Mannen från Mallorca (1984)

Den 13e december 1983 så sker ett rån på ett postkontor vid Odenplan i Stockholm.

Spanarna Bo Jarnebring och Lars Martin Johansson som befinner sig i närheten är först på plats och tar upp jakten på den flyende rånaren som lyckas smita in i en närbelägen skola och försvinna.

Efter ett tag så sker två mord som visar sig ha kopplingar till rånet och spåret efter rånaren och mördaren leder rätt in i polishuset.

Den här filmen regisserad av Bo Widerberg bygger på Leif GW Perssons roman Grisfesten och den följer boken rätt bra med vissa smärre ändringar.

Det är en enastående bra kriminalhistoria där skådespelarna med Sven Wollter, Thomas von Brömssen, Håkan Serner och Ernst Günther i dom ledande rollerna är en fröjd att se.

Regin av Widerberg är imponerande säker vare sig det är actionscener ute på stan eller enbart dialoger inne på polishuset.

Spännande, realistiskt dramatiskt och en ganska tragisk bild av korruption på hög politisk nivå. 

Transformers (2007

Sam Witwicky har blivit lovad av sin far att om han kan skramla ihop 2000 dollar och får tre A:n i skolan så ska han få en egen bil.

Nu har dagen kommit då han kommer hem med en gul Camaro, lite sliten men ändå..

När han får en chans att skjutsa hem sin drömtjej Mikaela Banes (som å knappt vet vem Sam är) så märker han att bilen verkar leva ett eget liv och kan tänka själv.

I samma veva så attackeras ett amerikanskt förband i Qatar av okända robotar och landets försvarsminister John Keller samlar nu all expertis för att om möjligt ta reda på vilket hot dom står inför.

Regissören Michael Bay brukar kritiseras för att han verkar sätta skådespelare och manus i andra hand och istället lägger ner mest energi på specialeffekter och just effekter finns det ju i denna film så att det räcker och blir över men jag tycker ändå att skådespelarna är valda med omsorg för dom passar allihopa utmärkta i sina olika karaktärer. Shia LaBeouf som spelar den unge Sam som tack vare sin Farfarsfars fynd som upptäcksresande kastas rätt in i detta högteknologiska krig är strålande och han samsas med både rutinerade rävar som Jon Voight, Kevin Dunn och John Turturro och yngre förmågor.

Historien är väl inte så mycket att orda om men det gör ingenting för detta är explosivt och underhållande, det är maffigt häftigt, roligt och snyggt och vore det inte så att det kanske blir lite väl mycket av det goda så hade jag gett filmen en fyra i betyg.

Bastille Day (2016)

Ingenting nytt under solen brukar man ju säga när allt är som det alltid har varit och lite så är det ju med den här actionhistorien regisserad och skriven av James Watkins som tidigare faktiskt mest sysslat med skräckfilm.

Richard Madden spelar amerikanen Michael Mason som efter att ha lämnat sitt småbrottsliga liv i USA försörjer sig som ficktjuv i Paris.

En kväll så ser han en ung kvinna sittandes på en trappa med en intressant väska bredvid sig, en väska som han givetvis måste ha men som sen gör honom besviken när innehållet enbart visar sig vara en mobil och en nallebjörn.

Samtidigt som Michael slänger ifrån sig väskan med nallebjörnen så har CIA precis installerat agenten Sean Briar i staden som spelas stenhårt av Idris Elba och som direkt får ett uppdrag när den bomb som fanns inuti den nallebjörn som Michael Mason lämnat på ett torg exploderar och dödar två förbipasserande.

Nu inleds ju en jakt på Michael som CIA fått på bild av en övervakningskamera men när han väl är infångad efter en riktigt bra filmad jakt uppe på Paris takåsar så inser Briar ganska snart att det inte är den unge Amerikanen som är skyldig till dådet.

Nu måste dom två tillsammans få tag på kvinnan som hade väskan men hon jagas också av dom riktiga fulingarna som vill få tag i henne.

Som sagt så är detta ingen film full av överraskningar, man vet ungefär vad som kommer att hända och vem som står bakom nästa gatuhörn men det är ändå till och från hyfsat underhållande, Idris Elba är tung som den där CIA-agenten som retar gallfeber på sina chefer eftersom han har svårt att hålla sig till regelverket och Richard Madden klarar sig bra som den nervöse men skicklige ficktjuven som får blodad tand av allt som händer och gärna vill bli CIA-agent i framtiden.

Några kritiker har påpekat att den här filmen kom lite väl tajt inpå terrorattackerna i just Paris eftersom den är lite och tafsar på det ämnet men man får se den som en fiktiv actionhistoria utan kopplingar till verkligheten och då funkar den som en stunds underhållning utan att man behöver ha dåligt samvete.

Samspelet mellan dom två helt olika karaktärerna, Briar och Mason är bra, ibland riktigt roligt och actioninslagen snyggt filmade även om historien är ganska fånig och slutet lite väl krystat.

Fartfylld och smårolig i all sin enkelhet.

Mile 22 (2018)

I ett icke namngivet asiatiskt land så kommer en dag en man fram till Amerikanska ambassaden med en hårddisk.

Mannen visar sig vara polis och säger att det finns uppgifter på hårddisken var någonstans ett stulet livsfarligt ämne finns och att dom ska få koden till disken bara dom tar honom ut ur landet och till USA.

Agenten James Silva och hans hemliga grupp kallas in för att föra polisen Li Noor till ett väntande plan 22 miles från ambassaden men det är många som givetvis tänker se till att dom inte kommer dit.

Om man enbart är ute efter hård tung action så får man väl en hel del av sånt här men vill man ha någonting mer så, njaeeee..

I början av filmen så får man en liten presentation av Mark Wahlbergs karaktär James Silva och då får man ju intrycket av att han är någon form av superhjälte men sen när man får följa honom så visar han sig mera vara en statsanställd psykopat som inte bryr sig om någonting förutom sig själv och det uppdrag han för stunden har.

Han är otrevlig mot sin chef, dom han jobbar med, ja faktiskt varenda en som kommer i hans närhet.

Själva historien med att föra en person från en plats till en annan medans allsköns busar försöker hindra transporten är ju inte ny, den har man sett massor med gånger förut i olika varianter och det är ju inga nya fräscha detaljer som serveras här direkt.

Några tunga actioninslag bjuds man väl på men klippningen är hafsig och rörig sen så är det ju en rätt cool knorr mot slutet men den förstörs av att filmen abrupt avslutas så att man sitter där och undrar vad tusan som hände nu. 

Man undrar ju om det är en fortsättning planerad.

Regissören Peter Berg och Mark Wahlberg har gjort en del filmer tillsammans och den här var nog enligt mig en av dom tråkigare.

The Walking Dead - Säsong 9 (2018)

Den här nionde säsongen är uppdelad i två delar där det är ett hopp på ett par år däremellan där den första delen tar upp problemen som alla står inför nu när det råder fred och det gäller att samlas och besluta saker gemensamt samtidigt som alla gör allt för att just sitt samhälle ska ha det så bra och säkert som möjligt. En avgörande händelse som påverkar alla blir slutet på den första delen där vi som tittare sen kastas fram några år då ett nytt fruktansvärt och dödligt hot närmar sig.

Det är fortfarande lika intensivt spännande och där man som tittare inte har en aning om vilka som kommer att överleva från avsnitt till avsnitt. Våldsamt dramatiskt och obehagligt nervpirrande är det men det är tyvärr den första säsongen som känns lite stressigt ihopsatt, den har inte riktigt samma flyt som dom tidigare utan blir lite krystad.

The Walking Dead - Säsong 8 (2017)

Den grymma dödliga kampen mellan Rick och Negan fortsätter och vem som har fördel i det våldsamma spelet böljar hela tiden fram och tillbaka. Alla samhällen i regionen är nu delaktiga och ett fullskaligt krig närmar sig.

Den här åttonde säsongen är ett psykiskt laddat krigsspel där strategi för en gångs skull är viktigare än våld och där dom två kämparna hela tiden försöker ligga ett steg före den andre. Den som är god behöver inte vara helt genomsnäll och ondskan kan här avslöja ett varmt hjärta innanför den grymma ytan. Som tittare så kastas man hela tiden mellan hopp och förtvivlan och när det sista avsnittet var slut så kändes det nästan som ett avslut men nu vet jag ju att det inte är det.

Intensivt spännande är det fortfarande och karaktärerna känns ju numera nästan som familjemedlemmar på både gott och ont.

The Walking Dead - Säsong 7 (2016)

Domedagen i form av mannen som kallas Negan verkar ha kommit för att stanna och han styr nu alla samhällen i området med våld och död. Alla måste betala skatt i form av mat, vapen och andra förnödenheter till honom och hans grupp The Saviors.

Rick tänker dock inte böja sig utan planerar ett uppror och försöker få med sig dom andra samhällena Hilltop och The Kingdom.

Det första avsnittet i denna säsong är bland det mest obehagliga jag sett, det gjorde ont i magen och den känslan satt kvar en bra stund in i säsongen.

Den nya karaktären Negan som fantastiskt bra spelas av Jeffrey Dean Morgan är så obehaglig och oberäknelig att man i varje scen han är med sitter med hjärtat långt upp i halsgropen.

Säsongen som efter det första avsnittets blodbad mera är ett psykiskt spel mellan Negan och dom människor han styr över är ett av dom lugnare men exploderar sen när det kommer till säsongsavslutning och känslan efteråt är att ett storskaligt krig nu närmar sig mellan människor medans dom levande döda får acceptera att stå vid sidan av och vara åskådare ett tag.