Captain America: The first Avenger (2011)

Det är 1941 och 2:a världskriget rasar för fullt i Europa.
Det värvas nya soldater i USA hela tiden men Steve Rogers (Chris Evans) som är den som kanske mest av alla vill åka får inte på grund av att han har astma och allmänt anses vara för klen.
Vid en värvning så möter han vetenskapsmannen Dr Abraham Erskine (Stanley Tucci) som erbjuder honom en chans att få delta i kriget om han går med på att testa ett nytt serum som ska göra honom till den perfekta soldaten.

Det är Amerikanskt så det nästan svämmar över ibland men det gör ingenting, den här historien bygger på en tecknad serie så jag (som för övrigt älskade dom här serierna som ung) förlåter detta.

Allt är ju överdrivet till max.
Hjälten är helylle ut i fingerspetsarna och skurken är ondare än ondast och givetvis så är det USA som till slut räddar världen från alla busar.

Chris Evans kanske är lite tråkig som Captain America men dom andra skådespelarna är bra och speciellt Hugo Weaving som den nazistiske galningen Johann Schmidt är ju helt enastående.
Tekniskt sett är den ju formidabel gjord, fotot är strålande och musiken mäktigt medryckande och så har filmmakarna givetvis pusslat in en liten omöjlig kärlekshistoria i allt också.

Det är ett imponerande matinéäventyr där det pangas, slåss och exploderar. Det är mäkta underhållande för den vuxne som fortfarande har lite barn i sig.

Blood: The Last Vampire (2009)

  
Året är 1970 i Japan och den 400 år gamla demonjägaren Saya (Gianna Jun) har sänts till Kanto High School som är belägen på en Amerikansk militärbas i Tokyo.

Hon har i århundraden tillhört ett hemligt sällskap som jagat blodsugande demoner och nu är hon ute efter den farligaste av dom alla, Onigen som för länge sedan mördat hennes far.

På skolan möter hon Alice McKee (Allison Miller) som ofrivilligt blir inblandad i jakten.

Det första jag tänkte när jag var mitt i filmen någonstans var att vampyrer är ett ord som används lite fel här, det känns inte riktigt passande.

Det är ju blodsugande monster dom har att tampas med men demoner pratar dom om och det känns som en bättre beskrivning på dessa monstruösa varelser.

Action är det minsann, det hoppas, flygs och svingas med svärd så det står härliga till och actionscenerna är mycket bra visuellt gjorda.

Fotot är strålande men effekterna hänger inte riktigt med och dom tillsammans med dom västerländska skådespelarna drar ned på betyget på en annars riktigt cool film.

Den är värd att ses för fotot och dom riktigt coola fighting scenerna med den lilla skoluniformsbeklädda Saya som hugger av huvuden, armar och ben lika lätt som en annan drar ett andetag.

Bad Teacher (2011)

Elisabeth Halsey (Cameron Diaz) har bara ett mål i livet och det är att hitta en man som försörjer henne så att hon slipper göra någonting förutom att shoppa och festa.
Hon har precis blivit dumpad av sin rika pojkvän och måste nu gå tillbaka till sin gamla skola för att jobba som lärare.
En dag så börjar den nya läraren Scott Delacorte (Justin Timberlake) som tillhör en rik släkt och Elisabeth bestämmer sig genast för att snärja honom men för detta så behöver hon nya och större bröst och detta kosta pengar, vilket hon inte har.

Cameron Diaz är ju klippt och skuren för den här rollen, hon har aldrig varit bitchigare än som läraren Miss Halsey som inte bryr sig om någon eller någonting förutom sig själv.
Ändå så går filmen rätt mycket på rutin både vad det gäller manus och regi och det blir aldrig sådär riktigt roligt förutom en och annan hysterisk scen.

För att vara en Amerikansk komedi så är det ett rätt grovt språk som används men det är ju bara uppfriskande och jag läste också att den i USA var lite klippt på bio.

Dom bästa och roligaste i filmen är faktiskt dom två kvinnliga lärarna, den osäkre men otroligt nyfikne på livet Miss Davies och så Miss Squirrell som i all sin maniska ordningsnoja hela tiden ligger på gränsen till ett sammanbrott och så Miss Halsey's rumskompis Kirk som spelas av Eric Stonestreet.

Hyfsad underhållning men för ojämn.

RocknRolla (2008)

Maffiabossen Lenny Cole (Tom Wilkinson) styr Londons fastighet och byggmarknad och nu har han fått i uppdrag att ordna ett bygglov till den Ryske miljardären Uri (Karel Roden) som planerar ett nytt fotbollsstadion..

Han har dock inte räknat med smågangstern One Two (Gerard Butler) och hans polare i The Wild Bunch som gärna vill ha en del av dessa herrars miljoner innan dom byter ägare.

Ända sedan regissören och manusförfattaren Guy Ritchie slog igenom 1998 med filmen "Lock stock and two smoking barrels" så har han ju befunnit sig i ungefär samma genrer när han skapat filmer och det här kan han ju rätt bra..
Småklurigt manus, förvecklingar, smågangstrar som blåser stora maffiosos och en massa cool musik..

En riktigt grabbig film där den enda kvinnan som är med är en kyligt vacker revisor, spelad av Thandie newton som elegant rör sig ut och in i scenerna utan att göra nåt större väsen av sig..
Skådespelarna med Gerard Butler, Tom Wilkinson och Mark Strong i spetsen är riktigt bra men andra halvan av filmen håller inte riktigt vad den första lovat utan blir lite krystad..

Häftigt cool underhållning är det ju ändå och jävligt bra musik.

Allan Quatermain and The Temple of Skulls (2008)

https://youtu.be/ax8k6DAxO_s?si=ueoXGNLyd5v_xntP

Äventyraren Allan Quatermain (Sean Cameron Michael) sitter på halva delen av en karta som sägs leda till Kung Salomon's skatt.

Han möter Sir Henry Curtis (Daniel Bonjour) och Lady Anna Heresford (Natalie Stone) som har den andra biten och tillsammans så ger dom sig ut i den Sydafrikanska vildmarken i jakt på skatten.

Dom är dock inte ensamma, efter dom så följer skurken Ainsley Hartford (Christopher Adamson) och dessutom så finns det fientliga stammar i området.

Det här var en riktigt usel äventyrshistoria och att jag lyckades med konststycket att hålla mig vaken var jag mest fascinerad av och hade det varit så att jag somnat till så hade jag ändå inte missat någonting i handlingen för det fanns ingen.

Det enda man kunde vila ögonen på var en och annan fin vy över det Sydafrikanska landskapet men oftast så stod det en samling urusla skådespelare i vägen.

Näe, denna film läggs i mappen Göm & Glöm.

The Awakening (2011)

Det är England år 1921.

Det första världskriget och spanska sjukan har krävt miljontals offer i Europa och människor söker nu tröst i det övernaturliga.

Författarinnan Florence Cathcart (Rebecca Hall) reser runt i landet och avslöjar alla dessa spökbluffare där påstådda medier försöker lura icke ont anandes människor som inget annat hellre vill än att få kontakt med döda släktingar.

En dag får hon besök av läraren Robert Mallory (Dominic West) som påstår att en av dom döda eleverna på hans pojkskola går igen.

Florence reser dit mycket skeptisk men väl på plats så får hon uppleva saker som hon aldrig trott på och dessutom upptäcka saker i sitt eget förflutna som hon förträngt för länge sedan.

Det här var en av dom bästa filmerna i den här genren jag sett.

Ett fantastiskt klurigt ihopsatt manus som regissören Nick Murphy förvaltat på allra bästa sätt.

Strålande melankolisk musik av Daniel Pemberton och fotot av Eduard Grau är magnifikt och vackert gotiskt.

Skådespelarna är excellenta in i minsta biroll och det är ett intensivt spännande nöje från första sekund till sista utan att det behövs litervis med blod eller data animerade effekter.

 

20 Years After (2008)

Det har gått 20 år sedan den stora bomben briserade på vår planet.
Befolkningen har minimerats katastrofalt av sjukdomar och svält och dom som överlevt bor nu i grottor och andra tillfälliga boplatser och deras mål är att hitta andra överlevande.
Det finns dock människor därute som inte har goda avsikter vad det gäller kontakten med andra.

Ett sånt här post-apokalyptiskt drama brukar ju alltid vara intressant på nåt sätt eftersom det handlar om en värld som vi inte upplevt, i alla fall inte än.
Man är ju nyfiken på hur det skulle te sig om 90% av Jordens befolkning helt plötsligt försvann.

Den här filmen är dock totalt ointressant.
Manuset är torftigt ihopsatt, regin är amatörmässig, fotot stelt och själlöst och skådespeleriet löjligt dåligt.

Dom inledande minuterna känns ju lovande men det slutar där och när allt var över så kände jag faktiskt att jag slösat bort 100 minuter på ingenting.