Narvik (2022)

 

Original titel: Kampen om Narvik

1940 så var 40% av all järnmalm som tyskarna använde i sin vapenindustri under andra världskriget från Sverige och den järnmalmen fraktades med tåg till den norska hamnstaden Narvik.

Detta år så invaderade också tyskarna Narvik för att kasta ut engelsmännen och se till att få ensamrätt på malmen.

Det här är historien om dom unga soldater som med enkla vapen kämpade på fjällen och i skogarna för att återta sin stad och dom familjer som försökte överleva så gott det gick inne i staden. Mitt i detta kaos befinner sig Korpral Gunnar Tofte (Carl Martin Eggesbö), hans fru Ingrid (Kristine Hartgen) och sonen Ole (Christoph Gelfert Mathiesen) som med livet som insats gör allt för att rädda sin hemstad och samtidigt hålla ihop familjen.

Väldigt realistiskt och välgjort regisserat av Erik Skjoldbjaerg. Det är spännande och våldsamt dramatiskt och med mycket bra skådespelare och visst är det lite roligt och samtidigt lite skämmigt att filmskaparna faktiskt lyckats att pussla in lite kritik mot Sveriges så kallade neutralitet under det andra världskriget.

Storsjöodjuret av Jonas Moström (2013)

 

Tre ungdomar i Östersund ser något mystiskt röra sig i Storsjön och helt plötsligt så har uppmärksamheten kring Storsjöodjuret vaknat till liv igen. Den tyske affärsmannen Max Müller planerar tillsammans med kommunen att bygga ett odjurscenter för att locka turister men då måste en del boende på platsen flytta vilket inte blir populärt.

En grupp kallad Jamtlands Drabanter börjar att höja sina röster för att förhindra utlänningars påverkan i regionen och deras sätt att föra fram sina åsikter blir mer och mer hätska.

Överläkare Erik Jensen får in en kvinna som först verkar ha ramlat i vattnet men som det sen visar sig ha fått ett slag i huvudet och knuffats i. Kriminalkommissarie Johan Axberg är pappaledig och låter andra kolla upp detta men han släpper ändå allt när hans Farmor blir misshandlad i hemmet och förd till sjukhuset. 

Två utredningar som går parallellt med varandra men där en hel del gemensamma nämnare hela tiden korsar varandra. En berättelse om hat, bitterhet, hämnd och rädsla med en upplösning som kanske ändå inte är en upplösning.

Sjölyckan - Säsong 4 (2023)

 

Tråkigt att behöva säga detta men i den här säsongen av Sjölyckan så har serien tappat nästan allt som i tre säsonger tidigare gjort den så bra.

Själva grundhistorien här handlar om att Berndt (Hans Mosesson) skänker Sjölyckan till sina barn Thomas (Henrik Schyffert) och Klara (Malin Cederblad) att förvalta efter egna huvuden vilket inte visar sig vara fullt så enkelt som dom tidigare trott, mest på grund av att dom har så olika personligheter.

En ny bekantskap kommer in i serien. Abbe (Lancelot Ncube) är en gammal klasskamrat till Lily (Shima Niavarani) och har köpt grannhuset på ön och visar sig ha blivit ofantligt rik på data och TV-spel. Den karaktären tillför absolut ingenting till serien och känns helt meningslös och om man ändå kan hitta ett par delar där man skrattar gott så är det sista avsnittet nästan obehaglig. Familjemedlemmarna är riktigt elaka mot varandra på ett nästintill cyniskt sätt och här sätter man humorn faktiskt i halsen.

Stryparen av Jonas Moström (2012)

 

I samma veva som en kaotisk snöstorm drar in över Sundsvall och stänger in alla som befinner sig på stadens sjukhus så börjar någon till synes slumpvis att strypa både personal och patienter och dessutom lägga ett snitt med kniv på varje offer från hårfästet ned mot näsryggen.

Kriminalkommissarie Johan Axberg börjar tillsammans med sina kollegor och läkaren Erik Jensen att systematiskt gå igenom sjukhusets alla avdelningar eftersom dom vet att mördaren befinner sig på platsen.

Den här berättelsen hade jag lite svårt att ta till mig. Spänningen infinner sig aldrig riktigt och karaktärerna som i dom andra böckerna börjat att ta form ordentligt är lite bleka här och slutet känns också lite idéfattigt. Moström skriver dock bra och därför hålls hela historien ändå ihop ordentligt.

The Mandalorian - Säsong 3 (2023)

 

I den här tredje säsongen av The Mandalorian så har huvudkaraktären Din Djarin eller Mando som han av sin vän Greef Karga kallas en lite mer tillbakadragen roll och det gör att han till och från nästan försvinner här och eftersom han fortfarande också envist vägrar att ta av sig sin mask/hjälm så känns han mera som bara en av alla robotar som passerar hit och dit i avsnitten. Pedro Pascal som spelar Din Djarin (vi tror ju att det är han som gör det åtminstone) har ju en rätt otacksam roll och kanske inte den bästa för att få andra intressanta jobb i framtiden lufsar mest omkring i sju avsnitt och mumlar metalliskt och behöver inte jobba förrän i sista episoden då det smäller ordentligt.

Tillsammans med den tuffa och vackra Bo-Katan Kryze så försöker han att samla ihop alla utspridda Mandalorians för att försöka återta deras förstörda planet Mandalore från Moff Gideon som med dom andra busarna i Imperiet tagit över där bland ruinerna och här får också den lille filuren Grogu ta ett kliv framåt och delta i striderna och visa vilka krafter han bär på.

Visst är det sjysta effekter, det är snyggt och imponerande utfört men dessvärre rätt tråkigt och Pascal måste nog ta och slänga sin mask/hjälm om det ska bli en spännande säsong till, han är inte en mystisk karaktär längre utan bara ointressant.

Råttjakten av M.W. Craven (2021)

 

Original titel: Dead ground

Samtidigt som brottsutredaren Washington Poe kämpar i domstol mot myndigheter för att få behålla sitt älskade hus på landet så blir han kallad till en bordell i den lilla staden Carlisle där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.

Poe förstår inte varför han får detta fall som inte är sådant han i vanliga fall sysslar med men underrättelsetjänsten MI5 vill ha just honom och hans kollega Tilly Bradshaw.

Ledtrådarna som sakta men säkert nystas upp leder till kriget i Afghanistan och smuggling av antikviteter med girighet, svek och mord som tunga ingredienser.

Välskrivet, mörkt och spännande och samspelet mellan Poe och Tilly blir bara mer och mer hjärtligt och roligt.

Don't Breathe 2 (2021)

 

Tiden har kommit ikapp den äldre blinde mannen (Stephen Lang) och det blir i den här historien dags att betala för begångna synder. Han har under ett par år uppfostrat den unga Phoenix (Madelyn Grace), skyddat och tränat henne för att hon ska klara sig ifrån såna som han själv. 

Nu dyker en man upp som heter Raylan (Brendan Sexton III) och påstår att han är Phoenix biologiska far och att den blinde helt enkelt kidnappat henne.

Nu börjar en kamp på liv och död där Raylan och hans kumpaner beslutat sig för att ta flickan och döda den blinde som ju inte är vem som helst och inte en man som man leker med trots sin brist på syn.

Det är spännande och våldsamt rått, Stephen Lang är riktigt bra som den blinde och busarna grymma så det förslår men historien här är lite tunnare än i den första filmen och håller inte riktigt ihop allting men det räcker ändå en bra bit.