Likspett av Björn Hellberg (2017)

 

Flera personer oberoende av varandra vittnar om en djävulsliknande clown som skrämmer slag på människor i Staden. Först så tar Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor detta med en klackspark men när två cyklister hittas döda i samband med att denne cirkusutklädde person synts till så ändras statusen på mysteriet.

Som vanligt när det kommer till Björn Hellberg så är historien på något sätt underordnad det skrivna ordet. Hellberg formligen briljerar här och det är så pass imponerande att man faktiskt glömmer bort själva berättelsen och vilken utgång allt till slut får. En intressant del i böckerna om Sten Wall är att upplösningen tenderar att komma allt tidigare även om boken är långt ifrån slut. Om ni förstår vad jag menar?

LasseMajas Detektivbyrå: Kameleontens Hämnd (2008)

 

En myt innehållande en nedgrävd skatt, en stulen byst och en förbannelse, en nyligen frisläppt bov och ett kommande bröllop, en polismästare som tror att han håller på att bli galen och invånare i Valleby som är säkra på att han blivit det. Det är vad Lasse och Maja har att ta itu med och givetvis så löser dom två det hela i slutet så att lugnet åter kan lägra sig över den lilla staden.

En riktigt bra film regisserad av Henrik Georgsson som bygger på karaktärerna som författaren Martin Widmark skapat. Skådespelarna är fantastiska i sina karaktärer och historien är klurig och smart, det är spännande, roligt och dramatiskt men kan kanske vara lite läskigt för dom mindre.

Baron Blood (1972)

 

Original titel:  Gli Orrori Del Castello Di Norimberga

Amerikanen Peter Kleist (Antonio Cantafora) har kommit till Österrike för att ta reda på lite mer om sin farfarsfar Baron Otto von Kleist som gick under namnet Baron Blood och som sas ha torterat och mördat över 100 människor i sitt slott.

Han möts av sin morbror Karl (Massimo Girotti) som kör honom till slottet där han blir presenterad för den unga Eva (Elke Sommer) som jobbar med att restaurera den gamla byggnaden. Eva blir intresserad av Peters berättelse om sin anfader och när han säger att han har med sig ett dokument med en besvärjelse som ska kunna väcka den döde Baronen till liv så beslutar dom sig för att försöka.

Den Italienska regissören Mario Bava som ligger bakom den här filmen är ju en legend i filmbranschen och har ju inspirerat sådana som Quentin Tarrantino, Martin Scorsese, Tim Burton och Dario Argento men tyvärr så räcker det inte riktigt med en legend-status för att rädda just den här produktionen som är rätt sunkig förutom ett rätt coolt foto av Antonio Rinaldi och Mario Bava.

Själva historien är rätt löjlig och förutsägbar, skådespelarna rätt stela och dom få ögonblicken som är bra är tyvärr alldeles för få.

 

Motherless Brooklyn (2019)

 

Edward Norton har tagit Jonathan Lethems roman från 1999 och flyttat tillbaka historien till 1957, regisserat den här filmen och satt sig själv i huvudrollen som privatdeckaren Lionel som när han ska undersöka mordet på sin chef, vän och mentor Frank (Bruce Willis) dras in i ett politiskt spel av mord, pengar, makt och privata hemligheter där den färgade unga kvinnan Laura (Gugu Mbatha-Raw) helt omedvetet har en viktig roll.

Lionel lider av Tourettes syndrom och får hela tiden be folk om ursäkt för vad som kommer ut ur hans mun vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.

Edward Norton har gjort ett mycket bra jobb som regissör och är strålande i huvudrollen. Det är en snygg visuell resa tillbaka i tiden i gammal klassisk deckartradition, berättelsen lunkar på i ett lugnt och behagligt tempo genom Brooklyn och Harlem med disig jazzmusik i bakgrunden.

Aldrig Vuxen: Säsong 2 (2021)

 

Original titel:  Aldri Voksen

Säsong 2 av denna Norska serie handlar fortfarande om det lesbiska paret Tone och Rakel, ensamstående pappan Andreas och så Svenske Hjalmar och hans fru Janne och så alla deras barn också.

Där den första säsongen var riktigt bra i alla mindre och större detaljer så känns det som om manusförfattarna kanske tagit i lite för mycket i denna. Det blir lite överdrivet även om det till och från är förbannat roligt och det beror mycket på att skådespelarna är så tajta och roliga i sina karaktärer. En Norsk "Bonusfamiljen" med allt vad det innebär.

Dödsdrycken av Björn Hellberg (2016)

 

Ett nygift par har en bröllopsfest på en takterrass i Staden. När bruden slinker iväg på toaletten så händer det ofattbara, brudgummen hoppar från terrassen och dör ögonblickligen när hans kropp slår i gatan nedanför.

Två år senare så hittas två medvetslösa män efter en fest i en liten stuga varav den ena avlider av alkoholförgiftning. Efter att Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor börjar undersöka saken så verkar det som om dom två händelserna har en del gemensamt.

Hellberg lurar oss läsare in i en konspiratorisk labyrint där man frammanar den ena efter den andra bisarra avslutningen men som sen planar ut något och inte alls bjuder på det där fyrverkeriet som man nästan utlovats.

Som vanligt så är det strålande skrivet och karaktärerna är intressanta och roliga men slutet lite av ett anti klimax. 

Knutby: Säsong 1 (2021)

 

Att sanningen överträffar dikten stämmer verkligen överens när man ser den här serien som bygger på inblandades berättelser om det som hände på den lilla orten Knutby år 2004. Det spelar ingen roll hur mycket man har matats av media under åren om denna sekt och om det som hände, man blir fascinerad och skakad.

Den unga Anna (Alba August) kommer till Knutby och blir snabbt förtrollad av församlingen och dess ledare Sindre (Einar Bredefeldt) och Eva (Aliette Opheim). Det som till en början verkar vara en varm familjär gemenskap visar dock snart sitt sanna djävulska ansikte där psykisk terror hör till vardagen och där tron på gud inte är lika viktig som att lyda Eva som också kallar sig Kristi Brud.

Visst skulle man vilja veta mer om den här församlingen och vad som ligger bakom deras agerande men det man får se är så dramatiskt spännande så att det tar andan ur en.