Fyra Maskerade Män (1952)

 

https://youtu.be/3MqGEAmcsLw?si=0vxzPMy4ha950GEC

Regi: Phil Karlson

Manus: George Bruce, Harry Essex, Harold Greene,

Rowland Brown, Phil Karlson & John Payne

Foto: George E. Diskant

Musik: Paul Sawtell

Producent: Edward Small

En maskerad man rekryterar tre föredetta kåkfarare, Pete Harris (Jack Elam), Boyd Kane (Neville Brand) och Tony Romano (Lee Van Cleef) för att hjälpa honom att råna en pengatransport i Kansas City. Varje man får bära mask och ser aldrig varandras ansikten, vilket är en garanti för att ingen kan förråda dom andra efteråt. Rekryterarens plan är att dom allihopa ska återförenas senare på ett hotell i Mexiko och fördela bytet.

Blomsterbudet Joe Rolfe (John Payne) sitter i sin bil i närheten av rånet och blir genast tagen av polisen eftersom han har en exakt likadan skåpbil som den rånarna flytt i. Han arresteras, hängs ut i media och utsätts för grovt våld för att polisen ska få ett erkännande men släpps efter ett dygn i brist på bevis.

Joe som nu är igenkänd på stan blir av med sitt jobb och bestämmer sig för att leta upp dom riktiga rånarna.

Med hjälp av en gammal kompis från kriget så får han upp ett spår som leder honom till en spelhåla i Tijuana, Mexiko.

Den här filmen fick en del uppmärksamhet för det brutala visuella våldet som visades upp, först genom polisen råa behandling av det oskyldiga blomsterbudet Joe och senare busarnas omilda behandling av varandra.

Det är manuset som är grundstenen som håller den här filmen uppe, det är klurigt med en hel del överraskningar med en riktig tvist på slutet. Handlingens huvudkaraktärer är ju hårdföra råskinn men en en vacker kvinna kommer givetvis in i handlingen också men hon vävs in på ett bra och okonstlat sätt när hon presenteras som Helen (Coleen Gray), dotter till den pensionerade kommissaren Tim Foster som spelas av Preston Foster och som också har en betydande roll i hela berättelsen.

Sammantaget så är detta en riktigt bra kriminalhistoria där hämnd och upprättelse är drivkraften hos en man som sen ser sig inblandad i en konspiration av våld och död med en tragisk historia som anledning.

Strul (1988)

 

https://youtu.be/ndkOthBD-No?si=_Bh3sXFUYUgNLSz3

Regi: Jonas Frick

Manus: Bengt Palmers & Björn Skifs

Foto: Stefan Kullänger

Musik: Bengt Palmers

Producent: Waldemar Bergendahl & Jan Marnell

Conny Rundqvist (Björn Skifs) är en helt vanlig kemilärare som helt plötsligt ser sig falskt anklagad för narkotikainnehav vilket innebär att han hamnar i fängelse.

I fängelset så träffar han ett gäng som genom en dold tunnel smiter ut och in och sköter sina skumma affärer.

Conny tvingas bli delaktig i gängets affärer och när han är på utsidan så försöker han samtidigt att hitta bevis för sin oskuld men så träffar han polisen Susanne (Gunnel Fred) vilket komplicerar saker och ting än mer.

Enastående foto av Stefan Kullänger och en samling mer eller mindre finurliga karaktärer i den här filmen som handlar om den vanliga killen som råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt och sen måste göra allt för att bevisa sin oskuld.

En riktigt bra och för tiden väldigt ovanlig svensk film, det var nästan den första riktiga actionkomedin som gjorts i det här landet och det märks att regissören Jonas Frick som då bara var 25 år gammal kom från musikvideobranschen, det händer mycket hela tiden, det är snabba klipp och så häftig musik till det.

Den Stygge Stesøsteren (2025)

 

https://youtu.be/52C0rqyZKhg?si=0SwgTh53cl1r5Ssm

Regi: Emilie Blichfeldt

Manus: Emilie Blichfeldt

Foto: Marcel Zyskind

Musik: John Erik Kaada & Vilde Tuv

Producent: Maria Ekerhovd

Den här filmen vänder upp och ner på den traditionella sagan om Askungen på ett fantastiskt bisarrt sätt där den fula styvsystern är huvudpersonen medan den vackra Askungen som till en början faktiskt är rätt bitchig blir ett offer i ett brutalt våldsamt spel om makt genom skönhet.

Historien kretsar kring den unga Elvira (Lea Myren) vars mor Rebekka (Ane Dahl Torp) precis gift sig med änklingen Otto (Ralph Carlsson) som redan har dottern Agnes (Thea Sofie Loch Naess). 

Agnes är naturligt vacker medan Elvira anses vara ful med tandställning och en allt annat än vacker näsa.

Under bröllopsmiddagen så dör dock Otto helt plötsligt och det visar sig att han är djupt skuldsatt vilket innebär att Rebekka och hennes döttrar Elvira och Alma (Flo Fagerli) och Ottos dotter Agnes nu är helt utan försörjning.

I samma stund så tillkännager landets Kung att Prins Julian (Isac Calmroth) kommer att välja en brud på en kommande bal och då ser Rebekka en möjlighet att gifta bort Elvira.

För att nu förvandla Elvira till en vacker brud så tillkallas den obskyra Dr. Esthétique (Adam Lundgren) som med extrema brutala operationer börjar att förändra Elvira från topp till tå, helt utan bedövning.

För att Elvira också ska hålla vikten så får hon svälja en speciell mask som i magen ska ta hand om allt hon äter och så blir hon tvungen att läras upp att röra sig och dansa på ett passande sätt.

Den vackra Agnes behandlas nu efter faderns död som en tjänsteflicka men har i hemlighet ändå tänkt att besöka prinsens bal och till hjälp så får hon hjälp av en samling likmaskar som under en tid livnärt sig på hennes fars lik som ligger och ruttnar i huset. Maskarna ser till att sy en fantastisk vacker klänning som Agnes sen har på sig när hon anländer till balen.

En enastående skruvad, bisarrt brutal och rå berättelse om en desperat jakt på skönhet där huvudpersonen inte tvekar att mörda eller ens stympa sig själv för att nå sitt mål och det är nästan som man blundar till och från i vissa väldigt närgångna scener och med ett något kryptiskt slut som får en att fundera på en möjlig fortsättning. 

Untamed (2025)

 

https://youtu.be/eRwV1k-abZo?si=cAI12H-wi6cFnauF

Regi: Thomas Bezucha, Neasa Hardiman & Nick Murphy

Manus: Elle Smith & Mark L. Smith

Foto: Michael McDonough & Brendan Uegama

Musik: Jeff Russo

Producent: Kevin Human

En kropp av en ung kvinna faller ner från den berömda klippan El Capitan i Yosemite National Park i USA och landar vid två bergsklättrare som samtidigt är på väg uppför berget. Det som först misstänks vara en olycka eller ett självmord förändras då det hittas ett skotthål i kroppen.

Den buttre och egensinniga specialagenten vid National Parks Services Kyle Turner (Eric Bana) börjar rota i fallet och till hjälp så får han polisen Naya Vasquez (Lily Santiago) som precis flyttat till regionen från Los Angeles. Kyle jobbar inte bara med att bekämpa brott utan även sina inre demoner efter en tragedi några år tidigare då hans son hittades mördad. Denna sorg som han delar med sin exfru Jill (Rosemarie DeWitt) är något som har format hans personlighet till en man som inte är så omtyckt förutom av sin chef Paul Souter (Sam Neill) som alltid fär försvara honom och hans agerande.

Kyle gillar till en början inte att få en ny yngre storstadspolis som partner men smälter allteftersom han inser att hennes envishet faktiskt är en god hjälp i utredningen där en guldfärgad tatuering av ett X, blodiga fotspår, mystiska inristade symboler i en jaktstuga och små plastbehållare med droger visar sig vara viktiga detaljer.

Viltvårdaren Shane Maguire (Wilson Bethel) som tillbringar sitt liv ute i parken beter sig väldigt underligt och det verkar som om han vet mer om offret som dom nu vet heter Lucy än vad han vill säga.

Kyles sorg och den här utredningen är till en början två separata delar men dom går liksom in i varandra efter ett tag blir en helhet som sen driver hela historien framåt. 

Det framkommer också att Vasquez inte har tagit anställning i parken för att hon enbart ville komma bort från storstaden utan också fadern till hennes son som hotat henne och så att det dessutom finns en liga som sysslar med knark i området.

Människorna på platsen är inte riktigt dom man tror att dom är, det finns en hel del dolda och mörka hemligheter som avslöjas och det blir en kamp mellan skuld, hämnd och rättvisa.

Fantastiska naturscenerier, mycket bra skådespelare och en riktig klurig och grym historia.   

Columbo - Identity Crisis (1975)

 

Regi: Patrick McGoohan

Manus: William Driskill

Foto: Richard C. Glouner

Musik: Bernardo Segall

Producent: Everett Chambers

Den äldre CIA agenten A.J. Henderson (Leslie Nielsen) hittas mördad och det som först ser ut som ett rån visar sig vara ett mordiskt dubbelspel i agentvärlden. Kommissarie Columbo (Peter Falk) hittar ganska snabbt spår som leder till småbrottslingen Lawrence Melville (Otis Young) men också till den högt uppsatta CIA agenten Nelson Brenner (Patrick McGoohan) som inte uppskattar att bli granskad av den cigarrökande kommissarien i sin gamla slitna överrock.

Den här historien är lite annorlunda i en del detaljer. Jag reagerade på att Columbo visar upp en sida han aldrig gjort förut, speciellt i en bar när han är som förtrollad över en magdansös och hennes uppträdande, det blir faktiskt lite pinsamt och ett beteende som ligger långt ifrån kommissariens normala agerande sen så är det ett mordfall där man som tittare inte riktigt får veta själva anledningen till dådet, det är lite diffust.

Patrick McGoohan spelar CIA agenten Nelson Brenner riktigt bra, han är elegant iskall i allt han företar sig men han har också regisserat det här avsnittet och det har han inte lyckats med riktigt lika bra, det finns en del skavanker som tyvärr drar ner helheten.

Den Du Inte Ser av Jonas Moström (2024)

 

Nathalie Svensson har precis kommit in på läkarlinjen vid Uppsala Universitet. Hon blir snabbt god vän med överklasstjejen Louise från Stockholm men det finns också en kille, Mikael Söder som hon inte kan släppa vare sig ögon eller tankar ifrån.

Samtidigt så sker ett mord i staden, en juridikstudent hittas våldtagen och strypt i Fyrisån och Tony som är en av Nathalies kursledare beter sig ganska märkligt vilket får både henne och polisen att visa ett misstänksamt intresse för honom.

Detta är den andra boken som handlar om Nathalie Svensson som ung och det är en berättelse som jag i stora delar känner igen, har Moström redan använt grundhistorien i en av hans tidigare böcker?

Ja, hur som helst så är det en berättelse där man som läsare sitter och försöker att lösa gåtan med mördaren runtomkring universitetet och varför vissa personer beter sig som dom gör. En bra historia som tyvärr dras ner lite på grund av att jag tycker att karaktären Nathalie Svensson faktiskt är rätt tråkig.

Spännande är det dock på vägen till den psykotiska upplösningen.

Sisu (2022)

 

https://youtu.be/2NnPzpuU5ao?si=qqtVBVxVfilJROvl

Regi: Jalmari Helander

Manus: Jalmari Helander

Foto: Kjell Lagerroos

Musik: Juri Seppä & Tuomas Wäinölä

Producent: Petri Jokiranta

Överdrift är verkligen en underdrift när det kommer till den här filmen som utspelar sig 1944 i finska lappmarken. 

Aatami Korpi (Jorma Tommila) är en legend i Finland, en före detta soldat som fick hela sin familj utplånad av ryssarna och som sedan dess levt ensam ute i vildmarken och som enligt historierna dödat fler än 300 ryssar.

Nu är det inte ryssarna som utgör ett hot i Finland längre utan nazisterna som invaderat landet. Aatami bryr sig dock inte om kriget utan är upptagen med att gräva efter guld men när han hittat en åder och är på väg till banken för att lösa in sina klimpar så råkar han givetvis stöta på en grupp tyskar under ledning av den brutale Bruno (Aksel Hennie) som tagit några finska kvinnor som gisslan och dom är givetvis intresserade av vad guldletaren har i sina sadelväskor.

Den här historien skulle egentligen kunna ha utspelat sig varsomhelst och under vilken tidsepok som helst också, själva platsen och årtalet är inte så viktigt men det passar ju ändå bra att det är just Finland för den här gamla klichéartade inställningen om finnar som tysta, hårda och fåordiga dras verkligen till sin spets här.

Dom meningar som Aatami låter lämna sina läppar kan räknas på ena handens fingrar här är det handling som talar och en sällan skådat brutal sådan. 

Visst är det överdrivet till max och fyllt med en massa filmklichéer men det är gjort med en sådan härlig glimt i ögat så att man köper allting, det är verkligen rått och blodigt och fotot av Kjell Lagerroos är enastående snyggt och coolt.

Rambo och John Wick i en och samma person är väl en bra beskrivning av mannen som är farligare än allt som dessa nazister tidigare mött eller som en av kvinnorna svarar när hon får en fråga:

-Är han odödlig?

-Nej, han bara vägrar att dö!

Absurt galet och riktigt jädrans bra.