanarieöarna och det gör att det i så gott som varje scen finns detaljer man känner igen eller till och med varit med om. Detta är den ultimata igenkänningskomedin, allt från incheckningen på Arlanda tills det att man ska checka ut från hotellet för att åka hem.

Regissören och manusförfattaren Lasse Åberg har med fingertoppskänsla mejslat ut massor med detaljer och karaktärer och det är så mycket så att det faktiskt krävs ett par genomgångar av filmen för att upptäcka allt.

Filmen har blivit en av våra klassiker och verkligen inte oförtjänt.

Birdman (2014)

Org Titel:  Birdman (The Unexpected Virtue of Ignorance)

År:  2014

Land:  USA

Genre:  Drama, Komedi, Fantasy

Riggan Thomson, en gång firad stjärna i filmerna om superhjälten Birdman.

Numera befinner han sig på en liten sunkig teater där han håller på med att förverkliga sin dröm, att sätta upp pjäsen What We Talk About When We Talk About Love av Raymond Carver.

Riggan plågas dock av Birdmans röst inom sig som hela tiden kritiserar honom och hans arbete.

Den mexikanska regissören Alejandro G. Inarritu hade verkligen inte gjort det lätt för sig inför inspelningen av denna film.

Han hade en idé om att den slutgiltiga filmen skulle vara som en enda lång tagning liknande en teaterpjäs vilket innebar att skådespelarna fick läsa in sig på hela dialogen på en gång.

Slutresultatet är helt enastående.

Man blir helt tagen av fotografen Emmanuel lubezki's kameraåkningar som gör att man åker ut och in i varenda vrå och skrymsle på teatern där största delen av historien utspelas.

Musiken är också en historia för sig och framförs av trumslagaren Antonio Sanchez som man i ett par scener kan ses sitta i en hörna och spela själva bakgrundsmusiken till händelserna.

Skådespelarna är fantastiska och Michael Keaton gör väl sin livs roll som den utbrända skådespelaren och regissören Riggan Thomson och så givetvis Edward Norton som spelar den självupptagna skådespelaren Mike Shiner.

Det är roligt, tragiskt och dramatiskt, sorgligt totalt skruvat och för jävla bra.

Regi:  Alejandro G. Inarritu

Manus:  Alejandro G. Inarritu, Nicolas Giacobone, Alexander Dinelaris & Armando Bo

Foto:  Emmanuel Lubezki

Musik:  Antonio Sanchez

Producent:  Alejandro G. Inarritu, John Lesher, Arnon Milchan &

                     James W Skotchdopole

Skådespelare:

Michael Keaton, Edward Norton, Emma Stone, Naomi Watts, Jamahl Garrison Lowe,

Zach Galifiniakis, Jeremy Shamos, Andrea Riseborough, Katherine O'Sullivan,

Damian Young, Keenan Shimizu, Akira Ito, Natalie Gold, Merritt Wever, 

Michael Siberry, Clark Middleton, Amy Ryan, Lindsay Duncan, Warren Kelly

Medicinen (2014)

Titel:  Medicinen

År:  2014

Land:  Sverige

Genre:  Komedi, Drama

Johanna Eriksson jobbar som reseskribent på damtidningen La Dolce Vita.

Hon är en ganska vardagligt grå person som inte gör mycket väsen av sig förrän hon en dag får frågan från Karolinska Institutet om hon vill ställa upp och prova en ny munsårsmedicin.

Hennes personlighet genomgår helt plötsligt en makalös förvandling.

Detta är ju en klassisk historia som man har sett i film mängder med gånger förut där huvudpersonen antingen är ful eller blyg men sen förvandlas till en självsäker, snygg människa som är redo att ta över världen.

I slutändan så handlar det givetvis inte om att stoppa i sig någon form av medicin utan helt enkelt hitta dom inre personliga knapparna att trycka på och helt själv stå för förvandlingen.

Manuset ju som sagt ganska enkelt men skådespelarna med Helena Bergström i huvudrollen är riktigt bra, dom verkar ha haft ordentligt roligt under inspelningen för det smittar av sig på en som åskådare så till och från så är det här enastående kul.

Regi:                 Colin Nutley

Manus:             Colin Nutley, Daniel Réhn & Edward af Sillén

                          (Efter en bok av Hans Koppel)

Foto:                 Jens Fischer

Musik:               Per Andréasson

Producent:       Petra Jönsson

Skådespelare:

Helena Bergström, Peter Eggers, Ida Engvoll, Katarina Ewerlöf, Anton Forsdik,

Cecilia Forss, Ewa Fröling, Nina Gunke, Thomas Hanzon, Johan H:son Kjellgren,

Maria Lundqvist, Christina Luoma, Petra Mede, Saga Samuelsson, Susanne Thorsson

Storkar (2016)

Org Titel:  Storks

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Animerat, Komedi

Genom historien så har ju alltid storkarna haft ansvaret för att leverera bebisar men sen ett antal år tillbaka så är den tjänsten borta och numera så jobbar dom med leveranser av teknologi för företaget Cornerstone.

Den bästa på arbetet Junior är på väg att bli utnämnd till chef när han av misstag råkar aktivera den sedan länge avstängda bebismaskinen.

För att ingen ska upptäcka någonting så måste han nu med hjälp av den unga tjejen Tulip leverera denna bebis till föräldrarna i hemlighet.

För det första så ska jag nog påpeka att denna film nog är för den yngre generationen och inte såna sura äldre gubbar som jag men nu har jag ju ändå sett den och då vill jag ju ändå uttrycka min åsikt om den.

Jag var inte så imponerad och inte så road av den heller. 

Animationerna går verkligen inte att klaga på och inte rösterna heller men skämten sitter inte riktigt där dom ska, det blir lite för fånigt och även om jag till och från skrattade till rätt gott så var det rätt långt mellan dom tillfällena.

Regi:                    Nicholas Stoller & Doug Sweetland

Manus:                Nicholas Stoller

Musik:                  Jeff Danna & Mychael Danna

Producent:          Brad Lewis & Nicholas Stoller

Röster:

Andy Samberg, Katie Crown, Kelsey Grammer, Jennifer Aniston, Ty Burrell,

Anton Starkman, Keegan-Michael Key, Jordan Peele, Danny Trejo, 

Stephen Kramer Glickman, Christopher Nicholas Smith, Awkwafina