Sarah (Elisabeth Olsen), hennes far (Adam Trese) och fabror (Eric Sheffer) håller på med att städa ur det stora huset på landet där Sarah tillbringat sin barndom. Huset ska nu säljas.
Det ringer på dörren och utanför står en kvinna som säger sig vara Sarah's barndomsvän. Sarah minns henne inte men bestämmer ändå ett möte senare på kvällen.
Efter detta så börjar hon höra konstiga ljud i huset, hon känner sig iakttagen och hennes far försvinner helt plötsligt.
Fotot av Igor Martinovic är superbt, det är som om man som åskådare är en bergodalbanevagn och sen bara åker med, man kastas hit och dit, från skarpa skrämmande närbilder till coola zoomningar från ljus till totalt mörker.
Ljus och ljudteknikerna är också några som gjort ett oustanding arbete.
Men det som sätter sig fast är ändå Elisabeth Olsen i huvudrollen som Sarah.
Hon gör en av dom absolut bästa skådespelarprestationerna jag sett på mycket länge, så fort hon är i bild så blir man tagen och det spelar ingen roll om hon har några repliker eller inte.
Hon äger bilden och använder sina stunder framför kamerna på ett helt fantastiskt sätt.
Dom andra skådespelarna håller inte riktigt och skulle det inte vara för Olsen så skulle nog den här filmen försvinna i DVD hyllan som en av alla andra rysare.
Manuset (den här filmen är faktiskt en remake på den Urugayanska filmen "La Casa Muda" från 2010 som i sin tur bygger på verkliga händelser som ägde rum i Uruguay på 1940-talet) är väl egentligen inte speciellt originellt men den skiljer sig ju lite från dom filmer som brukar handla om skrämmande hus med tanke på att det här handlar om människor som faktiskt ska flytta ut från stället och inte in.
Sen så har den en twist som är oväntad och gör att slutet blir både skrämmande och väldigt obekväm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar