Levande Måltavla (1985)

Original Titel:  A View to a Kill

Den ofantligt rike affärsmannen Max Zorin planerar att ödelägga Silicon Valley för att ensam ta över elektronikindustrin i världen. MI6 får givetvis nys om saken och skickar James Bond för att undersöka saken.

Det här blev den sista Bondfilmen för Roger Moore och det är inget speciellt bra avslut. I inledningen så finns det en sekvens där Agent 007 jagar en lönnmördare genom Paris som är riktigt coolt filmat och  behållningen i den här produktionen men efter det så går hela historien på tomgång. 

Roger Moore ser ganska trött ut och har också i efterhand sagt att han tycker denna är den sämsta Bondfilm han medverkat i och ställde upp enbart för att han tyckte synd om producenten Albert L. Broccoli som inte hittat någon ersättare.

Bondbruden Stacey Sutton spelas av Tanya Roberts som är riktigt dålig och Grace Jones karaktär May Day är ju i alla fall lite bisarrt intressant även om inte heller hennes agerande skänker något större nöje.

Christopher Walken behöver ju bara le och göra någon grimas för att glänsa över alla andra i filmen men det räcker tyvärr inte för att rädda den här produktionen.

En Kille och En Tjej (1975)

Lasse Bengtsson har precis gått ut journalisthögskolan men livnär sig på att dela ut tidningar på nätterna. Han lever för dagen och tillbringar nästan varje kväll på krogen med bästa kompisen Bosse.
Under ett nattpass så råkar Lasse stöta ihop med Lena och tycke uppstår nästan genast.

Den här filmen är Lasse Hallströms långfilmsdebut och han skrev den också tillsammans med Brasse som ju spelar huvudpersonen Lasse, den notoriske kvinnojägaren och hypokondrikern som slits mellan ungkarlslivet och ett fast förhållande med Lena.

Det är riktigt roligt med hög igenkänningsfaktor där man till och från nästan får en dokumentär känsla och skådespeleriet är strålande. Har hört en del röster som säger att man måste ha varit med på 70-talet för att uppskatta filmen men jag tror alla kan roas av denna må-bra-film oavsett ålder och den håller bra fortfarande. 

Tiger King - Murder, Mayhem and Madness (2020)

Joe Exotic, mannen som kallades för The Tiger King var en av många privata djurparksägare i USA och kanske den mest extrema av dom alla. Han nöjde sig inte med att föda upp vida djur i sin park utan ägnade sig också åt att under flera år bråka med djurrättsaktivisten Carole Baskin som han bla anklagade för mord, han skrev musik och släppte skivor, han ställde upp i valet som guvernör och var gift med två yngre män.

Detta är en fascinerande dokumentärserie om några extrema människor i USA där stora kattdjur och pengar driver dom så långt att hot, våld och till och med mord inte är främmande.

Efter två avsnitt så tänkte jag att man inte skulle komma så mycket längre, den här dokumentären skulle kunna sluta här men det blir bara värre och värre och ju mer personer man får lära känna ju mer börjar man undra från vilken planet alla dessa bisarra karaktärer kommer ifrån.

Dramatiskt, tragiskt, roligt, spännande och fascinerande.

Octopussy (1983)

Agent 009 mördas i Tyskland och när han hittas så har han ett oersättligt Fabergé ägg i handen. Ägget läggs ut på auktion i England och köps upp av en indisk affärsman vid namn Kamal Khan som då genast får James Bonds misstänksamma ögon på sig.
När sen Khan visar sig göra affärer med den ryska generalen Orlov så ser Bond till att komma så nära som möjligt.

Efter den förra Ur Dödlig Synvinkel som var riktigt bra så är den här som är den sjätte i ordningen för Roger Moore och den andra för regissören John Glen väldigt ojämn.
Det blandas riktigt häftiga och coola actionscener med nästan fåniga och humorn sitter inte riktigt där, det känns krystat och tillgjort och Bondbrudarna, här med Maud Adams i spetsen som Octopussy är riktigt själlösa och tråkiga.

Busen Kamal Khan spelas av Louis Jourdan som fungerar sisådär och så har han en brutal hantlangare vid namn Gobinda som är typ en indisk Jaws utan ståltänder och som gestaltas av Kabir Bedi som idag är en av Indiens kändaste skådespelare.

En rolig detalj är att när Bond kommer till Indien så får han hjälp av en lokal agent vid namn Vijay som spelas av Vijay Amritraj som vid den tiden var känd tennisspelare på proffstouren och idag tennis kommentator och när han och Bond jagas av busarna så tar han fram just ett tennisracket och använder som vapen där han efter att ha fått in en fullträff slänger ur sig kommentaren "game set & match!"

Till och från riktigt bra och spännande men väldigt ojämn.

Trumbo (2015)

Vi är i slutet av 40-talet och Dalton Trumbo är en av Hollywoods bästa och mest anlitade manusförfattare men han är också medlem i det Amerikanska kommunistpartiet vilket innebär problem när antisovjetiska vindar blåser allt hårdare i landet.

En filmatiserad biografi över en manusförfattare som vägrade överge sin tro trots att så gott som hela filmbranschen vände honom ryggen under den tiden då alla som tyckte att socialism var bra stämplades som landsförrädare i USA. 
Det är fascinerande att följa honom när han skriver manus under fingerat namn och vinner Oscarsstatyetter som han sen inte kan gå fram och hämta.

Brian Cranston är enastående som Trumbo i den här fantastiska filmen regisserad av Jay Roach om en skammens tid i Hollywood och USA.

Macklean (1993)

I slutet av 1770-talet så lämnar Stabskapten Rutger Macklean sitt ämbete vid Kalmar Regemente och beger sig till Stockholm där han snart finner sig som Kammarherre hos Prinsessan Sofia Albertina och senare hos Drottningen Sofia Magdalena. Efter några år så ärver han Svaneholms Slott i Skåne och påbörjar en revolution inom lantbruket.

Strålande skådespelare i den här två avsnitt långa TV-serie där vi får följa Mackleans turbulenta liv, först vid Gustav III's hov där han inleder en kärleksaffär med Kungens syster, slängs i fängelse som förrädare och där han efter att ha tvingats bort från Stockholm inleder en revolutionerande förändring bland bönder och gårdar i Skåne.

Intressant och dramatiskt med en enastående Henric Holmberg som Rutger Macklean och Gösta Ekman som Gustav III.

Ur Dödlig Synvinkel (1981)

Original Titel:  For Your Eyes Only

I den här, kanske den mest actionspäckade Bondfilmen hittills så sprängs ett Brittiskt spionfartyg och sjunker till botten i Medelhavet. På fartyget så finns en kodmaskin med namnet ATAC som nu engelsmännen vill ha tillbaka men även Ryssarna vill åt.

Efter det senaste rymdäventyret som jag personligen anser var rätt misslyckat även om filmen drog in mycket pengar så är nu Bond tillbaka på vår planet igen och det är ju ändå där han hör hemma tycker jag. 
Här drar Agent 007 runt klotet i jakten på busarna i en hastighet som kan få vilken globetrotter som helst avundsjuk och det jagas på skidor, motorcyklar och i bilar så man knappt hinner med att andas.

Skickligt regisserat av John Glen är det med ett strålande foto av Alan Hume och Roger Moore ser bra mycket piggare ut här än i den förra filmen. Bondbrud här heter Melina Havelock och gestaltas av den vackra men lite tråkiga Carole Bouquet och skurken Aristotle Kristatos som spelas av Julian Glover är en karaktär som man glömt bort så fort filmen är över och eftersom man varit bortskämd med jätten Jaws i två filmer så känns Kristatos hantlangare, den östtyske skidskytten Kriegler spelad av John Wyman rätt plastig.

Spännande, actionfyllt och bra.