Stryparen av Jonas Moström (2012)

 

I samma veva som en kaotisk snöstorm drar in över Sundsvall och stänger in alla som befinner sig på stadens sjukhus så börjar någon till synes slumpvis att strypa både personal och patienter och dessutom lägga ett snitt med kniv på varje offer från hårfästet ned mot näsryggen.

Kriminalkommissarie Johan Axberg börjar tillsammans med sina kollegor och läkaren Erik Jensen att systematiskt gå igenom sjukhusets alla avdelningar eftersom dom vet att mördaren befinner sig på platsen.

Den här berättelsen hade jag lite svårt att ta till mig. Spänningen infinner sig aldrig riktigt och karaktärerna som i dom andra böckerna börjat att ta form ordentligt är lite bleka här och slutet känns också lite idéfattigt. Moström skriver dock bra och därför hålls hela historien ändå ihop ordentligt.

The Mandalorian - Säsong 3 (2023)

 

I den här tredje säsongen av The Mandalorian så har huvudkaraktären Din Djarin eller Mando som han av sin vän Greef Karga kallas en lite mer tillbakadragen roll och det gör att han till och från nästan försvinner här och eftersom han fortfarande också envist vägrar att ta av sig sin mask/hjälm så känns han mera som bara en av alla robotar som passerar hit och dit i avsnitten. Pedro Pascal som spelar Din Djarin (vi tror ju att det är han som gör det åtminstone) har ju en rätt otacksam roll och kanske inte den bästa för att få andra intressanta jobb i framtiden lufsar mest omkring i sju avsnitt och mumlar metalliskt och behöver inte jobba förrän i sista episoden då det smäller ordentligt.

Tillsammans med den tuffa och vackra Bo-Katan Kryze så försöker han att samla ihop alla utspridda Mandalorians för att försöka återta deras förstörda planet Mandalore från Moff Gideon som med dom andra busarna i Imperiet tagit över där bland ruinerna och här får också den lille filuren Grogu ta ett kliv framåt och delta i striderna och visa vilka krafter han bär på.

Visst är det sjysta effekter, det är snyggt och imponerande utfört men dessvärre rätt tråkigt och Pascal måste nog ta och slänga sin mask/hjälm om det ska bli en spännande säsong till, han är inte en mystisk karaktär längre utan bara ointressant.

Råttjakten av M.W. Craven (2021)

 

Original titel: Dead ground

Samtidigt som brottsutredaren Washington Poe kämpar i domstol mot myndigheter för att få behålla sitt älskade hus på landet så blir han kallad till en bordell i den lilla staden Carlisle där en man misshandlats till döds med ett basebollträ.

Poe förstår inte varför han får detta fall som inte är sådant han i vanliga fall sysslar med men underrättelsetjänsten MI5 vill ha just honom och hans kollega Tilly Bradshaw.

Ledtrådarna som sakta men säkert nystas upp leder till kriget i Afghanistan och smuggling av antikviteter med girighet, svek och mord som tunga ingredienser.

Välskrivet, mörkt och spännande och samspelet mellan Poe och Tilly blir bara mer och mer hjärtligt och roligt.

Don't Breathe 2 (2021)

 

Tiden har kommit ikapp den äldre blinde mannen (Stephen Lang) och det blir i den här historien dags att betala för begångna synder. Han har under ett par år uppfostrat den unga Phoenix (Madelyn Grace), skyddat och tränat henne för att hon ska klara sig ifrån såna som han själv. 

Nu dyker en man upp som heter Raylan (Brendan Sexton III) och påstår att han är Phoenix biologiska far och att den blinde helt enkelt kidnappat henne.

Nu börjar en kamp på liv och död där Raylan och hans kumpaner beslutat sig för att ta flickan och döda den blinde som ju inte är vem som helst och inte en man som man leker med trots sin brist på syn.

Det är spännande och våldsamt rått, Stephen Lang är riktigt bra som den blinde och busarna grymma så det förslår men historien här är lite tunnare än i den första filmen och håller inte riktigt ihop allting men det räcker ändå en bra bit.

Dödscellen av John Grisham (1994)

 

Adam Hall är ung och precis nyutexaminerad jurist. Han jobbar för en av Chicagos mäktigaste advokatfirmor och bestämmer sig för ett nästintill omöjligt uppdrag, att försvara en dödsdömd fånge som sitter i ett fängelse i Mississippi och väntar på att avrättas. Mannen han ska försöka rädda från döden är den sjuttioårige Sam Cayhall som anklagats för att ha mördat två små judiska pojkar i ett Ku Klux Kan-attentat. Sam har nekat till hjälp av alla advokatfirmor så att han ska godta Adam känns osannolikt men den unge advokaten har en hemlighet med sig i bagaget som kommer att förändra Sams syn på allt.

Det märks att John Grisham jobbat som jurist innan han blev författare för han är verkligen på hemmaplan här, det känns otroligt realistiskt i varje mening och det känns som om man som läsare verkligen fått en levande beskrivning om hur det är att sitta i en dödscell och även att som advokat arbeta dygnet runt för att om möjligt rädda sin klient från döden.

Spännande, dramatiskt och tragiskt.

Donau av Claudio Magris (1986)

 

I den här boken så reser vi med författaren Claudio Magris på floden Donau, från dess födelse i Schwarzwald till utloppet i Svarta Havet.

Vi stannar på vägen för historiska återblickar, möten med människor och kulturer och både genom öppna länder och stater omgärdade av taggtråd.

Fascinerande och mustigt, romantiskt vackert och dramatiskt färgfyllt.

Feed (2022)

 

En familj någonstans i norra Sverige har en campingplats som håller på att gå i konkurs och för att försöka rädda anläggningen så bjuder dom in en känd influencer och hennes vänner för att skriva och vlogga om platsen.

När ungdomarna kommer dit så får dom hör en gammal sägen om en häxa som sägs leva i sjön och som livnär sig på dom som befinner sig där. Det dröjer inte länge förrän det händer saker som gör att gänget börjar att fundera på om det finns någon sanning i denna gamla historia.

Har man inte så många idéer själv så finns det ju en mängd såna som man kan låna från andra skräckfilmer och det har verkligen manusförfattarna Paolo Vacirca, Henry Stenberg, Filip Hammarström & regissören Johannes Persson gjort. 

Den här historien är överfylld av gamla skräckfilms klichéer men det har jag ingenting emot om det nu är skickligt gjort, tyvärr så är det inte det i detta fallet.

Det här är riktigt uselt även om inledningen är hyfsat intressant men vartefter minuterna går så blir det sorgligt nog bara sämre och sämre till ett slut som är rent fånigt där man blir presenterad någon form av miljöutläggning som då ska förklara en del händelser. En och annan liten scen klarar sig ovanför kvalitetsgränsen men det räcker inte.

Om det här hade gjorts med glimten i ögat och en gnutta humor så hade jag köpt det men här är faktiskt tanken en seriös skräckfilm och då faller allting pladask.

Det finns ingen intressant karaktär i historien att fatta tycke för och när 45 minuter av filmen hade gått så satt jag och hoppades på att alla skulle dö.