FBI har under flera år jagat en seriemördare som inte lämnar några som helst spår efter sig. Hela familjer hittas döda i sina hem och det verkar alltid som om det är fadern i huset som dödat alla för att sen ta sitt eget liv. Det som sticker ut är att det alltid finns ett kryptiskt meddelande på platsen som visar att det är någon utomstående som varit inblandad.
När den unga FBI-agenten Lee Harker (Maika Monroe) blir involverad i fallet så börjar det helt plötsligt att röra på sig, mycket för att hon har någon form av synska egenskaper som gör att hon ser och känner detaljer som ingen annan i gruppen.
Det finns filmer där man bara kan luta sig tillbaka i fåtöljen, snaska på lite godis och bara bli underhållen, detta är inte en sådan. Det här är en skräck/thriller som inte liknar någonting annat.
Inledningen är som en 70-talistisk psykedelisk feberdröm med bakgrundsmusik av Marc Bolan & T-Rex och efter den början så blir ingenting som vanligt igen.
Nicolas Cage är fenomenal och gör nog sin mest galna och skruvade karaktär någonsin och Maika Monroe övertgar också som den osociala Lee Harker som redan i inledningen av historien börjar få aningar om att hon haft med denne seriemördare att göra förut.
Det är obehagligt, skrämmande och våldsamt, annorlunda och riktigt bra och den sitter kvar i huvudet och i smaken en bra stund efteråt. Det här är ingenting man bara ser och glömmer bort och att regissören Osgood Perkins är son till Anthony Perkins visar ju på att han fått en del goda skräckgener i arv.
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar