Sharon (Radha Mitchell) och Christophers (Sean Bean) adoptivdotter lider av svåra mardrömmar där hon hela tiden kommer tillbaka till en plats som heter Silent Hill.
För att om möjligt få ett slut på detta så tar Sharon med sin dotter på en bilresa till denna plats som existerar i verkligheten och som numera är en övergiven stad och där någonting hemskt hände för flera år sedan.
Den här filmen bygger ju på ett antal spel och jag har fått mig berättat att det är en stor fördel om man spelat dessa innan man ser filmen.
Nu hade ju jag inte gjort detta och kanske förlorade lite på det så jag skriver ju här vad jag tyckte om den som ren film helt enkelt utan referenser till spelen.
Som film så kunde denna ha blivit riktigt bra, det fanns alla möjligheter.
Visuellt så är den helt fantastisk, fotot är bland det bästa jag sett på länge och effekterna är strålande så hade jag nöjt mig med det så hade den fått en 5:a i betyg men tyvärr så krävs det ju en samling skådespelare också som helst ska föra handlingen framåt och det är här denna produktion faller ihop totalt.
Radha Mitchell i huvudrollen är skitdålig och det finns inte en skådespelare runtomkring henne som heller gör någon glad och detta förstör faktiskt hela historien för det är så pass att man sitter och retar upp sig på varje stelbent replik som dessa torftigt agerande aktörer slänger ur sig.
Det finns en hel del oklarheter i historien, man får aldrig någon riktigt förklaring till vad det är för sorts varelser som befinner sig i den här spökstaden Silent Hill och vad deras syfte är men det är kanske något man skulle vetat om man satt sig in i spelen.
Trots tråkigt agerande så är den visuellt underhållande i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar