Ingen Nåd sa Moses (1994)

 

Original titel:  Botte Di Natale

Den här westernfilmen blev den sista som Bud Spencer och Terence Hill gjorde tillsammans och det är dessutom den sistnämnda som regisserat den.

Det är en familjevänlig historia där bröderna Moses med familj och Travis ska bege sig till sin gamla mor för att fira Jul samtidigt som dom ska försöka fånga in den ökände banditen Stone. Under den här resan så springer dom givetvis på allsköns busar som tas om hand om med knytnävarna i långa men hyfsat underhållande slagsmål.

Det är ju som sagt en familjefilm så det är ingen som dör utan när westerns snabbaste skytt Travis använder vapnet så är det bara för att skjuta pistolerna ur händerna på buset.

Hyfsat välgjort är det och till och från lite småroligt men ingen film som man kommer att minnas om en vecka.

Vigil - Död Man Ombord: Säsong 1 (2021)

 

Original titel:  Vigil

Amy Silva (Suranne Jones) från den skotska polisen blir skickad ut till ubåten HMS Vigil där det precis inträffat ett dödsfall. En överdos enligt befälen och läkaren ombord men som bara efter en stunds undersökning av Silva ändras till mord.

Detta mord visar sig bli början på en internationell politisk spion-affär där både ryssar och amerikanare är inblandade.

En till synes enkel historia till en början som kompliceras ju längre den går och där det till slut nästan exploderar i en väpnad internationell konflikt.

Bra skådespelare och hyfsat spännande även om man tröttnar lite på huvudpersonens ledsna uttryck efter några avsnitt och så hade jag lite svårt att ta beskrivningen av ubåtslivet riktigt på allvar trots att jag ju faktiskt inte vet hur det är där under ytan.

  

Smockan i Luften (1974)

 

Original titel:  Altrimenti Ci Arrabiamo

Dom två polarna Kid (Terence Hill) och Ben (Bud Spencer) som älskar att köra folkrace hamnar i bråk med en lokal gangster som hotar både dom och att stänga det populära nöjesfältet på orten för att istället bygga en skyskrapa på tomten.

Gangstern som för övrigt spelas riktigt uselt av John Sharp skickar givetvis ut mängder med busar för att ta hand om våra hjältar vilket resulterar i massor med slagsmål, bil och motorcykeljakter.

Det finns i den här filmen en del underhållande scener när Kid och Ben använder nävarna men dom är så olidligt långa så allt blir till en enda lång gäspning efter ett tag och så är det ju lite sorgligt att se en så eminent skådespelare som Donald Pleasence spela gapig tysk på ett rätt pinsamt sätt.

Sankte Per av Björn Hellberg (2011)

 

En äldre man på ett servicehem i den lilla staden mördas, vilket får Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor en hel del frågetecken att brottas med och när sen en kvinna på ett närliggande servicehem också hittas mördad så inser dom att det är en galning som rör sig i området.

Den här berättelsen håller tyvärr inte riktigt hela vägen, det är slutet som gör själva handlingen lite krystad och det blir lite svårt att förstå och acceptera själva gärningarna men som vanligt så är det enastående bra skrivet och karaktärerna är både intressanta och det gör att det ändå är underhållande och spännande så gott som hela vägen.

Rid Aldrig Ensam (1967)

 

Original titel:  Dio Perdona...Io No!

Några år innan Terence Hill och Bud Spencer blev kända som ett komiskt par som använde nävarna mer än något annat vapen så gjorde dom den här filmen som mera är en ordinär film i genren Spaghetti-Western.

Här är det guld som jagas och Cat (Terence Hill) och Hutch (Bud Spencer) letar efter busen Bill (Frank Wolff) som efter att ha rånat ett tåg och dödat alla passagerare sitter på bytet.

Ingen historia som sticker ut direkt och filmen har väl egentligen inget direkt underhållningsvärde heller förutom en och annan scen kanske.

Ganska intetsägande produktion.

The Aeronauts (2019)

 

https://youtu.be/Rm4VnwCtQO8?si=7M7Nutz39E9OBuYo

Även om jag inte kan klaga på dom två skådespelarna Eddie Redmayne och Felicity Jones som spelar meteorologen James Glaisher och luftballongpiloten Amelia Rennes så är det dom hisnande scenerna tusentals meter upp i luften och det enastående fotot av George Steel jag mest kommer ihåg av det här verklighetsbaserade dramat som utspelar sig i England på 1860-talet och som handlar om Glaisher och hans outtröttliga försök att få vetenskapsakademien i London att sponsra hans ballongresor eftersom han är övertygad om att man kan förutspå vädret vilket då ansågs löjeväckande och att jämföras med spådom.

Dramatiskt, fascinerande och spännande är det men däremellan lite tråkigt. Ingenting för den som inte tycker om höga höjder.

Supersnutarna (1977)

 

Original titel:  I Due Superpiedi Quasi Piatti

Dom två vagabonderna Matt (Terence Hill) och Wilbur (Bud Spencer) hamnar av en ren slump på en polisutbildning och när dom efter historiens kortaste kurs fått på sig sina nya uniformer så använder dom givetvis mest nävarna när dom ska ta hand om buset i Miami.

I filmerna med Terence Hill och Bud Spencer så är det ju slagsmålen som oftast bär upp hela historien och när dom inte fungerar, ja då finns det ju inte speciellt mycket kvar.

I den här rätt löjliga filmen så finns det knappt något att glädjas åt, Bud Spencer lufsar omkring grymtande och grimaserande medan Terence Hill leende plirar med två av filmhistoriens blåaste ögon samtidigt som dom pucklar på busarna i scener där den som skött ljudeffekterna nog är den som fått jobba hårdast.

Den Flerfaldige Mördaren av Björn Hellberg (2010)

 

En känd politiker som enligt uppgift ska befinna sig i Helsingborg hittas istället död i den lilla Staden och bara dagar efter så mördas en av Stadens mest ihärdiga journalister. Kriminalkommissarie Sten Wall och hans team får nu släppa misshandel och rån och istället ägna sig åt dessa mord som kommer att ta Wall till en gräns i sitt liv där han funderar på om det är värt att fortsätta med polisyrket.

Som vanligt så är det en ynnest att läsa det Björn Hellberg ger ifrån sig, man sitter och ler enbart på det sätt han behandlar språket och sen så är ju historien spännande och klurig också vilket inte gör upplevelsen sämre och slutet är ett av dom mest oväntade i serien om Sten Wall.

Deg: Säsong 1 (2021)

 

Malou (Helena af Sandberg) bor med sin son i ett fint område ute på Lidingö. Hennes liv är dock bara en snygg fasad, hon har inga pengar och kronofogden är på väg att tömma huset. Av en ren slump så råkar hon hitta ett rånbyte i skogen på 47 miljoner kronor och helt plötsligt så tar livet en helt annan väg. Slumpen kommer dock visa sig igen och inte alltid på det positiva sättet.

Jag trodde att detta skulle vara en ren komedi och serien inleds så också men sen så känns den rätt tragisk med alla udda karaktärer och deras mer eller mindre trasiga liv för att sen dra åt komedihållet igen för att sen bli riktigt våldsam och blodig på slutet.

När man väl kommit in i allt så är det ändå riktigt bra och underhållande. Roligt, spännande dramatiskt och våldsamt.

Nattvandraren av Björn Hellberg (2008)

 

Han promenerar runt staden i timmar varje natt året runt. Alla vet om honom men dom känner honom inte. Han kallas för Nattvandraren eller Mörkermannen. Han gillar dock inte Mörkermannen som han tycker har en ondsint klang för han är en fridens man som håller ett vakande öga på staden under dom mörka timmarna. Han iakttar och registrerar och meddelar polisen så fort han ser något fuffens.

Han är dock inte ensam, det finns andra som också är ute under dessa sena timmar.

Som vanligt så är det enastående skrivet. Björn Hellberg behandlar det svenska språket ypperligt och karaktärerna med Kriminalkommissarie Sten Wall i spetsen som man nu känner utan och innan är utskurna med millimeter precision.

The Sinner: Säsong 3 (2020)

 

Den tredje säsongen av The Sinner går i samma fotspår som dom två första där man i dom första avsnitten sitter och undrar över vad som egentligen hänt och vad som ligger bakom allt och så nästan ballar allting ur i dom sista avsnitten och förvrider huvudet på en totalt. 

I den här säsongen så blir kriminalkommissarie Harry Ambrose (Bill Pullman) kallad till en, till synes ganska vanlig trafikolycka där föraren dött och hans passagerare Jamie (Matt Bomer) klarat sig med lindrigare skador. Ambrose anar dock att det är någonting skumt med olyckan och finner sig snart intrasslad i en värld av psykologiska labyrinter och våld.

Livvakten av Anna Karolina (2021)

 

Anita Spendel, VD för ett internationellt fraktbolag har anhållits misstänkt för att ha mördat sin man Martin Spendel. Kroppen har dock inte hittats och nu när Köhlers Advokatbyrå ska försvara den åtalade så måste Ebba Tapper försöka ta reda på vad som egentligen hänt.

Den andra boken om den före detta polisen Ebba Tapper är en historia som väl är helt okey men precis som i den förra så är det inga karaktärer som man tar till sig, man bryr sig helt enkelt inte om vad som händer med dom och dialogen känns också rätt plastig om jag nu hittade rätt uttryck.

Njae, det här är bara hyfsat intressant.

Svarte Piraten (1971)

 

Original titel:  Il Corsaro Nero

Filmer med Terence Hill och Bud Spencer har ju aldrig varit direkt synonymt med kvalitet men några stycken har ju ändå framkallat en del leenden, speciellt när historierna innehållit slagsmål. Den här piratfilmen är nästan tom på såna scener och då faller ju allt pladask, det blir bara en i raden av tråkiga, humorbefriade och dåligt dubbade italienska filmer.

Frankenstein: Djävulsk Skräck (1965)

 

Original titel:  Furankenshutain Chitei Kaijû Baragon

I slutet av Andra Världskriget så levererar en tysk ubåt ett levande hjärta till en vetenskapsman i Japan. Hjärtat ska ha tillhört det monster som Baron von Frankenstein många år tidigare skapat.

15 år senare så hittas en mystisk pojke i Hiroshima, en pojke med ett groteskt utseende, ofantlig styrka och som växer enormt fort.

En riktigt skruvad Japansk film där en pojke får Frankensteins Monsters hjärta inopererat och förvandlas till en grotesk varelse. Han jagas av både vetenskapsmän som vill undersöka honom och militären som vill ända hans liv och så finns det givetvis en kvinna som får ömma känslor för den missförstådda varelsen. Precis som det ska vara.

Det är en fascinerande film i all sin uselhet och man vet inte om man ska skratta eller gråta men en del leenden framkallar den i alla fall.