Snövit Och De Sju Dvärgarna (1937)

Org Titel:  Snow White And The Seven Dwarfs

År:  1937

Land:  USA

Genre:  Animerat, Komedi, Drama

Längd:  1 tim, 23 min

Den unga vackra Snövit lever ett ganska bekymmerslöst liv i det stora slottet ända tills den dag då hennes elaka styvmor får veta av hennes magiska och väldigt ärliga spegel att det minsann inte är hon som är vackrast i landet utan hennes styvdotter Snövit.

För att råda bot på detta så anlitar Drottningen en jägare som ska ta med Snövit ut i skogen och döda henne.

Jägaren har dock ett större hjärta en bössa och avslöjar planen och ber henne fly ut i skogen för att aldrig återvända.

När Walt Disney presenterade denna film 1937 så var det världens första animerade långfilm i färg och det är ju fascinerande att den nu 80 år gamla produktionen fortfarande håller så hög klass även om man jämför med allt annat som finns i denna genre idag.

Det är ju en fascinerande berättelse som ju skrevs av Bröderna Grimm som i sin tur hade fått idén av en ännu äldre Tysk folksaga och sen så har ju Walt Disney och hans medarbetare här gjort om den igen för att den skulle passa 30-talets biopublik.

Animeringen är enastående vacker men som i många såna här filmer så är själva huvudfigurerna ganska själlösa och tråkiga, 

det är djuren och figurerna runtomkring som håller upp allting och som ger själva berättelsen en själ.

Personligen så är jag inte så där jätteförtjust i musikaler och det enda minus i den här filmen är väl just det att det sjungs lite för mycket och det hade nog räckt med den där "Hej hå hej hå" som Dvärgarna trallar på när dom vandrar hem efter en arbetsdag i gruvan.

En storslagen film är det i alla fall.

The Texas Chainsaw Massacre (1974)

https://youtu.be/WP5ruk1tRIc?si=P7OsnBozM3CU54RJ

Några ungdomar är på väg till en liten håla i Texas där en begravningsplats blivit plundrad och där några i gänget har släkt liggandes.

Efter att ha försäkrat sig om att allt är som det ska så drar dom vidare för att besöka deras morföräldrars hus som stått öde i många år.

På vägen tar dom upp en liftare som beter sig allt annat än normalt och som dom kastar av efter några kilometer.

Väl framme vid huset så går dom över till granngården för att fråga om dom kan få köpa lite bensin vilket ska visa vara deras största misstag i livet.

Denna film regisserad av Tobe Hooper orsakade stort rabalder när den kom men inte för det våld man ser för
visuellt så ser man knappt något blod men Hooper har fått till en väldigt obehaglig stämning i så gott som varje scen, det är en psykiskt påfrestande film som känns väldigt realistisk.
Faktum är att Tobe Hooper ville ha så lite blod som möjligt för att filmen skulle få ses av ungdomar i alla åldrar, vilket ju är lite roligt eftersom den efter premiären blev totalförbjuden i flera länder.

Fotografen Daniel Pearl har gjort ett strålande arbete i den här filmen och får en att känna sig som om man vore på plats och vara jagad av Leatherface (Gunnar Hansen), hans motorsåg och resten av den bisarra familj han tillhör.

Musiken av Wayne Bell är metalliskt deprimerande och passar alldeles utmärkt till bilderna och trots att hela historien andas ett enda stort mörker så finns det en del riktigt roliga scener som gör att man trots allt tänjer ut smilbanden lite.
Slutscenen där Leatherface står i soluppgången mitt på en väg och frustrerat svingar sin motorsåg som går för fullt är ju obetalbar och idag legendarisk.

Fredagen Den 13:e Del 7 (1988)

Org Titel:  Friday The 13th Part VII: The New Blood

År:  1988

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 28 min

Den här filmen tar sin början en obestämbar tid efter den förra historien där Jason sänktes i Crystal Lake.

Tina Shepard som är ute i en stuga vid sjön med sin mor och läkare råkar av misstag väcka Jason med sina telekinetiska krafter som hon lidit av ända sedan hon som liten råkat döda sin far vid samma sjö.

Detta var helt klart den sämsta hittills i filmserien om Jason, den hade absolut ingenting av värde eller underhållning.
Regissören John Carl Buechler sysslar ju egentligen med make-up effekter och borde nog hålla sig till det för det här med att pussla ihop en film det lyckades han definitivt inte med här i alla fall.

Skådespelarna är helt talanglösa, manuset bland det fånigaste jag varit med om och dom sista femton minuterna av filmen när Tina med sina telekinetiska krafter strider mot Jason är skrattretande.
Här blir ju Jason dessutom av med hockeymasken och vi får se hans ansikte ordentligt och han skulle helt klart passa ihop med resten av Orcherna i Sagan Om Ringenfilmerna.

Om man inte trodde att det kunde bli sämre så blev man ändå överraskad i finalen då manusförfattarna måste ha drabbats av total hjärnblödning.

Inte ens Harry Manfredini som ånyo skrivit musiken kunde rädda någonting utav denna sunkiga soppa.

Halloween: Resurrection (2002)

Titel:  Halloween: Resurrection

År:  2002

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 34 min

Laurie Strode har suttit inspärrad på mentalsjukhus ända sedan hon i den förra filmen huggit huvudet av, vem hon trodde var Michael Myers men som var en polis som Myers bytt kläder med.

Myers avlägger ett besök på sjukhuset för att en gång för alla ta hand om sin syster och sen bege sig hem till sitt barndomshem i Haddonfield där det samtidigt pågår en inspelning av en reality såpa.

Jag trodde nog att den förra filmen skulle vara den absolut sista i denna serie men ack så fel man hade.

Det huvudet som åkte av i slutscenen visade sig ju inte vara Myers givetvis.

Rick Rosenthal som regisserade Alla Helgons Blodiga Natt II 21 år tidigare återvände och gjorde denna film som börjar förbannat coolt och med ett par riktigt känsliga och stämningsfulla minuter på mentalsjukhuset där Myers och Laurie får till ett livsavgörande syskonmöte.

Sen så planar tyvärr filmen ut en del och blir rätt tråkig och som vilken skräckhistoria som helst egentligen även om det till och från kan vara rätt spännande.

Lite för hafsigt och ryckigt där den första kvarten räddar filmen och där tyvärr slutet är alldeles för uppenbart och en gratis inbjudan till någon sugen regissör i framtiden att ånyo ta tag i Michael Myers som nu i skrivandets stund borde vara 61 år gammal.

Ingen ålder för en man av hans kaliber ju.

Älskling Jag Krympte Barnen (1989)

Org Titel:  Honey, I Shrunk The Kids

År:  1989

Land:  USA, Mexiko

Genre:  Komedi

Längd:  1 tim, 33 min

Uppfinnaren Wayne Szalinski är så inne i sina vetenskapliga experiment på övervåningen i huset att han mer eller mindre är ovetandes om vad som händer familjen runtomkring honom.

Av en tillfällighet så befinner sig hans och grannens barn i närheten av hans senaste projekt när någonting går fel och barnen förminskas till en storlek av 1 cm.

Den här filmen av regissören Joe Johnston som också var hans debut blev en riktig megasuccé när den kom 1989 men personligen så hade jag inte sett den förrän nu när jag slog mig ner i soffan 28 år senare och ska jag vara ärlig så hade jag väl inga större förhoppningar.

Nu blev jag faktiskt positivt överraskad för den var till och från riktigt rolig, specialeffekterna håller förvånansvärt bra och skådespelarna gör ett sjysst jobb speciellt då Rick Moranis som ju passar alldeles ypperligt i en sån här nördig karaktär.

Law of The Land (2017)

Org Titel:  Armoton Maa

År:  2017

Land:  Finland, Norge

Genre:  Drama, Thriller

Längd:  1 tim, 26 min

Platsen är i norra Finland, precis vid gränsen till Sverige. Polisen Lasse som precis blivit av med sitt jobb slits mellan sina två vuxna söner Jaakko och Erkki varav Jaakko precis kommit ut från fängelset efter att ha avtjänat några år för mord.

Det förflutna börjar så sakteliga komma ikapp dom tre på ett våldsamt brutalt sätt.

Här i regissören Jussi Hiltunens film så samlas allt det där som man fördomsfullt förknippar med Finland.

Det är mörkt, kallt och nästan färglöst.

Människornas blickar och minspel är det som för handlingen framåt för några meningar eller för den skull ord är det väldigt ont om.

Det är dock riktigt bra, fotot av Tuomo Hutri är bitande iskallt och dom tre skådespelarna Ville Virtanen, Antti Holma och Mikko Neuvonen är strålande och skulle behöva ett livslångt bastubad för att tina upp sina i is uthuggna ansiktsdrag.

Alla Helgons Blodiga Natt - 20 År Senare (1998)

Org Titel:  Halloween H20: Twenty Years Later

Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) har levt med skyddad identitet ända sen dom fruktansvärda massakrerna i Haddonfield i början av 1980-talet och har varje Halloween helg sedan dess levt med skräcken att hennes bror Michael Myers ska hitta henne.

Nu är det 1998, Laurie jobbar som lärare på en privatskola, hennes son har precis fyllt 17 och Halloween närmar sig.

Regissören Steve Miner som bland annat gjorde Fredagen den 13:e, del 2 och 3 har här verkligen pumpat in nytt blod i Halloween serien.

Regin är riktigt tajt, det är en läskig stämning i så gott som alla dom 86 minuter vi får följa Myers jakt på sin nu vuxna syster Laurie.

Fotot av Daryn Okada är strålande, musiken intensivt bra och skådespelarna likaså.

Det finns en hel del coola referenser till dom tidigare filmerna i serien och andra filmer.

I en scen så står skådespelerskan Janet Leigh som ju blev knivmördad i duschen i filmen Psycho och dessutom är mor till Jamie Lee Curtis och säger till henne:

-Ja vi har ju båda två råkat ut för hemskheter i det förflutna,

sen så går hon och sätter sig i en bil, vilket är precis den bilen som hon körde i filmen Psycho från 1960.

Filmen är skrämmande bra, det är våldsamt spännande så gott som hela tiden och helt klart den bästa i serien sen den andra filmen kom 1981.