Den ensamstående mamman Annie är i Svanparken i Uppsala med sin lille son William. Hon håller på att ge honom fart i favoritgungan när hon anar en rörelse bakom sig. Helt plötsligt så känner hon en brännande smärta i ryggen, hon faller ihop och ser som i ett töcken en mörkklädd person i handskar, huva och munskydd bära iväg med sin son.
Johan Axberg blir den som ska leda gruppen i sökandet efter den kidnappade William men Nathalie har svårt att inte lägga sig i eftersom Annie dels är med i hennes mammagrupp och att hon själv börjar fundera på hur hon själv skulle reagera om det var henens barn som tagits ifrån henne.
Den här historien tyckte jag gick lite på tomgång faktiskt, visst är det bra skrivet men den tar liksom aldrig fart och så beter sig också en av huvudkaraktärerna väldigt oproffsigt trots så många år i branschen och det gör att man som läsare retar upp sig en del.
En liten torka i dom annars så friska historierna om Kriminalkommissarie Johan Axberg och Psykiatrikern Nathalie Svensson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar