Säsong 3 av Deadwood är precis lika bra, lika mustigt färgsprakande, snuskigt och våldsamt som dom tidigare två säsongerna men här har det också smugit sig in en del humor som också gör att den får ett lite lättsammare skimmer över sig.
Al Swearengen har mer och mer tagit över som seriens huvudkaraktär och han som tidigare varit historiens kanske mest hårdhudade visar sig nu ändå ha ett varmt hjärta någonstans där innanför västen och sätter här staden och dess välmående före sig själv.
Skådespelarna har växt ihop i sina karaktärer ordentligt, fotot är strålande och regin likaså men tyvärr så slutar den här sista säsongen väldigt abrupt och man sitter där medans sluttexterna rullar och undrar vad tusan som hände.
Näe, den här serien var alldeles för bra för det slutet.