En Perfekt Storm av Buthler & Grimwalker (2019)

 

Utåt sett så har Alex Storm allt vad man kan önska. En vacker fru som är gravid med trillingar, ett eget företag som verkar blomstra. Men det är det där med verkar för företaget som är en bilfirma där han säljer lyxbilar har ekonomiska problem och Alex vet inte hur han ska klara av att betala nästkommande löner och skatt.

En kväll så vinner han en massa pengar på poker på en lokal svartklubb bara för att något dygn senare ha förlorat bilfirman och ha den Estniska maffian efter sig.

Alex vet inte vad han ska ta sig till och vänder sig till sin halvbror Peter i Hong Kong som direkt kommer med ett förslag, ett förslag som kommer att förändra livet för både Alex, hans fru och dom som hotar honom.

Korta kapitel och ett tufft snabbt och lättläst språk. Det är spännande, säkert och dramatiskt skrivet av Dan Buthler och Leffe Grimwalker och det här är den första historien i en serie om Alex Storm.

Avatar - The Way of Water (2022)

 

Den här filmen är verkligen en både-och-upplevelse där ögat får allt och lite därtill medan man inte har några bestående intryck av själva historien som faktiskt inte skiljer sig speciellt mycket från den första Avatar-filmen som faktiskt kom redan 2009.

Visuellt är filmen enastående, varenda filmruta är ett konstverk i sig och undrvattensscenerierna är gjorda så att det känns som om man själv är därnere i korallreven. Hälften av filmen känns som en krigsfilm och hälften som en påkostad naturdokumentär från BBC.

Personligen så tyckte jag dessa varelser var vackert coola 2009 men i den här filmen så kändes dom faktiskt lite fåniga sen så ser ju regissören James Cameron till att vi inte ska glömma hans film Titanic heller utan har då med ett par, nästan identiska scener av en sjunkande farkost med allt vad det innebär även om det här inte rör sig om ett fartyg från början av 1900-talet.

Hur som helst så är detta en produktion som ska ses på bio, den är alldeles för mäktig visuellt för att slösas bort i en vardagsrumsfåtölj och dom tre timmar som är längden på filmen kändes faktiskt inte så länge.

Yellowstone - Säsong 4 (2021)

 

Familjen Dutton återhämtar sig efter attacken i sista avsnittet av förra säsongen där alla mirakulöst överlevde. Såren på kroppen och i själen hinner dock knappt läka innan nya problem uppdagas. Beth är säker på vem som ligger bakom mordförsöken, Rainwater och Mo får info om vem som utfört dåden och Jamie får veta vem som ligger bakom det hela medan Rip och Kayce tar hand om alla som verkar misstänkta.

Det existerar inte en lugn stund för familjen Dutton i den här säsongen heller, faktum är att varje sekund är som en krutdurk som kan smälla av när som helst och det är inte enbart hot utifrån utan det pyr och ryker även på farmen där en ny ung ostyring får plats på gården samtidigt som Jimmy skickas iväg till Texas.

Den här fjärde säsongen är lika spännande, dramatisk och våldsam som tidigare och känslan man får är en Gudfadern i westernmiljö där John Dutton som enastående bra spelas av Kevin Costner sitter på verandan på sin farm som en Don Corleone medan hans hantlangare och familjemedlemmar lyder hans minsta vink, förutom kanske Beth då som bara blir ondare och ondare mot allt och alla som hon ser som ett hot mot familjen och deras gård.

Dune (2021)

 

Det här är den andra filmatiseringen av Frank Herberts klassiska sci-fi roman från 60-talet och det är inte en dålig version som presenteras av regissören Dennis Villeneuve som tidigare bland annat gjort Blade Runner 2049. 

Handlingen kretsar kring ökenplaneten Arrakis som även kallas Dune där galaxens dyraste råvara finns, en krydda som är ett livselexir för mänskligheten och som alla vill år och så hertigsonen Paul Artreides som dras in i konflikten och den dödliga kampen om denna krydda.

Denna film nominerades till 10 Oscar och vann 6 och det är minsann en maffig och imponerande produktion där det visuella helt klart vinner över innehållet för det är mäktigt och effektfullt och även om historien innehåller en hel del action och imponerande krigsscenerier så är det ändå någon form av poetiskt lugn över hela berättelsen.

Jag tyckte att skådespelarna till en början kändes lite stela men dom växer in i karaktärerna bra ju längre historien vandrar på och Stellan Skarsgård som Baron Vladimir Harkonnen är som vanligt strålande och knappt igenkännbar.

Dune (1984)

 

Året är 10191 och på planeten Dune eller Arrakis som namnet också är så produceras kryddan Melange som alla i galaxen är beroende av. Fremen som är urinvånarna på planeten har förutspått att en messias kallad Kwisatz Haderach ska anlända och leda dom på ljusets väg.

Samtidigt så pågår ett dödligt spel mellan Kejsaren Shaddam IV, Baron Harkonnen och Hertig Leto Atreides om kontrollen över den eftertraktade kryddan.

Den här filmen är ett bevis för att mycket pengar och kända skådespelare inte alltid är synonymt med kvalitét och produktionen blev också ett ekonomiskt fiasko.

Till och från så är det imponerande visuellt men däremellan också rätt sunkigt gjort och skådespeleriet av alla idel kända ansikten håller tyvärr inte måttet, dom rör sig stelt i sina plastiga utstyrslar och konstnärliga frisyrer som en samling figurer i något tjeckiskt dockspel.

Väldigt ojämn film där ett par maffiga scenerier är det som håller upp allt, tyvärr så är det ganska långt emellan dom.

Johnny The Fucker av Magnus Uggla (2022)

 

Året är 1978 och Magnus Uggla är enormt stor i Sverige efter skivan Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt. Plattan efter som hette Vittring blir dock ett fiasko och turnén som följer en ekonomisk katastrof som gör att Uggla blir skuldsatt hos skivbolaget.

När han på hösten 1978 funderar på att helt lägga av med musiken så kommer produktchefen på CBS med förslaget att ställa upp med en låt i Melodifestivalen 1979.

Riktigt intressant, fascinerande och roligt är det att få följa med Uggla i denna musikaliska berg och dalbana där han omges av skandalkåta journalister, skumma skivbolagsfolk, artistkollegor, vänner och ovänner. En resa som börjar med en förhoppning och slutar i katastrof men ändå inte.

Morbius (2022)

 

Här kommer ännu en i raden av anti-hjältar från Marvel. Här är det Jared Leto som spelar Dr Michael Morbius som har ägnat hela sitt liv åt att försöka få fram ett botemedel mot den allvarliga blodsjukdom som han och hans bästa vän Milo (Matt Smith) lidit av sen födseln.

När han och hans assistent Martine (Adria Arjona) till slut lyckas så visar det sig inte bara vara en räddning utan även en grym förbannelse.

Jag är lite tudelad efter att ha sett det här äventyret som förutom action och sci-fi delar innehåller en hel del skräcksekvenser. Jag gillar verkligen Jared Leto i rollen som läkaren Michael Morbius, han är verkligen den där moderna Dr Jekyll Mr Hyde in i varje detalj och filmens effekter och foto är också maffiga och snyggt utförda men Adria Arjona som spelar Morbius assistent Martine är enbart kyligt steril och tillför ingenting och även om Matt Smith är en bra skådespelare så har jag lite svårt att köpa hans förvandling här och så har vi dessutom poliserna Stroud och Rodriguez som ska hitta en lösning till alla dom av blod tömda kropparna som hittas i staden och som inte nämnvärt verkar tycka att det är underligt med en misstänkt läkare som flyger och far bland skyskraporna med till synes övernaturliga krafter.

Den svenska regissören David Espinosa har gjort ett bra jobb trots dom detaljer jag gnällt lite över och så lär det ju komma en uppföljare, det kan jag lova utan att förstöra slutet.