The Cook (2008)

Under en långweekend så har dom flesta på privatskolan för tjejer åkt iväg utom ett gäng på åtta som tänker tillbringa ledigheten på skolan.
Lärarna har också rest bort och den enda förutom tjejerna är en nyanställd kock.

Det finns ju filmer som är så dåliga att dom ändå blir ganska roliga att titta på.
Den här produktionen var tyvärr så usel att det enbart blev pinsamt och beklämmande att se på.

Detta var nog bland det absolut sämsta jag någonsin sett och jag har sett en hel del film.
Det finns ingenting i den här filmen som är värt att nämnas, inte en sekund innehåller någonting som ens är i närheten av att vara ens hyfsat bra.
Inte en kameravinkel, replik, skådespelare och inte en tillstymmelse till något som är värt att kalla för ett manus.

Totalt genomusel och hade jag varit en utav dom som varit inblandad i denna soppa så skulle jag aldrig sätta mitt eget namn på den.

10.000 bc (2008)

Den unga krigaren D'Leh (Steven Strait) får sin by ödelagd av en samling ondskefulla hästburna män.

Dom tar med sig invånarna, däribland flickan Evolet (Camille Belle) som D'Leh älskar.

Med några få vänner så tar D'Leh upp jakten på förövarna och det tar dom över snöklädda berg, genom öknar och in i djupa djungler samtidigt som dom utmed vägen hittar nya vänner och får möta obeskrivliga faror.

Regissören Roland Emmerich som ju bland annat ligger bakom Independence Day, Godzilla och Day after Tomorrow är ju känd för att inte spara på effekter och storslagna scenerier och har ju försökt med det även här men tyvärr misslyckats med det mesta.

Fotot är ju vackert, som taget direkt ur en National Geographic dokumentär men skådespelarna är bland det träigaste jag sett och manuset håller inte ihop någonstans.

Att se en massa vackra vältränade och fotomodellsliknande stenåldersmänniskor springa omkring och prata perfekt engelska blir lite väl ytligt och plastigt och det enda som egentligen imponerar är väl scenerna med dom magnifika Mammutarna.

Trist och långtråkigt är det och låt inte er luras av filmtrailern för den är till skillnad från filmen mycket bra ihopsatt..

Inkheart (2008)

Det finns vissa människor runtomkring oss som bara genom att läsa kan få dom litterära figurerna att komma till liv, dessa personer kallas för "Silvertungor" och Mo (Brendan Frazer) är en utav dom.
När hans dotter var liten och han läste sagan "Inkheart" för henne så råkade han släppa lös en del av karaktärerna ut i vår värld samtidigt som hans fru försvann in i berättelsen.
Nu flera år senare så letar han fortfarande desperat efter denna roman för att få tillbaka sin hustru och jagas dessutom av den onda Capricorn och hans anhang som han släppte ut.

Det är ett riktigt bra och klurigt manus som handlar om böckernas magiska värld och hur vissa människor kan få berättelser att bli levande bara genom att läsa.

Tyvärr så håller inte filmen samma kvalitet som manuset.
Effekterna är riktigt bra och fotot är strålande sagolikt och vackert men skådespelarna känns oinspirerade och hela produktionen är rätt stel och tråkig.
Andy Serkis som den onde Capricorn är den som nog är bäst faktiskt men tyvärr när det kommer till honom så ser man ju Gollum i allt han gör och här där han dessutom inte har något hår så blir ju liknelsen än slående.

Det kändes lovande och det kunde ha blivit så mycket bättre, det känns som om regissören slarvat bort en bra berättelse.
En stunds visuell underhållning är det i alla fall.

En Gång i Phuket (2011)

Peter Magnussons rollfigur Sven vantrivs på sitt jobb som karriär coach men har inte riktigt modet för att hoppa av och göra någonting annat.
Inte förrän hans barndomsvän och äventyraren Johan plötsligt avlider så bestämmer han sig för att förverkliga sina drömmar, hitta sig själv och skriva en roman och i samma veva fly landet.

Trots det otroligt uttjatade temat om att bryta med sitt gråa trista liv och förverkliga sig själv så är det ändå i många stunder en riktigt rolig historia men det är mera tack vare skådespelarna än själva manuset.

Peter Magnusson och David Hellenius känner ju varandra utan och innan och det märks i samspelet dom emellan, det fungerar perfekt. Dom andra aktörerna runtomkring är ju till största delen okända ansikten men dom är bra i sina roller.

Det bästa i filmen är annars dom ögonblick när Sven på otroligt taffliga sätt försöker att klara sig ur diverse pinsamma situationer, i dom lägena är ju Magnusson riktigt på topp.
Den romantiska delen i filmen känns bara som utfyllnad och någon form av transportsträcka fram till nästa komiska ögonblick.

Helheten blir sisådär men så mycket mer var det inte tyvärr.

The Fountain (2006)

Den här filmen tar upp dom två stora kärnämnena i livet.
Kärleken och döden.
Den svårt cancersjuka Isabel (Rachel Weisz) har mystiska visioner som för henne tillbaka i historien till 1500-talet där hon själv har rollen som drottning Isabella av Spanien som leder koloniseringen av Sydamerika.

Medan hennes man Tom (Hugh Jackman) som är forskare desperat söker efter ett botemedel mot cancer så skriver Isabel på en bok om Livets Träd och om dess sav som sägs innehålla hemligheten om evigt liv.

Hugh Jackman är fantastiskt bra i sin dubbelroll som genforskaren Tom och den Spanska härföraren och visar hur bra han verkligen kan vara utan sin Wolverine-kostym.
Rachel Weisz är också mycket bra och hennes änglalika uppenbarelse är som en egen dimension i filmen.

Det är episkt, enastående visuellt och mycket gripande.
Det är nästan så att det blir lite för mycket på en gång, som åskådare så hinner man liksom inte smälta alla intryck och historien ligger hela tiden på gränsen för hur mycket man kan ta in.

Det blir lite förvirrande ibland men det mesta faller ändå på plats till slut och det är nog inte många regissörer som skulle våga ta sig an det här manuset och göra en film utav det men Darren Aronofsky har gjort det med den äran.

Dramatiskt, gripande och mäktigt poetiskt är det och fotot av Matthew Libatique är som en egen film i filmen.

Mirror Mirror (2012)

Efter att Kungen försvunnit så håller den elaka drottningen (Julia Roberts) hans dotter Snövit (Lily Collins) inlåst i det väldiga slottet och styr riket med järnhand.
När drottningen får reda på att Snövit anses vara den vackraste i hela riket så beslutar hon för att döda henne.
Snövit flyr och hamnar hos ett gäng dvärgar i skogen som tar hand om henne. Eller om det är tvärtom.

Det här är ju den andra filmen om Snövit som kom under 2012 och om den första var lite våldsammare och lite mörkare så var den här desto roligare och mer färgsprakande och faktiskt snäppet bättre.

Julia Roberts är ju helt enastående som den elaka drottningen, det är på något sätt hon som är kärnan i historien trots att ju Snövit är den goda och som ju givetvis går segrande ur striden i slutändan.

I denna version så har dom lekt rätt friskt med original historien men dom har gjort detta på ett mycket bra sätt och det har blivit en hyfsat familjevänlig men riktigt rolig film.
Snövit är underskön, fotot magiskt, musiken mustigt färgglad och skådespelarna perfekta i sina roller.

The Violent Kind (2010)

En satanisk mix av Son's of Anarchy, Evil Dead och så kryddad med lite Excorcisten på toppen gör ju detta till en brygd av sällan skådat slag.

Dom stenhårda MC knuttarna Cody (Cory Knauf), Q (Bret Roberts) och Elroy (Nick Tagas) åker ut till en ensligt belägen gård för att tillsammans med MC klubben "The Crew" fira Cody's mammas 50-årsdag.
Mitt i natten när dom flesta åkt hem och festen är över så inleds en riktig mardröm för Cody och hans polare.

Inledningen av filmen känns rätt torftig, skådespelarna är rätt tråkiga och dom slänger ur sig klyschiga filmrepliker åt alla håll och kanter och man får tidigt den där känslan av att det här bara kommer att bli en i mängden av dåliga skräckfilmer byggd på ännu sämre idéer.

Det mesta rätar dock upp sig och vänder där på natten efter partajet när Cody's ex brutta Michelle rasar in i huset helt söndertrasad, skrikandes och hungrandes efter blod och kött.

En demonisk dimma sveper in, något övernaturligt verkar att slå ut all elektronik och alla maskiner samtidigt som några underliga rockabillyliknande figurer smyger omkring i skogen runt huset och verkar ha något med alla dessa underliga händelser att göra.

Helt respektlöst så har filmskaparna här blandat alla möjliga genrer och det är väl helt okey så länge det fungerar men här har dom tagit i lite för mycket och inte lyckats med att hålla ihop allting hela vägen.
Man sitter där tillsammans med sluttexterna och undrar vad fan det var som hände egentligen.

Själva grundidén är dock cool och intressant men det hade krävts bättre skådespelare och ett mera genomarbetat manus för att det skulle bli en ordentligt komplett helhet.

Oväntat, bisarrt och annorlunda är det i alla fall och det räcker faktiskt trots allt en bra bit.