Den Du Inte Ser av Jonas Moström (2024)

 

Nathalie Svensson har precis kommit in på läkarlinjen vid Uppsala Universitet. Hon blir snabbt god vän med överklasstjejen Louise från Stockholm men det finns också en kille, Mikael Söder som hon inte kan släppa vare sig ögon eller tankar ifrån.

Samtidigt så sker ett mord i staden, en juridikstudent hittas våldtagen och strypt i Fyrisån och Tony som är en av Nathalies kursledare beter sig ganska märkligt vilket får både henne och polisen att visa ett misstänksamt intresse för honom.

Detta är den andra boken som handlar om Nathalie Svensson som ung och det är en berättelse som jag i stora delar känner igen, har Moström redan använt grundhistorien i en av hans tidigare böcker?

Ja, hur som helst så är det en berättelse där man som läsare sitter och försöker att lösa gåtan med mördaren runtomkring universitetet och varför vissa personer beter sig som dom gör. En bra historia som tyvärr dras ner lite på grund av att jag tycker att karaktären Nathalie Svensson faktiskt är rätt tråkig.

Spännande är det dock på vägen till den psykotiska upplösningen.

Sisu (2022)

 

https://youtu.be/2NnPzpuU5ao?si=qqtVBVxVfilJROvl

Regi: Jalmari Helander

Manus: Jalmari Helander

Foto: Kjell Lagerroos

Musik: Juri Seppä & Tuomas Wäinölä

Producent: Petri Jokiranta

Överdrift är verkligen en underdrift när det kommer till den här filmen som utspelar sig 1944 i finska lappmarken. 

Aatami Korpi (Jorma Tommila) är en legend i Finland, en före detta soldat som fick hela sin familj utplånad av ryssarna och som sedan dess levt ensam ute i vildmarken och som enligt historierna dödat fler än 300 ryssar.

Nu är det inte ryssarna som utgör ett hot i Finland längre utan nazisterna som invaderat landet. Aatami bryr sig dock inte om kriget utan är upptagen med att gräva efter guld men när han hittat en åder och är på väg till banken för att lösa in sina klimpar så råkar han givetvis stöta på en grupp tyskar under ledning av den brutale Bruno (Aksel Hennie) som tagit några finska kvinnor som gisslan och dom är givetvis intresserade av vad guldletaren har i sina sadelväskor.

Den här historien skulle egentligen kunna ha utspelat sig varsomhelst och under vilken tidsepok som helst också, själva platsen och årtalet är inte så viktigt men det passar ju ändå bra att det är just Finland för den här gamla klichéartade inställningen om finnar som tysta, hårda och fåordiga dras verkligen till sin spets här.

Dom meningar som Aatami låter lämna sina läppar kan räknas på ena handens fingrar här är det handling som talar och en sällan skådat brutal sådan. 

Visst är det överdrivet till max och fyllt med en massa filmklichéer men det är gjort med en sådan härlig glimt i ögat så att man köper allting, det är verkligen rått och blodigt och fotot av Kjell Lagerroos är enastående snyggt och coolt.

Rambo och John Wick i en och samma person är väl en bra beskrivning av mannen som är farligare än allt som dessa nazister tidigare mött eller som en av kvinnorna svarar när hon får en fråga:

-Är han odödlig?

-Nej, han bara vägrar att dö!

Absurt galet och riktigt jädrans bra. 

Fönstret åt Gården (1954)

 

https://youtu.be/R1Av5y_VUdQ?si=1-9pyuUpsGtUq6h5

Regi: Alfred Hitchcock

Manus: John Michael Hayes

Foto: Robert Burks

Musik: Franz Waxman

Producent: Alfred Hitchcock

Fotografen L.B. Jeffries (James Stewart) återhämtar sig efter en olycka på arbetet där han brutit benet. Han är nu fast i sin lägenhet där han tillbringar tiden med att spana på sina grannar genom fönstret mot innergården.

Han får dagligt besök av sjuksköterskan Stella (Thelma Ritter) och även flickvännen Lisa (Grace Kelly) kommer till och från och hälsar på.

En av grannarna som spelas av Raymond Burr drar hans uppmärksamhet till sig när dennes fru som är sängliggande helt plötsligt en dag verkar ha försvunnit samtidigt som mannen en natt flera gånger lämnar lägenheten och kommer tillbaka med en och samma resväska.

Jeffries blir mer och mer övertygad om att mannen mördat sin fru och styckat kroppen och det är kroppsdelarna som han burit ut i resväskan, nu gäller det bara att få med sig polisen också. Stella och Lisa börjar mer och mer tro på Jeffries idéer men poliskommissarien Tom Doyle (Wendell Corey) som är en gammal vän till Jeffries är långt ifrån övertygad.

Hela den här filmen förutom några korta scener utspelar sig i Jeffries lägenhet men genom hans kikare så är vi tittare på ett fantastiskt sätt ute på innergården och inne i grannarnas lägenheter, delaktiga i deras liv.

James Stewart är enastående bra som den gipsade L.B. Jeffries och även Grace Kelly som Lisa som lyser upp varje scen hon är med i och så Thelma Ritter som spelar sköterskan Stella som har en underbar svart humor i all dramatik.

Alfred Hitchcock har regisserat en film som är ett bevis för att man kan göra det perfekt om man omger sig med rätt skådespelare ett bra manus ett magnifikt fotoarbete.

Stockholms Blodbad (2020)

 

Regi: Daniel Skogström

Manus: Mattias Grosin, Bo Eriksson & Anna Maria Forssberg

Foto: Jon Jogensjö, Jörgen Lindskog, Loa Bie, Markus Jordö & Henrik Nordin

Musik: Isabelle Engman & Gerardo Garcia Jr.

Producent: Daniel Skogström

År 1520 så äger ett av dom grymmaste massmorden i Europas historia rum och som har blivit känt som Stockholms Blodbad. Den danska kungen Kristian II som vid den här tiden också var unionskung över både Sverige, Norge och Finland samlade över 100 mäktiga personer på Stockholms Slott för en kröningsmiddag men som egentligen bara var en detalj i en brutal plan. Alla gäster låstes in på slottet över natten bara för att dagen efter avrättas på Stortorget genom halshuggning, hängning och andra bestialiska metoder.

Dom två historikerna Bo Eriksson och Anna Maria Forssberg går här i två avsnitt igenom hela händelseförloppet, vad som kan ha orsakat det och vem eller vilka som egentligen låg bakom dessa mörka dagar i vår historia. Den danska kungen som vi idag känner mest som Kristian Tyrann har vi alltid sett som huvudansvarig för denna massavrättning men var det verkligen han som låg bakom det hela eller fanns det andra i hans närhet som kanske var mer skyldiga?

Fascinerande, dramatiskt och obehagligt grymt.

En Sista Önskan av Jonas Moström (2023)

 

Den här boken är den första delen i en serie om läkaren Nathalie Svensson som vi känner från thrillerserien om henne och kommissarien Johan Axberg. Här får vi följa Nathalie som ung och strax innan hon börjar sin utbildning.

Hennes mormor ligger för döden men har något viktigt att berätta innan hon går bort och det Nathalie får höra kommer att förändra livet för ett antal människor både inom familjen och utanför.

En bra dramatisk och spännande historia till en början men som sjunker ihop betänkligt mot slutet som känns lite hafsigt ihoprafsat.

Trasapan av Leffe Grimwalker & Alex Storm (2025)

 

Alex och Ma är på väg att besöka Alex mors grav och efter det avsluta sin roadtrip genom Sverige där dom bara lämnat död bakom sig, slå sig till ro och leva som vanliga människor. Ma får dock tråkigt och stjäl en väska från en man som somnat på en tågstation och denna stöld får helvetets eldar att ånyo blossa upp. 

Varken Ma eller Alex vet vad den låsta väskan innehåller men det måste vara någonting otroligt viktigt eftersom dom nu helt plötsligt är jagade av en massa lejda mördare.

Av en slump så blir dom själva snuvade på väskan av en ung tjej och sällar sig till jägarna eftersom Ma vägrar släppa tanken på vad som kan finnas i den.

Historien i sig är väl inte så imponerande, det är en jakt på en väska med mystiskt innehåll och väskan byter ägare ett antal gånger så att det ibland nästan går åt buskishållet men det är ett sånt jädra driv i berättandet så att man bara dras med i allting som händer och köper rubbet och karaktärerna Alex och Ma är ju nu efter många böcker ett fantastiskt par som fortfarande levererar överraskningar vilket Alex verkligen får ett par doser av i den här boken.

Scream VI (2023)

 

https://youtu.be/h74AXqw4Opc?si=lsGlP5Dkkr6ulLLI

Regi: Matt Bettinelli-Olpin & Tyler Gillett

Manus: James Vanderbilt & Guy Busick

Foto: Brett Jutkiewicz

Musik: Sven Faulconer & Brian Tyler

Producent: Paul Neinstein, William Sherak & James Vanderbilt

Jag gillade den femte Scream-filmen i ordningen och det är samma regissörer och manusförfattare som ligger bakom den här uppföljaren men tyvärr så verkar dom ha tappat det mesta av kreativitet någonstans på vägen för här går det enbart på i gamla hjulspår, ingenting nytt under solen förutom då att denna historia utspelas i New York och inte som brukligt i staden Woodsboro.

Melissa Barrera och Jenna Ortega är bra som dom två huvudkaraktärerna Sam och Tara Carpenter och gänget runtomkring dom fungerar också helt okey men sen så kan man reta upp sig på att Ghostface går fram som en noshörning på uppåttjack, dödar alla i sin väg men när det kommer till tjejerna som är målet för denne mördare så beter hen sig som en ren amatör, halkar och snubblar, åker på stryk och verkar inte alls ha koll på någonting.

Det finns en riktigt cool sekvens när Mindy (Jasmin Savoy Brown) befinner sig på en fullspäckad tunnelbana med mängder av utklädda människor och där givetvis några då har en Ghostface-mask på sig, den scenen är både spännande och riktigt snyggt utfört men sen i slutet när allting avslöjas så ska givetvis den eller dom (jag ska inte avslöja mer) som ligger bakom det hela berätta hur, när och varför vilket bara blir så tröttsamt och klichéartat.

Jag förstår om en riktig Scream-fantast gillar det här eftersom den säkert kan hitta en hel del nostalgiska detaljer som höjer upplevelsen men filmen ska ju faktiskt också kunna stå på egna ben och inte bara luta sig mot föregångarna och den här klarar inte riktigt av det tyvärr trots en del sjyssta actionscener och ett snyggt foto.

När slutet kommer i denna historia så vet man också direkt att det kommer att dyka upp en uppföljare inom kort eftersom några av karaktärerna, hur många knivhugg dom än fått överlever, självklart av den anledningen att dom ska kunna vara med i nästa film också.