Efter en kraftig storm i en liten kuststad i Maine så beger sig konstnären David Drayton (Thomas Jane) tillsammans med sin son Billy in till centrum för att handla lite förnödenheter.
Framme vid köpcentrat så överraskas dom av en dimma som visar sig innehålla något oförklarligt och livsfarligt.
Människorna inne i affären barrikaderar sig för att om möjligt undkomma, vad det nu är som lurar i dimman.
Regissören Frank Darabont som nu börjar bli ganska rutinerad av att göra film på Stephen King-manus har här återuppväckt den gamla klassiska skräckhistorien och satt ihop ett fängslande klaustrofobiskt skräck-drama som höjer sig högt över dom vanliga filmerna i den här genren.
Det handlar här inte så mycket om dom monster som gömmer sig i dimman utan om dom monster som finns innanför butikens väggar.
Dom här människornas civiliserade yttre visar sig, i den pressade situation dom befinner sig i, vara av ett ganska tunt lager och det dyker upp monster där man minst anar det.
Även om det finns lite blod och lite våld så är det psykologiska spelet mellan dessa instängda människor det grundläggande i historien och det känns som om detta drama med lätthet skulle kunna överföras till en teaterscen.
Det är ypperligt regisserat, bra foto och strålande skådespeleri och det oamerikanska avgrundsdjupa slutet är ju som ett knä i skrevet och gör att filmen lämnar spår en bra stund efteråt.
Dom monster som verkligen gömmer sig inuti dimman är ju av underordnad betydelse och hade kanske inte behövt visats så mycket och det här med militärens hemliga experiment känns kanske lite fånigt men förutom det så är detta ett tajt och svettigt skräck-drama.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar