The Lone Ranger (2013)

Titel:  The Lone Ranger

År:  2013

Land:  USA

Genre:  Western, Action, Äventyr, Komedi

Längd:  2 tim, 30 min

På ett nöjesfält i 1930-talets USA så är den unge Will och besöker ett westernmuseum när plötsligt den gamle indianen Tonto vaknar till liv i en av montrarna.

Han börjar att berätta historien om sina äventyr tillsammans med John Reid eller som han senare kallades The Lone Ranger för den häpne pojken.

Jag fick en hel del "Pirates of The Caribbeanvibbar" när jag såg den här filmen och det är väl kanske inte så konstigt när regissören Gore Verbinski faktiskt gjort tre filmer i den serien och så är ju även Johnny Depp med här som gör en karaktär som inte skiljer sig nämnvärt från Jack Sparrow i pirathistorierna förutom då att han här är indian.

Det är fullspäckat med action och maffiga scenerier, häftiga kameraåkningar av Bojan Bazelli och mustig musik signerad Hans Zimmer.

Samspelet mellan Arnie Hammer som spelar The Lone Ranger och Johnny Depp som gör indianen Tonto är riktigt bra och dom andra skådespelarna är också perfekta i sina roller, såsom William Fichtner som ärkesvinet 

Butch Cavendish och Tom Wilkinson som den girige järnvägsdirektören Cole.

En egentligen på alla sätt häftig, snygg och rolig film men som ändå saknar det där speciella som skulle ha gjort den till en riktig pärla, det är lite för tomt där bakom den coola ytan ibland.

Don't Breathe (2016)

Ungdomarna Rocky (Jane Levy), Alex (Dylan Minnette) och Money (Daniel Zovatto) lever på småbrott för att få ihop pengar för att kunna lämna sina torftiga liv och börja på nytt någon annanstans.

Nu har dom fått reda på att en äldre blind man (Stephen Lang) som bor ensam i ett stort hus i trakten ska ha en hel del pengar undangömda och beslutar sig för att ta sig in i huset.

Regissören Fede Alvarez som gjorde nyinspelningen av Evil Dead 

visar här att han minsann är en skräckfilmsregissör att räkna med.

Det är riktigt tajt, intensivt spännande och klaustrofobiskt svettigt med alla dessa kameraåkningar i trånga utrymmen av fotografen Pedro Luque.

Det som stör lite är att alla i filmen egentligen är ganska osympatiska personer och det gör att man inte fattar tycke för någon egentligen.

Gränsen mellan ond och god är helt utsuddad.

Det är bra dock och Stephen Lang är superbt obehaglig som den äldre blinde husägaren.

Livet Efter Dig (2016)

Titel:  Me Before You

År:  2016

Land:  England, USA

Genre:  Drama, Romantik, Komedi

Längd:  1 tim, 46 min

Den ofantligt rike och kände äventyraren Will Traynor bor i ett slott i England men efter en olycka så sitter han i rullstol, kan bara röra huvudet och ett finger och behöver tillsyn dygnet runt.

Han är bitter, har helt tappat lusten att leva och gör sig ovän med alla runtomkring honom.

Hans föräldrar letar efter någon som vill jobba som personlig assistent och hittar Lou som precis blivit av med sitt arbete.

Jag hade nog inte sett denna film (inte på ett bra tag i alla fall) om inte min fru hade frågat mig om den ett antal gånger.

Nu såg jag ju då till att få tag i den och det är jag innerligt glad över för den här romantiska dramakomedin regisserad av Thea Sharrock är riktigt bra.

Historien känner man igen,

den har funnits med i många filmer genom åren.

Den rika, bittra översittartypen som pga ett handikapp hatar sig själv, allt och alla men sen smälter totalt inför den lilla oskyldiga kvinnan som bokstavligen snubblar in i hans liv och karaktärerna är också så pass överdrivna så att det egentligen borde bli fånigt.

Men trots att regissören Sharrock och manusförfattaren 

Jojo Moyes fyllt historien med klichéer så köpte jag alltihopa.

Emilia Clark som ju mest är känd från TV-serien Game of Thrones är enastående charmig och bra i rollen som den spontana och lite klumpiga Lou som då får det till synes mardrömslika jobbet att ta hand om Traynor som spelas av

Sam Claflin.

Det är roligt, sorgligt, dramatiskt och riktigt bra.

Freddy's Dead: The Final Nightmare (1991)

Titel:  Freddy's Dead: The Final Nightmare

År:  1991

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 29 min

Freddy Krueger har nu gjort slut på alla barn och ungdomar i den lilla staden Springwood utom en, John som nu befinner sig på ett behandlingscenter på annan ort.

Han vet inte vem han är och varifrån han kommer men han lider av mardrömmar och Freddy är på jakt efter honom och även Maggie som jobbar på hemmet och utan att hon vet om det verkar ha ett personligt band till Freddy Krueger.

Tillsammans med dom tre andra ungdomarna från hememt Tracy, Carlos och Spencer så tar dom sig tillbaka till Springwood för att om möjligt få klarhet i allt.

Regissören Rachel Talalay som mest sysslat med TV-serier i sin karriär och som även skrivit manuset till denna film,

tycker jag har lyckats bra mycket bättre med denna än den förra i den här serien.

Här får man lite mer kött på benen vad det gäller bakgrundshistorien om Freddy även om man skulle vilja haft mer men Robert Englund får i alla fall agera några minuter utan sitt groteska smink och det är ju lite kul.

Lisa Zane som spelar Maggie, vilket man kan säga är huvudrollen är tyvärr alldeles för dålig för det uppdraget.

Några scener med henne känns riktigt fåniga även om specialeffekterna i denna film faktiskt fungerar riktigt bra med ett och annat bottennapp.

Ett par mindre detaljer om filmen är att Peter Jackson som ju flera år senare skulle göra Sagan om Ringentrilogin faktiskt skrev ett grundmanus till den här filmen men som sen aldrig användes och sen så mot slutet av filmen när man får sen en liten flashback av Freddys tid som tonåring så är det Alice Cooper som spelar hans misshandlande far.

Historien kastar sig handlöst mellan dröm, verklighet och TV-spel vilket kändes ganska kul om än lite rörigt emellanåt men i slutändan så kändes denna film faktiskt längre än dom 90 minuter som den höll på.

Helt okey skräckunderhållning med betoning på underhållning.

Frankenstein (1910)

Vetenskapsmannen Victor Frankenstein (Augustus Phillips) har kommit på en formel som ska skapa den perfekta människan men han blir förskräckt när han inser att han skapat ett monster och överger varelsen.

Regissören J. Searle Dawley gjorde denna 16 minuter långa stumfilm 1910 efter Mary Shelleys roman och detta blev då den första filmen om Frankenstein's Monster.

Det är ju fascinerande hur Dawley lyckats att pussla ihop det viktigaste i den här historien på så få minuter och man hinner faktiskt till och med få medlidande med monstret när han ser sig själv i en spegel och inser hur grotesk han ser ut.

Här pusslar ju inte Victor Frankenstein ihop sin människa av likdelar utan blandar helt enkelt ihop ingredienser i en gryta där sen denna varelse skapas och den scenen är faktiskt riktigt bra.

Det var riktigt roligt att se denna filmskatt och jag imponerades av historien där regissören och manusförfattaren Dawley lagt tyngden på det psykologiska och där själva skräcken mera är lite i bakgrunden.

Slutet innehåller också en liten skruv där man får fundera lite på vem som egentligen är monstret och om det ens finns något sådant.

 

Terror på Elm Street 5: The Dream Child (1989)

Alice som överlevde Freddys Kruegers senaste mardrömmar börjar här få besök av honom igen.

Han dödar hennes pojkvän Dan och när det sen visar sig att Alice är gravid så försöker han nå henne och hennes andra vänner genom hennes oföddes sons drömmar.

Här har verkligen regissören Stephen Hopkins tagit i ordentligt. 

Detta var nog den maffigaste av alla filmer hittills i den här serien, drömsekvenserna är många, långa och riktigt välfyllda med allehanda visuella effekter och så en del rätt snygga kameraåkningar av fotografen Peter Levy.

Tyvärr så räckte dessa scenerier inte speciellt långt för det här var nog den tråkigaste filmen hittills också.

Skådespelarna var så torra så att man inte brydde sig nämnvärt om dom skulle klara sig eller dö och vissa scener var faktiskt riktigt fåniga.

Näe, här i den hittills sämsta av dessa "Elm Streetfilmer" så gick stackars Freddy på tomgång.

Org Titel:    A Nightmare on Elm Street: The Dream Child

År:              1989

Land:          USA

Genre:         Skräck

Längd:         1 tim, 29 min

Regi:            Stephen Hopkins

Manus:         John Skipp, Leslie Bohem & Craig Spector

Producent:   Rupert Harvey, Sara Risher, Robert Shaye & Jon Turtle

Foto:            Peter Levy

Musik:          Jay Ferguson

Skådespelare:

Robert Englund, Lisa Wilcox, Kelly Jo Minter, Danny Hassel, Erika Anderson, 

Nick Mele, Joe Seely, Valorie Armstrong, Burr DeBenning, Clarence Felder, 

Beatrice Boepple, Matt Borlenghi, Beth DePatie, Stephen Grives, Whitby Hertford,

Deadpool (2016)

Land:  USA

Genre:  Action, Fantasy, Sci-Fi, Komedi

Längd:  1 tim, 48 min

Den fd soldaten Wade Wilson har precis fått veta att han har obotlig cancer men får en möjlighet av en mystisk man att överleva sjukdomen om han bara skriver på ett dokument där han överlämnar sin kropp till fysiska experiment.

Detta är verkligen en tecknad serie direkt överförd till film med allt vad det innebär och Deadpool som ju mycket bra spelas av Ryan Reynolds är ju långt ifrån dom andra välfriserade Marvelhjältarna som man är van vid,

Hulken är ju närmast som en lite sur dagisfröken jämfört med Deadpool som ju i inledningen låter oss tittare veta att han verkligen inte är en traditionell superhjälte.

Super kanske men inte hjälte.

Deadpool slänger ur sig roligheter och ironi i samma takt som han har ihjäl busar och när han får några sekunder över så tar han direkt chansen att vända sig mot kameran och berätta något, ur hans ögon sett viktigt för oss tittare.

Det är vansinnigt roligt, våldsamt, blodigt och riktigt bra.