Tjockare Än Vatten (2014)

Titel:  Tjockare Än Vatten

År:  2014

Land:  Sverige, Finland

Genre:  Thriller, Drama

Längd:  10 avsnitt

Anna-Lisa Waldemar samlar sina tre vuxna barn, Lasse, Jonna och Oskar på det hotellet på Åland som hon drivit i många år.

Hon säger att hon har någonting viktigt att berätta som har med deras framtid att göra.

En ganska lugn och stillsam inledning av denna serie förvandlas ganska snabbt till en mycket kuslig historia där det visar sig att alla syskonen bär på mörka hemligheter som legat gömda ända sedan ungdomen.

Intriger innehållande sex, pengar, hämnd och ond bråd död i 10 enastående spännande avsnitt där skådespeleriet är fantastiskt bra och där man från avsnitt till avsnitt inte har en aning om vem som ska få leva, vem som ska få dö eller vilka nya ruskigheter som ska ramla ur garderoben.

Locked Down (2010)

Titel:  Locked Down

År:  2010

Land:  USA, Kanada

Genre:  Action

Längd:  1 tim, 39 min

Den helt igenom gode polisen Danny luras i en fälla och hamnar själv bakom lås och bom där merparten av dom han tidigare satt dit befinner sig.

Detta fängelse styrs dock inte av fängelsedirektören Burke utan av maffiabossen Tony Vargas som i en bur nere i källaren anordnar fightingmatcher mellan fångarna där det spelas om stora pengar.

Detta upplägg i en film har man ju varit med om många gånger förut och denna historia var nog bland dom sämre jag sett.

Regin av Daniel Zirilli är riktigt själlös och skådespelarna usla.

Att Vinnie Jones som spelar gangstern Tony Vargas är bäst säger väl det mesta om resten av aktörerna.

Manuset är kasst och fotot likaså.

Everly (2014)

Titel:  Everly

År:  2014

Land:  USA

Genre:  Action, Thriller

Längd:  1 tim, 32 min

Den prostituerade Everly jobbar för den mäktiga gangstern Taiko.

Hon blir attackerad av hans män i sin lägenhet när han fått veta att hon jobbar undercover för polisen.

Taiko har gett sina män order om att tortera henne innan hon dödas och räknar med att detta är ett lätt jobb som kommer att vara över snabbt.

Salma Hayeks rollfigur Everly plockar i början av historien fram ett vapen hon gömt på toaletten i sin luxuösa våning för att försvara sig mot dom män gangstern Taiko skickat efter henne och efter den skjutglada inledningen så fortsätter dödandet i ett aldrig sinande tempo tills sluttexterna börjar rulla 1 timme och 32 minuter senare.

Det skjuts, huggs med knivar och svärd, dödas med syra, slåss med händer och fötter och torteras på alla möjliga bisarra sätt och till slut blir det bara för mycket av allting.

Hade Quentin Tarantino fått ta tag i den här historien så hade han säkert kunna pussla ihop någonting intressant men regissören till denna Joe Lynch äger inte dom kvaliteterna så istället för en film med nyans och smak så har allting bara blivit en färg och smaklös buffé.

Salma Hayek är alldeles för bra för den här filmen som utspelas i ett par rum på en våning och som till slut känns som en våldsbuskis där onda och goda springer ut och in genom dörrar dödandes varandra sen så har man givetvis blandat in ett barn också för att ge Everly en tragisk historia att berätta för oss tittare.

Blodigt, våldsamt och väldigt tråkigt.

Ikaros (2017)

Org Titel:  Icarus

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Dokumentär

Längd:  2 tim, 1 min

En dokumentär av och med cyklisten Bryan Vogel där han ska göra ett medicinskt kontrollerat experiment med doping för att se om det ger några annorlunda resultat när han tävlar.

Han kommer i kontakt med chefen för det Ryska Statliga Antidopningslabbet i Moskva 

Grigory Rodchenko, en av världens ledande på området som lovar hjälpa honom med testet.

Här vänder dock allting i dokumentären.

Det visar sig att WADA och IOK har börjat att granska Rodchenko och hans labb och helt plötsligt så rullas världens genom tiderna största dopingskandal upp.

Rodchenko måste fly från Ryssland och dokumentären handlar nu om helt andra saker.

Det här var en av dom mest fascinerande dokumentärer jag sett.

Dramatiskt spännande, fängslande och tragiskt och just nu så här strax innan OS 2018 så är den ju aktuellare än någonsin.

The Limehouse Golem (2016)

Platsen är det Viktorianska London på 1880-talet.

En bestialisk mördare härjar och poliskommissarien John Kildare (Bill Nighy) från Scotland Yard är den som försöker pussla ihop dom spretiga ledtrådarna för att om möjligt få fast den som som i tidningarna går under namnet The Limehouse Golem.

En strålande ihopsatt mordgåta designad regissören Juan Carlos Medina och fotografen Simon Dennis som verkligen har fått fram den där känslan av ett trångt, smutsigt London i slutet av 1800-talet.
Filmmanuset är skrivet av Jane Goldman efter en roman av Peter Ackroyd och det är verkligen en klurig historia där känslan är att inspirationen kommer från Jack The Ripper som ju härjade på samma plats och under samma tid som denna historia utspelar sig.

Skådespelarna är mycket bra med en enastående Bill Nighy som kommissarie John Kildare och Olivia Cooke som skådespelerskan Lizzie Cree och den stämningsfulla musiken i filmen är skriven av den svenska kompositören Johan Söderqvist.

Spännande med en klurig twist i slutet, visuellt jäkligt snygg och bitvis riktigt våldsam.

Fredagen Den 13:e Del 8 (1989)

Org Titel:  Friday The 13th Part VIII: Jason Takes Manhattan

År:  1989

Land:  USA, Kanada

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 40 min

Efter att en trasig elkabel under vattnet i Crystal Lake väckt Jason till liv så klättrar han ombord på en större båt med en massa studenter på väg till New York.

En efter en börjar nu både passagerare och besättningsmän hittas brutalt mördade och när dom väl anländer till storstan så är dom bara fem stycken kvar.

Denna film var absolut den sämsta hittills i serien om Jason och jag blev faktiskt förbannad på regissören och manusförfattaren Rob Hedden för när man har med en sån klassisk skräckfigur som Jason att göra så kan man väl ändå hantera honom med lite respekt.

Crystal Lake har ju i alla år varit en liten insjö men här går det helt plötsligt att ta en stor båt därifrån ända till hamnen i New York och då hakar ju givetvis Jason på, lite sugen på livet i storstan med allt vad det innebär med neonskyltar, tunnelbana och trafikkaos.

Näe, fy fan vilken usel soppa till film och man hade ju hoppats att Jason hade dödat regissören först så att man slapp se eländet.

Motorsågsmassakern 2 (1986)

Original titel: The Texas Chainsaw Massacre Part 2

Regi: Tobe Hooper

Manus: L.M. Kit Carson

Foto: Richard Kooris

Musik: Tobe Hooper & Jerry Lambert

Scenografi: Cary White & Michael Peal

Kostym: Carin Hooper

Make-Up effekter: Bart Mixon, Tom Savini & Candi Duke

Producent: Yoram Globus & Menahem Golan

https://youtu.be/kjdf6DSHdM4?si=JmVAIJ2I6VC4ZE_g

Programledaren i radio Vanita Brock (Caroline Williams) får en kväll, mitt i sändning ett telefonsamtal från två unga killar som är ute på landsbygden i Texas för att festa. Samtidigt som dom pratar med Vanita i telefon så dyker en mystisk bil upp och detta slutar med att killarna brutalt mördas.

Den före detta polisen Lefty Enright (Dennis Hopper) är övertygad om att detta handlar om samma mördare som slaktade ett gäng ungdomar 12 år tidigare vilket ingen på den lokala polisstationen tror på.

Jag är förvånad att regissören Tobe Hooper som gjorde ett så gott hantverk med The Texas Chainsaw Massacre 1974 och dessutom regisserade Poltergeist tillsammans med Steven Spielberg 1982 ligger bakom den här unkna soppan. Han verkar helt ha glömt bort hur man skapar spänning och den där obehagliga psykologiska auran som låg över den första filmen är helt borta här där han istället lagt koncentrationen på att ösa så mycket blod som möjligt över skådespelarna.

Många av scenerna är så långa och tjatiga att man blir upprörd och blir man inte irriterad av detta så finns ju Caroline Williams som spelar Vanita och hennes otroligt jobbiga skrikande.

Det är sorgligt att se en så god skådespelare som Dennis Hopper i den här filmen men han har också senare sagt att detta var nog den sämsta produktionen han medverkat i.

Givetvis så görs här en repris på den klassiska middagsscenen från den första filmen men eftersom den är helt igenom plagierad så känns det bara onödigt och dumt.

Tobe Hooper har försökt att stoppa in lite humor i allt detta men detta fungerar inte alls så i slutändan så är detta bara en meningslös historia i en meningslös film med gapigt skådespeleri.