Jag tycker inte om att säga detta men en av mina stora förebilder när det kommer till det skrivna ordet, Björn Hellberg har här tyvärr släppt ifrån sig en rätt tråkig och ointressant berättelse. Det här är den 26e boken om kriminalkommissarien Sten Wall i den lilla staden där han bor och arbetar med att lösa brott tillsammans med sina medarbetare. En kvinnomördare går lös och gärningspersonen lämnar efter sig kryptiska spår med latinsk hänvisning till kärleken.
Boken känns som En-Måste-Roman som Hellberg kanske känt sig tvungen att skriva. Det vilar oengagemang över historien även om språket som vanligt är ypperligt men det har författaren liksom med sig så det kan han bjuda på av ren rutin sen så borde nog Hellberg lämna skrivkammaren ibland och röra sig bland och diskutera med en del av den yngre befolkningen på hans hemort för till och från så märker man att han inte riktigt har hängt med i samma takt som tiden gått.
Jag hoppas att detta var en tillfällig formsvacka och att jag kanske vid läsningen varit ovanligt grinig så jag ser fram emot nästa roman som jag snart ska ta tag i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar