Euphoria - Säsong 1 (2019)

18-åriga Rue (Zendaya) bor med sin mor och lillasyster och har precis återhämtat sig efter en överdos men har stora svårigheter att hålla sig borta från drogerna tills den dag hon träffar den nyinflyttade Jules (Hunter Schafer). Dom två utvecklar ett förhållande som är en blandning av vänskap och kärlek och nu får Rue den kick hon behöver för att hålla sig ren. 

För det första så trodde jag inte att det här var en serie som jag skulle falla för men det var oundvikligt för den var så jävla bra så att det inte gick att värja sig. För det andra så tror jag inte att den ålder jag är i är målgruppen för serien men nu när jag sett dessa 8 avsnitt så bryr jag mig inte om det heller.

Jag blev tagen av den realistiska och hårda, riktigt smärtsamma skildringen av dom här ungdomarnas liv med kärlek, sex och alkohol, droger och våld. Förhållandena med varandra och sina föräldrar. Alla karaktärer får ju ett avsnitt men Rue är ju den som håller ihop allting och genom hennes berättarröst så får vi följa dom här människorna som alla går och bär på mörka saker i fickorna, som innerst inne är goda men där det i vissa fall aldrig riktigt kommer ut.

Enastående vackert och deprimerande, sorgligt och dramatiskt, spännande och psykiskt obehagligt men också med en hel del ljuspunkter och förbannat bra.

The Hills Have Eyes Part 2 (1984)

Ett team av motocrossförare är på väg med buss ut i Nevada öknen för en tävling men eftersom dom är sena så tar dom en genväg och lämnar huvudleden. Dom får slut på bensin vid en till synes övergiven gård och beslutar sig för att leta efter bränsle när helt plötsligt en av motorcyklarna försvinner.

Det här är en riktigt usel film på alla sätt och manusförfattaren tillika regissören Wes Craven ångrade också efteråt att han ens färdigställde den. När halva filmen var inspelad så gjorde han istället filmen Terror på Elm Street som ju blev en succé världen över och då tjatade filmbolaget på Craven att slutföra även denna vilket han motvilligt gjorde och lade då bla till scener från den första filmen så att han åtminstone skulle få ihop 1 timma och 26 minuter film.

Historien är dålig, skådespelarna likaså och den är vare sig spännande eller läskig. Det märks att Wes Craven hade tankarna på en annan historia när han gjorde denna och det enda som håller någon form av klass är musiken av Harry Manfredini som ju var en väl anlitad kompositör på 80-talet när det handlade om skräckfilm.

Näe, denna har jag redan glömt.

The Hills Have Eyes (1977)

Storstadsfamiljen Carter är på väg med bil och husvagn genom Nevada öknen med Kalifornien som mål. Vid en nedgången bensinmack så blir familjen varnade av innehavaren Fred (John Steadman) för området och tillsagda att hålla sig till huvudvägen. Pappan i familjen Big Bob (Russ Grieve) råkar dock köra i diket med en trasig bakaxel som resultat och eftersom dom inte kan kontakta någon så går Big Bob tillbaka mot macken medan hans svärson Doug (Martin Speer) går åt andra hållet för att om möjligt hitta hjälp. Vid husvagnen så väntar nu mamman Ethel (Virginia Carter), den äldre dottern Lynne (Dee Wallace) med sin bebis, och dom två yngre syskonen Bobby (Robert Houston) och Brenda (Suze Lanier-Bramlett) men det visar sig snart att dom inte alls är ensamma.

Den här filmen skriven och regisserad av Wes Craven har ju fått statusen klassiker i skräck-genren och faktiskt betytt en del för senare filmskapare men idag så känns den faktiskt mer intressant än bra, den har inte åldrats bra. Wes Craven som några år tidigare blivit uppmärksammad för sin debutfilm The Last House on The Left fick inspiration till den här filmen efter den gamla legenden om Sawney Bean, en man som för ett antal hundra år sedan levde med sin familj i dom Skotska bergen där dom överföll förbipasserande, rånade, mördade och sen åt upp sina offer.

Idén är ju inte dum men slutresultatet håller inte idag, det är skrikigt och gapigt och dom här människorna som lever uppe i bergen är mera som en samling klantiga pajaser än skrämmande kannibaler.
Det blir aldrig läskigt förutom musiken som är metalliskt obehaglig.

Ultimatum av Anders De La Motte (2015)

En kropp hittas i vattnet utanför regeringens kursgård och fallet hamnar i händerna på kriminalinspektör Julia Gabrielsson. Någon har ansträngt sig ordentligt för att ingen ska kunna identifiera kroppen och Julia inser snart att det finns människor med stor makt som gör vad som helst för att inte sanningen ska komma fram och att dom som hon kan lita på minskar i antal hela tiden.

Ett mycket välskrivet kriminaldrama där korruptionen i Stockholm bland både politiker och polisen är grundingrediensen. Makt är det som dom inblandade jagar och dom gör vad som helst för att få den. Det är en spännande och klurig historia som vänder och vrider på sig ett antal gånger innan upplösningen presenteras på dom allra sista sidorna och med ett antal intressanta karaktärer inblandade.

Piraya 2 - De Flygande Mördarna (1981)

Original titel: Piranha 2 - The Spawning

På en ö i Västindien så jobbar Anne Kimbrough (Tricia O'Neil) som dykarinstruktör medan hennes man Steve (Lance Henriksen) är öns polischef. Under en dykning vid ett vrak strax utanför ön så blir två dykare attackerade och dödade av någonting okänt och bara några dagar senare så blir en av Anne's elever dödad under en lektion. Misstankarna riktas nu mot vraket och vad det fartyget en gång innehållit och Tyler Sherman (Steve Marachuk) som tills nu bara verkat vara en intresserad dykarturist verkar veta en hel del om detta. Öns årliga festival The Spawning närmar sig och som nu Anne gör allt för att stoppa för allas säkerhet vilket dom ansvariga inte tänker gå med på.

En riktigt usel film som inte innehåller någonting att glädjas över. Där den första filmen om dessa glupska mördarfiskar åtminstone hade ett uns av humor instoppat mellan allt dödande så har dne här ingenting egentligen, förutom kanske Lance Henriksen som ändå gör ett gediget jobb till skillnad från dom andra aktörerna som är riktigt dåliga. Regin är själlös och fotot undermåligt och trots att det finns en del nakenscener för att liva upp det hela så sjunker allting lika djupt som det där mystiska vraket i filmen.
Enda gången man roas lite är när dom där Pirayorna flyger upp ur havet och attackerar intet ont anande turister. Enastående i all sin fånighet.

Ash vs Evil Dead - Säsong 3 (2018)

Ash (Bruce Campbell) och Pablo (Ray Santiago) driver nu järnaffären i den lilla staden Elk Grove när demonerna ånyo vaknar till liv och visar sitt allra ondaste ansikte i den lokala skolan. Kelly (Dana DeLorenzo) som nu bor på annan ort beger sig till Elk Grove för att hjälpa till samtidigt som Ash blir presenterad för den unga Brandy Barr (Arielle Carver-O'Neill) som visar sig vara hans dotter.

Där den första säsongen var hysteriskt rolig och blodig så var den andra rolig och blodigare. I den här tredje säsongen så är givetvis humorn fortfarande en stor del men här är den lite nedtonad jämförelsevis och serien har närmat sig ordinär skräck mer och mer. Det är lite mörkare även om den sanslösa humorn lyser igenom i var och annan minut och då givetvis genom dom här otaliga fajterna som Ash hamnar i och där han får tonvis med stryk men ändå har munnen i behåll så att han kan vräka ur sig giftiga kommentarer.

Slutet på den här säsongen är helt öppen för en fjärde så det är ju bara att vänta nu.

Sprängaren (2001)

Stockholm är på väg att äntligen få ett OS när helt plötsligt huvudarenan Victoriastadion sprängs i bitar och den ansvarige för OS satsningen Christina Furhage hittas död bland ruinerna. Journalisten Annika Bengtzon (Helena Bergström) på Kvällsposten börjar rota i fallet och hittar spår som får hennes eget liv att hotas.

En bra thriller regisserad av Colin Nutley där manuset bygger på en roman av Lisa Marklund. Det är ju som sagt en thriller men scenerna på tidningsredaktionen är nog ändå bäst och det som för hela berättelsen framåt för själva spänningsprocenten är väl inte så där jättehög. Skådespelarna är riktigt bra där Örjan Ramberg briljerar som chefen på Kvällsposten Anders Schyman och så Brasse Brännström som en äldre bitter Nils Langeby. Helena Bergström funkar bra i rollen som Annika Bengtzon men hon gör ju en karaktär som man tycker man har sett henne göra massor med gånger förut.

Bra film, okey historia med strålande skådespeleri.