Bra Svenska ungdomsfilmer är väl inget som kommer i parti och minut direkt och jag hade väl lite förhoppningar om denna, bland annat eftersom mina barn fått se den i skolan.
Det är avskalat färglöst och mörkt för att det ska känna så deprimerande som möjligt och tyvärr så är skådespelarna och dialogen lika deprimerande och man får aldrig en chans att lära känna personerna i filmen så dom blir aldrig speciellt intressanta.
Viktiga ämnen som mobbning, misshandel, våldtäkt och alkohol tas upp men det blir ju bara rörigt när alla dessa problem ska avhandlas i en och samma historia och sen verkar regissören Emil Jonsvik inte riktigt veta om han skulle göra en Hollywoodliknande film eller en independent produktion så det blir varken det ena eller det andra.
Ungdomar i den rätta åldern kanske tycker den är bra, jag ska fråga mina.
Personligen så tycker jag detta var rätt taffligt även om kanske avsikten var god.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar