Regi: Emilie Blichfeldt
Manus: Emilie Blichfeldt
Foto: Marcel Zyskind
Musik: John Erik Kaada & Vilde Tuv
Producent: Maria Ekerhovd
Den här filmen vänder upp och ner på den traditionella sagan om Askungen på ett fantastiskt bisarrt sätt där den fula styvsystern är huvudpersonen medan den vackra Askungen som till en början faktiskt är rätt bitchig blir ett offer i ett brutalt våldsamt spel om makt genom skönhet.
Historien kretsar kring den unga Elvira (Lea Myren) vars mor Rebekka (Ane Dahl Torp) precis gift sig med änklingen Otto (Ralph Carlsson) som redan har dottern Agnes (Thea Sofie Loch Naess).
Agnes är naturligt vacker medan Elvira anses vara ful med tandställning och en allt annat än vacker näsa.
Under bröllopsmiddagen så dör dock Otto helt plötsligt och det visar sig att han är djupt skuldsatt vilket innebär att Rebekka och hennes döttrar Elvira och Alma (Flo Fagerli) och Ottos dotter Agnes nu är helt utan försörjning.
I samma stund så tillkännager landets Kung att Prins Julian (Isac Calmroth) kommer att välja en brud på en kommande bal och då ser Rebekka en möjlighet att gifta bort Elvira.
För att nu förvandla Elvira till en vacker brud så tillkallas den obskyra Dr. Esthétique (Adam Lundgren) som med extrema brutala operationer börjar att förändra Elvira från topp till tå, helt utan bedövning.
För att Elvira också ska hålla vikten så får hon svälja en speciell mask som i magen ska ta hand om allt hon äter och så blir hon tvungen att läras upp att röra sig och dansa på ett passande sätt.
Den vackra Agnes behandlas nu efter faderns död som en tjänsteflicka men har i hemlighet ändå tänkt att besöka prinsens bal och till hjälp så får hon hjälp av en samling likmaskar som under en tid livnärt sig på hennes fars lik som ligger och ruttnar i huset. Maskarna ser till att sy en fantastisk vacker klänning som Agnes sen har på sig när hon anländer till balen.
En enastående skruvad, bisarrt brutal och rå berättelse om en desperat jakt på skönhet där huvudpersonen inte tvekar att mörda eller ens stympa sig själv för att nå sitt mål och det är nästan som man blundar till och från i vissa väldigt närgångna scener och med ett något kryptiskt slut som får en att fundera på en möjlig fortsättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar