Human Lanterns (1982)

 

Original titel:  Ren Pi Deng Long

En riktigt intressant och framförallt färgsprakande och mustig action, thriller, skräckis från Hong Kong där dom två mäktiga och rivaliserande Lung (Tony Liu) och Tan (Kuan Tai Chen) ska deltaga i byns årliga tävling om vem som kan skapa den vackraste lanternan.

Lung vänder sig till Chao Chun-Fang (Lieh Lo) som ska vara den bäste lanternmakaren men det visar sig då att Chao i många år planerat en gruvlig hämnd mot honom för en händelse långt tillbaka i tiden, en hämnd som han nu sätter i rörelse och där han även blandar in Tan.

Den här filmen är som sagt en sällan skådad färgexplosion med visuellt riktigt coola och snyggt filmade fighting-scenerier. Filmen har en liten ton av, För en Handfull Dollar och dom här scenerna nere i Chao's blodiga verkstad som är fylld av avhuggna huvuden, kroppar och allehanda tortyrredskap för ju tankarna till gamla engelska skräckfilmer eller till och med Dario Argento's verk.

Överdrivet skådespeleri och med löshår på skådespelarna som ser ut att ha blivit över vid Butterick's lagerrensning gör detta cineastiska färg fyrverkeri mera intressant än bra men jag hade ändå roligt i 1 timma och 35 minuter.

Se Upp för Jönssonligan (2020)

 

En alldeles strålande hyllning till dom gamla Jönssonligan-filmerna och huvudkaraktärerna i dessa signerad Henrik Dorsin och Tomas Alfredsson där Dorsin ikläder sig rollen som mästertjuven Charles Ingvar Jönsson som tillsammans med Ragnar Vanheden (Anders "Ankan" Johansson), Doris (Hedda Stiernstedt) och Dynamit-Harry (David Sundin) ska stjäla tillbaka den mytomspunna stenen Karelens Hjärta som givetvis ligger inlåst i ett Franz Jägerskåp, ett antal våningar ner under en av Hötorgsskraporna.

Det är gjort med fingertoppskänsla, varje scen är i detalj väldigt genomtänkt och det är en riktigt rolig nostalgitripp med en hel hoper enastående karaktärer där bla Lena Olin och Reine Brynolfsson är hysteriskt roliga som Anita & Televinken, två gangsters som driver ett grossistlager i Slakthusområdet.

Riktigt roligt och välgjort.

Liar Liar (1997)

 

Fletcher Reed (Jim Carrey) är en otroligt skicklig advokat som har byggt sin karriär på att ljuga för alla, tyvärr så sviker han sin son Max (Justin Cooper) också som han ändå älskar över allt annat vilket för med sig att hans exfru Audrey (Maura Tierney) funderar på att flytta till Boston med sin nya pojkvän Jerry (Cary Elwes).

När Max fyller år, en födelsedag som givetvis Fletcher missar men som han lovat att komma på så önskar Max att hans pappa inte ska kunna ljuga på ett helt dygn. Önskningen som av någon magisk oförklarlig anledning slår in gör att Fletchers hela liv vänds upp och ner på ett enda ögonblick.

En ganska typisk sötsliskig amerikansk historia egentligen men som fungerar enastående bra tack vare Jim Carrey som här i nästan varje scen han är med i får användning av precis alla kroppsdelar han bär på från tårna till örsnibbarna. Det är hysteriskt roligt varenda sekund han är i bild och det gör att man köper historien och det är nästan synd om dom andra skådespelarna som ju ändå är bra men som här förpassas till kulisserna.

 

Villospår (2001)

 

Den här historien var väldigt mörk och dyster och dom medverkande likaså, Kurt Wallander (Rolf Lassgård) mår dåligt mest hela tiden över det mesta runtomkring honom och hans kollegor vandrar mest omkring som gråa spöken utan att vara det minsta intressanta på något sätt och det finns inte en enda sekund av humor eller färg någonstans.

Inget ont att säga om historien av Henning Mankell men regin av Leif Magnusson kändes rätt deprimerande.

I Denna Stilla Natt av Mari Jungstedt (2004)

 

En av Visbys kändaste parkbänks original, den fd fotografen Henry Dahlström hittas ihjälslagen i sin ateljé och eftersom han bara några dagar tidigare vunnit en större summa pengar på travet så misstänks någon av hans suparpolare ligga bakom dådet men när den unga tjejen Fanny försvinner spårlöst på väg hem från stallet och det verkar finnas gemensamma nämnare med fallet Dahlström så får Anders Knutas och hans kollegor på Gotlandspolisen ändra riktning i sökandet efter svar.

Den andra berättelsen om poliskommissarie Anders Knutas, journalisten Johan Berg och alla karaktärer runtomkring dom på Gotland och sökandet efter två gärningsmän som till slut visar sig vara en enda är inte bara en spännande och klurig historia utan också ett drama om kärlek, otrohet och social misär.

Vår Tid är Nu 1951 - Säsong 4 (2020)

 

I den här fjärde säsongen så tar historien ett hopp tillbaka från 70-talet till sommaren 1951 då familjen Löwander med Helga (Suzanne Reuter) ska öppna sommarkrog på Gällnö i Stockholms Skärgård medans Djurgårdskällaren har semesterstängt.

Den här, fyra avsnitt långa (eller korta) säsongen är regisserad av Måns Herngren och den är riktigt snyggt filmad och skådespelarna är mycket bra men den känns tyvärr rätt onödig. 

Koncentrationen här ligger ju på Calle (Charlie Gustafsson) och Ninas (Hedda Stiernstedt) kärlekshistoria och alla dom problem det medför eftersom ju faktiskt båda två är gifta på varsitt håll.

Calle och Nina är ju det paret som blivit populärast i den här serien och det känns väl som om denna minisäsong producerats enbart av den anledningen för det är ingenting viktigt som tillförs till historien.

Själen (2020)

 

Original titel:  Soul

Joe (Jamie Foxx) jobbar som musiklärare men har i hela sitt liv drömt om att lira jazz på heltid. Nu får han helt plötsligt en chans att få spela med den kända saxofonisten Dorothea Williams (Angela Bassett) men på vägen hem, i lyckorus så ramlar han ner i en brunn och ser sig helt plötsligt stå på bron mellan döden och livet.

En fantastiskt film där jag imponerades enormt av animeringen som kanske är det bästa jag sett. Den är enastående rolig och allvarligt dramatisk på samma gång och med otroligt bra musik som flyter ihop med varje bildruta.