En Man Som Heter Ove av Fredrik Backman (2012)

Ove bor i ett vanligt svenskt radhusområde.

Varje morgon vid exakt samma tid så tar han en runda per fot i området och kollar garageportar, papperskorgar och parkerade bilar.

Han jämför registreringsskyltarna från dagen innan för att vara säker på att ingen olovligt parkerar i området.

Ove är egentligen inte förtjust i någon utan tycker att alla runtomkring honom är inkompetenta idioter, framförallt myndighetspersoner som han förklarat krig mot.

Den här boken fick jag upp ögonen på för några år sedan när jag satt på ett flygplan på väg någonstans och där min stolsgranne satt och läste, skrattandes så att sätena vibrerade vilket förde med sig att jag givetvis frågade vad han läste.

Visst är den hysteriskt rolig men det är också en otroligt varm, tragisk och sorglig historia om kärlek, vänskap och saknad.

Man känner verkligen för den buttre Ove och den samling av allehanda karaktärer i hans liv.

Den Iranska gravida grannen med sin tafatte pojkvän, en bögperson och en myndighetsperson i vit skjorta, sin gamla granne som äger en Volvo och sin fru som han varje vecka besöker på kyrkogården och berättar allt för.

En enastående rolig och gripande berättelse och en imponerande debut av Fredrik Backman.

En Duva Satt på En Gren och Funderade på Tillvaron (2014)

Historien i den här filmen om man nu kan säga att den har en historia kretsar kring dom två resande försäljarna av skämtartiklar, Sam och Jonathan. Dom vandrar omkring som två spöken i ett drömlikt, grått, postapokalyptiskt och ett icke årtalsbestämt Sverige som den röda tråden i berättelsen genom att dom passerar igenom dom olika scenerierna oftast tjafsande med varandra om sina personliga olikheter.

Det är svårt, nästintill omöjligt att värja sig emot regissören Roy Anderssons helt enastående bildspråk som är unikt i filmvärlden, varenda detalj i varje filmruta är skapad med sådan precision och svart humor att man häpnar.

Fotot är fantastiskt, skådespelarna är bildligt talat som tagna direkt från bårhuset och humorn är kolsvart och sylvass. 

Deutschland 86 - Säsong 1 (2018)

När jag hade sett klart dom här 10 avsnitten så fick jag reda på att detta var en fortsättningsserie på Deutschland 83 som kom 2015. Nu var det ju så att man faktiskt inte behövt se den tidigare historien för att hänga med i svängarna så det gjorde ju egentligen ingenting.

Året är ju alltså 1986, Olof Palme har precis mördats och Tjernobylkatastrofen förmörkar större delen av Europa. Östtyskland är ett land på ruinens brant och dess kommunistiska ledning är desperata och gör vad som helst för att få in pengar i landet. Dom tar hand om Västtyska sopor, smugglar vapen till Afrika och låter skumma läkemedelsföretag prova sina varor på Östtyska medborgare.

Den forna Östtyska agenten Martin Rauch (Jonas Nay) som gömts undan i Afrika ger sig ut på fältet igen i ett dubbelspel där han tar och ger både från Öst och Västsidan samtidigt som han har personliga kopplingar på båda sidor.

Den här serien var enastående bra, våldsam ibland och hysteriskt rolig, tragisk och dramatisk med mycket bra skådespelare och fantastisk 80-tals musik.

Andra Åket - Säsong 2 (2019)

Där den första säsongen av denna fjällserie var helt strålande bra så är denna andra säsong något sämre men ändå så pass bra att man har förbannat roligt i varje avsnitt men att pinsamheterna avlöser varandra i ett sånt tempo att det kanske blir lite för mycket av det goda.

Madde och Petter har fått ordning på Hotell Gammelgården medan deras värsta konkurrent Fjällhotellet gått i konkurs. Tommy och Stisse funderar inte bara på att gifta sig utan att skaffa barn också, Cesar i receptionen är mer irriterande än någonsin och tonårsdottern Ida flyttar hemifrån.

Det är dråpligt roligt och pinsamt med riktigt bra skådespelare i ett antal mer eller mindre originella karaktärer men säsongen slutar väldigt abrupt och det tog en stund innan man insåg att man sett det sista avsnittet.

Stöld av Babian av Anna Karolina (2014)

Amanda är ny inom poliskåren och hon har valt det yrket av en personlig anledning. Hon vill ta reda på vad som hände hennes syster som officiellt begick självmord men som Amanda tror mördats. Som polis kommer hon i kontakt med Rånkommissionens gruppledare Magnus, en kvinnomisshandlande psykopat som bokstavligen går över lik för att nå sina mål och så småbrottslingen Adnan som precis muckat från kåken och nu vill försöka leva ett hederligt liv. Det visar sig att båda dessa två har kopplingar till Amandas syster.

Anna Karolinas debutroman är riktigt bra, den är skarp i varje liten beståndsdel. Karaktärerna är väl utmejslade, dom man gillar gillar man och dom man inte gillar hatar man nästan.

Det märks att författaren inspirerats av Jens Lapidus sätt att skriva men hon har ändå satt sin egen stämpel på historien. 

Spännande, dramatiskt och tragiskt och ska jag ändå gnälla på nåt så tyckte jag kanske att slutet kändes lite för snabbt ihoprafsat men det är en pytteliten detalj som inte stör helhetsintrycket.

Roseanna (1967)

https://youtu.be/682Xiz4aWuc?si=dzjytFUAYZqkLbfY

En okänd kvinna hittas mördad vid Borenshults slussar i Motala. Kriminalkommissarie Martin Beck (Keve Hjelm) skickas dit från Stockholm för att bistå den lokala polischefen Gunnar Ahlberg (Tor Isedal). När dom två börjar rota i fallet så finner dom spår som leder till Göta Kanal-fartyget Wilhelm Tham och ända bort till Costa Rica i Sydamerika.

Den här mordhistorien är den första filmatiseringen av Maj Sjöwall och Per Wahlöö's böcker om Martin Beck och här är det Keve Hjelm som helt enastående gestaltar den numera mycket kända Kriminalkommissarien.

Hans vapendragare här är Motalapolisen Ahlberg som spelas av Tor Isedal och dessa två vandrar på i ett väldigt behagligt tempo genom historien i jakten på en brutal kvinnomördare, det är faktiskt så lugnt att det till och från blir lite tråkigt.

Bra skådespelare håller ändå intresset uppe och dom ackompanjeras av psykedelisk skum musik av Georg Riedel och mörkt ruggigt foto designad Sven Nykvist.

Andra Åket - Säsong 1 (2018)

Madde och Petter flyttar tillsammans med sin 13-åriga dotter Ida från Stockholm upp till Björkfjället för att ta hand om hotellet Gammelgården som Maddes mor Ingegerd drivit i många år.

Madde är uppvuxen i denna lilla by men för Stockholmaren Petter blir det ett nästan chockartat miljöombyte.

Ännu en serie som Felix Herngren ligger bakom och denna 8 avsnitt långa historia var enastående rolig med pinsamheter som presenteras lika djupa och kyliga som snön på platsen där allting utspelar sig.

Fantastiskt roliga och bra skådespelare i dråpliga scener och så ett litet annorlunda koncept när mamman i familjen till och från vänder sig mot kameran och pratar direkt med oss TV-tittare och använder oss som en slags ventilation för att lufta all frustration efter all konfrontation med den senila farbrodern Lennart, sin mor som vägrar släppa taget om hotellet trots att hon gått i pension, receptionisten Cesar som hellre hänger på Facebook än i receptionen, Maddes homosexuella bror Tommy som jobbar i köket men lägger ner mer tid på att försöka leta efter en man att dela livet med och så barndomsvännen Yvette som äger Högfjällshotellet en bit därifrån som är bra mycket hippare och populärare än Gammelgården.

Hysteriskt roligt, pinsamt och jädrans bra.