Den 8 avsnitt långa serien Nattryttarna bygger på verkliga händelser på och runtomkring en berömd hästgård i Sverige på 90-talet.
Tommy, en välkänd hästprofil i landet utnyttjar dom unga anställda tjejerna på gården både fysiskt och psykiskt under flera år. Han blir anmäld flera gånger men lyckas ändå på något sätt klara sig på grund av att vissa, både föräldrar och anställda inte vågar vittna eller helt enkelt blundar för sanningen.
Jonas Carlsson är ju enastående vidrig som Tommy och även om dom andra skådespelarna också är riktigt bra så är det hans genomsyrade ondska som lyser mörkrött genom hela den här serien.
Från 1400-talet och fram till mitten av 1700-talet så avrättades minst 35000 människor i Europa anklagade för att ha sysslat med förbjuden trolldom. Nästan alla avrättade kom från lägre sociala skikt och majoriteten var kvinnor och med facit i hand så hade nog ingen av dom begått något utav det dom dömdes för.
Dick Harrison berättar i den här boken om häxprocesser, tortyr och grymma avrättningar av dom som dömdes och hur detta kunde ske, det som idag känns helt overkligt. Koncentrationen i boken ligger på 1500-1700-talet men vi får följa med flera hundra år innan dess och även efteråt för en sak som vi får lära oss är ju att det i vissa länder fortfarande existerar.
I en nära framtid så lever Sveriges befolkning i fattigdom och förtryck förutom dom som arbetar inom det statliga och enda partiet.
Människor som sticker ut och är annorlunda eller på något sätt är emot det styrande partiet har ingen plats i samhället och heller inga rättigheter. Polisen brukar se till att sådana personer helt enkelt bara försvinner.
Den äldre mannen som berättar den här historien lever ett ganska behagligt liv eftersom han jobbar inom statsmakten med censur vilket innebär att han ser till att den litteratur som ska ges ut följer dom riktlinjer som råder och att författarnas personliga åsikter inte lyser igenom.
Historiska skrifter redigeras så att dåtiden inte på något sätt ska verka bättre än den tid som är nu.
En fascinerande och skrämmande berättelse om ett land som intagits av en främmande makt och som håller det i ett dödligt järngrepp. Ett scenario som idag inte känns helt overkligt.
Filmen inleds med en frukostscen där Dorothea (Anna Henkel) 17 år kommer ned till köket där hennes far (Günter Thiedeke) som är ägare till en fabrik som gör skämtartiklar och en mor (Regis Genger) som är hemmafru och som fördriver sin tid med två älskare sitter och väntar vid bordet.
Dorothea visar fram en mystisk rykande tingest som hon förklarar sig ha fått av en utomjording som besökt henne under natten.
Föräldrarna verkar inte tycka själva besöket är underligt utan oroar sig mest för om hon hoppat i säng med besökaren och om P-piller hjälper i såna fall.
Med denna allt annat än normala inledning på denna historia så får vi sen följa denna unga kvinna i hennes sökande efter svaret på vad kärlek och sex egentligen är och vilken plats hon har i allt och vad som komma skall. Hon diskuterar med sina jämnåriga vänner, en prostituerad som hon blir bästa vän med, Jesus som kommer på besök och en kvinna som jobbar med att förnedra män.
Det är mycket nakenscener i filmen men mera nakna män än kvinnor och även om det är ett drama så finns det ett par hysteriskt roliga scener som nästan känns Monty Pythonskt.
Intressant och fascinerande är det men kvalitetsmässigt sisåsär.
Jag är lite tudelad till den här serien där vi får följa Obi-Wan Kenobi (Ewan McGregor) när han blir tvungen att lämna sitt liv som vanlig arbetande medborgare med annat namn och ta itu med Imperiet som kidnappat den unga prinsessan Leia. Jag har i vanliga fall ingenting emot Ewan McGregor men tycker ändå att han är en lite mesig Obi-Wan och serien i sig går ibland lite på tomgång, det är dock en mäktig scen mellan Obi-Wan och Darth Vader i slutet som räddar upp det mesta.
Jag skulle nog ändå vilja ha en säsong till för att se hur Obi-Wan ånyo lämnar den sociala världen för att leva som eremit där sen Luke hittar honom.
Alice Caroll (Sylvia Kristel) lämnar sin man efter fem år, sätter sig i sin bil och kör iväg planlöst ut på landsbygden i ett ruskigt regnväder. Helt plötsligt så går hennes framruta sönder och när hon stannat och gått ut för att kolla skadan så visar det sig att hon befinner sig utanför ett stort gammal hus.
Hon knackar på och blir insläppt där hon blir presenterad för den äldre mystiske Henri Vergennes (Charles Vanel) och dennes betjänt Colas (Jean Carmet).
Alice blir bjuden på middag och får ett rum för övernattning.
När hon vaknar dagen efter så är det en vacker sommardag, av ovädret syns inga spår. Inte heller den gamle och hans betjänt syns till, huset är helt tomt.
Alice sätter sig i bilen vars framruta är lagad och åker iväg men nu hittar hon inte tillbaka ut, det verkar faktiskt som om det inte finns någon väg ut.
Den franske regissören och manusförfattaren till den här historien Claude Chabrol vinkar tydligt åt författaren Lewis Carroll och hans berättelse om Alice i Underlandet. Det är som om Alice här mycket bra spelad av Sylvia Kristel på något sätt dras till den här mystiska platsen som hon sen inte verkar kunna lämna och dom skumma karaktärer hon träffar där vill eller kan inte heller ge henne några svar på var hon är och vad det är som händer.
Det är en skräckfilm utan blod och hemska effekter, det är väldigt minimalistiskt utfört med små detaljer som en klocka som är trasig men som helt plötsligt börjar gå, ett skrämmande ljud mitt i natten, en vind som susar genom dom öde rummen i huset och så dessa spöklika människor med bananbreda leenden i ansiktena.
Det är spännande trots att det inte är det på något sätt, det är bra fast jag vet inte riktigt varför. Fotot av Jean Rabier är strålande och en behållning i sig.
I den här dokumentärserien så beger sig David Batra ut i världen för att lära sig hur människor lever och överlever under extrema väderförhållanden. Han reser till Ojmjakon i Sibirien som är Jordens kallast bebodda plats, Furnace Creek i Death Valley som är raka motsatsen. Han besöker Victoriasjöns norra strand i Uganda som är värst drabbad av åska och blixtar i världen, Oklahoma City mitt under tornadosäsongen och sen Bangladesh som är det land som varje år drabbas värst av regn och översvämningar.
Fascinerande dokumentär där David Batra möter människor som varje dag lever i 45-graders värme, 50-gradig kyla, som ständigt hotas av att träffas av blixten eller att få hus och hem förstörda av vatten eller vind.
Det mest fascinerande är ändå att dessa människor som lever på dom utsatta platserna är så positiva och glada fast dom flera gånger drabbats hårt av moder jords extrema krafter.
