Bunny (Rodleen Getsic) är en prostituerad kvinna som planlöst vandrar runt i Los Angeles.
I jakten på droger så ställer hon upp på vad som helst och det är duschens renande vatten på något billigt motellrum som är hennes enda andningshål i livet.
Hon möter långtradarchauffören Hog (Jeff F. Renfro) som hon tror är en vanlig kund men som det ska visa sig har helt andra planer för henne.
Inget är fejkat, inga specialeffekter har använts, allt du ser är på riktigt och i en scen så har till och med Rodleen Getsic gått med på att brännmärkas.
Detta faktum träffar också en som åskådare som ett knä i skrevet.
Historien bygger på Rodleen Getsics egna upplevelser och hon har sagt att det var en sorts terapi för henne att göra den här filmen.
Det är en oerhörd obekväm och obehaglig film och man mår dåligt av den.
Men trots all förnedring i fysiskt och psykiskt våld och sex som man blir bjuden på så finns det cineastiska höjdpunkter. Adam Rehmeiers foto i svart/vitt är ju strålande och skådespelarna som ju är amatörer imponerar verkligen.
Det är ju dock lite svårt att veta vad man ska tycka i slutändan..
Finns det en djupare mening med den här historien eller är den helt enkelt gjord enbart för att chockera åskådaren?
Tyvärr så tror jag att många kommer att se den här filmen av fel orsaker och det finns ju också en hel del underliga människor därute som går igång på sånt här..
Intressant, annorlunda och chockerande är det i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar