torsdag 6 februari 2014

The Good, The Bad, The Weird (2008)



Original titel: Joheunnom, Nabbeunnom, Isanghannom



Det är någon gång under 1930-talet i Manchuriet som då var invaderat av Japan.
En prisjägare, en småtjuv och en ond mördare letar efter en karta som sägs leda till en antik skatt men dom är inte dom enda.
Japanska armén, Kineserna och Syd Koreanska frihetskämpar är också ute efter den åtråvärda biten papper.

Själva stommen i filmens manus bygger ju på Sergio Leones Den Gode, Den Onde, Den Fule men regissören Jee-woon Kim blandar filmklicheer och genrer hejvilt utan någon som helst respekt för någonting och det fungerar fantastiskt bra.

Det är som sagt Italiensk spaghettiwestern, Indiana Jones, Mad Max och allting toppat med en kryddblandning á la Quentin Tarrantino.

Fotot med ett par hisnande kameraåkningar och klippningen är strålande och bara inledningsscenen med en rovfågel i huvudrollen är magnifik.

Det är våldsamt och roligt, det är fullt ös från första början till slutet.
Explosiv och hisnande action underhållning kompat av fantastiska bilder.






The Skin I Live In (2011)



Original titel: La Piel Que Habito




Den excentriske plastikkirurgen Robert Ledgard (Antonio Banderas) håller i hemlighet på med förbjudna experiment på sin avlägset belägna gård där han håller en kvinna vid namn Vera (Elena Anaya) fången och som fungerar som hans försökskanin.

Här har regissören Almodovar helt bytt riktning från sina senaste produktioner och gjort en psykologisk dramathriller med en hel del absurditeter.
I början av historien så får man för sig att kirurgen Ledgard håller på med sina hemska försök för att han har ett vetenskapligt kall men sen vänder historien och tar ett hopp tillbaka i tiden där man får en och annan förklaring till hans maniskhet och dessutom vem den inlåsta kvinnan Vera egentligen är och varför hon befinner sig där hon är.

Det är kul att se Antonio Banderas agera på sitt originalspråk igen för här känns han hemma och är bättre än på många år och han passar utmärkt i rollen som den något bisarra kirurgen Ledgard.

Det är spännande dramatiskt, stundom våldsamt och absurt erotiskt även om det emellanåt känns lite ryckigt i den här filmen som behandlar familjetragik och mentalsjukdom i en salig blandning.







onsdag 5 februari 2014

The Raven (2012)






Den arrogante alkoholiserade poeten och författaren Edgar Allan Poe (John Cusack) blir kontaktad av polisen eftersom en psykopat i London använder Poe's romaner som förlaga när han mördar sina väl valda offer.
Poe ger sig själv in i jakten på mördaren tillsammans med den unge detektiven Fields (Luke Evans).

Det är mörkt gotiskt filmat, spännande och stundom våldsamt men tyvärr så känns John Cusack i huvudrollen som Edgar Allan Poe lite trött och oengagerad och det smittar tyvärr av sig på hela produktionen.

Manusförfattarna har ju här lekt lite med verklighetens Poe och hans något mystiska öde och det kittlar ju fantasi nerverna lite men i slutet när mördarens identitet väl avslöjas så blir man lite besviken.

Hyfsad spännande underhållning är det men inte så mycket mer.







söndag 19 januari 2014

Cykeltjuven (1948)



Originaltitel: Ladri di Biciclette




Arbetslöse Antonio (Lamberto Maggiorani) erbjuds ett jobb på ett villkor, att han tar med sig en egen cykel.
Hans cykel befinner sig dock på pantbanken efter att familjen haft ett par svåra år men han lyckas efter mycket om och men få ihop tillräckligt för att kunna lösa ut sin tvåhjuling och börja på sitt nya arbete med att sätta upp affischer på stans gator.
Redan första dagen händer då det som inte får hända,
hans cykel blir stulen och Antonio ser hela sin tillvaro suddas ut.
Han måste få tag i tjuven och sin cykel, kosta vad det kosta vill.

Den här filmen är en av dom stora klassikerna och kommer alltid upp när det pratas om dom bästa produktionerna genom tiderna.

Det är en oerhört gripande och dramatisk historia där vi får följa Antonio och hans son Brunos jakt genom staden på den tjuv som stulit Antonios cykel.
Hans frustration över att ingen annan, inte ens polisen verkar inse hur viktig den här cykeln är för honom gör att han själv förvandlas till en tjuv som enbart ser till sina egna behov och glömmer bort att det kanske finns andra människor runtomkring honom som kanske har det än värre än han själv.

Filmen har en nästan dokumentär känsla över sig och fotot är oerhört vackert, skådespelarna är utomordentliga och hopp och förtvivlan blandas hejvilt och som tittare så vet man inte vad som ska hända i nästa scen.

En liten nördig detalj om filmen är att Sergio Leone (Mannen som femton år senare skulle skapa genren Spaghettiwestern genom sin film "För en Handfull Dollar" är regiassistent i denna film och dessutom har en liten roll som student. 


Det är spännande dramatiskt, roligt och sorgligt om en liten detalj som en människa förvandlar till en katastrof men där han ändå till slut blir tvingad att stanna upp och titta lite på sitt eget agerande.





Franska Familjehemligheter (2012)



Original titel:  Croniques Sexuelles D'une Famille D'aujord'hui




Romain (Mathias Melloul) blir avstängd i skolan efter en vadslagning där han ertappas onanerandes på lektionen samtidigt som han filmer det hela med sin mobil.
Romain är 18 år och oskuld och det är hans största problem i livet.
Det blir inte bättre av att han hela tiden får lyssna på sina äldre syskons sexhistorier, höra sina föräldrar i sovrummet på kvällarna och dessutom får reda på att till och med farfar har en älskarinna.

En vanlig Fransk svenssonfamilj där sex och förhållanden står i centrum tillsammans med en frustrerande 18-åring vars tankar dygnet runt handlar om att bli av med sin oskuld.

Denna historia är inget för den som blir besvärad av naket för den innehåller mycket av den varan och riktigt intima scener. 
Tyvärr så känns det som om filmen inte har så mycket mer att erbjuda än just sexscenerna,
manuset håller inte riktigt för att man ska kunna engagera sig i karaktärerna och alla dessa, egentligen intressanta problem som tas upp.
Det är synd, för skådespelarna är riktigt bra men har ju som sagt inte så mycket att jobba med.

Ganska innehållslös sexuell vardagsrealism med bra skådespeleri.




lördag 18 januari 2014

The Conjuring (2013)





Det är i början av 70-talet när Carolyn (Lili Taylor) och Roger Perron (Ron Livingston) tillsammans med sina barn flyttar in i ett stort gammalt hus ute på landet.
Det dröjer inte länge förrän dom märker att dom inte är dom enda som huserar på platsen och att huset gömmer ett par fruktansvärda hemligheter.



Själva historien om en familj som flyttar in i ett gammalt hus där det visar sig ha hänt både det ena och det andra och där spökena verkar ha fest dygnet runt har man ju sett mängder med gånger men här har faktiskt regissören James Wan lyckats med att få historien att kännas riktigt fräsch trots alla klyschor med mörka källare där elen aldrig fungerar, möbler som flyttas och där barnen ser saker som föräldrarna givetvis bara tror är fantasier.

Manuset bygger på en verklig händelse på 1970-talet med en familj som hette Warren och sånt ger ju alltid lite mer tyngd till historien oavsett om man tror på det eller inte.

Slutresultatet är i alla fall en tung och tät skräckfilm med bra skådespelare, enastående foto och med ett par riktigt obehagliga scener som fick en att skruva på sig i fåtöljen.





Iron Man (2008)






Miljardären, playboyen, en av världens skarpaste tekniska genier och VD för Stark Industries Tony Stark (Robert Downey Jr.) är i Afghanistan för att demonstrera företagets senaste vapen när han blir kidnappad av en grupp rebeller.
Han tvingas bygga missiler men sätter i hemlighet ihop en armerad dräkt som gör att han till slut lyckas fly.
Väl tillbaka i USA så framkommer det att kidnappningen kanske var iscensatt av mäktigare män än dessa rebeller i bergen och Stark kommer nu på andra tankar vad det gäller vapentillverkning och börjar nu istället vidareutveckla dräkten han skapat i fångenskap.

Ett explosivt och mäktigt äventyr med en Robert Downey Jr i absolut högform.
Regissören Jon Favreau har verkligen pusslat ihop en maffig produktion med ett strålande foto av Matthew Libatique och tung musik komponerad av Ramin Djawadi och där tekniknördarna verkligen har en 2 timmars sexuell upplevelse att se fram emot.

Jeff Bridges är elakt bra som den Lex Luthorliknande Obadiah Stane och Gwyneth Paltrow lika änglalikt vacker som dom Afghanska banditerna är onda.

Amerikanska filmmakare vill ju gärna stoppa in en liten seriös allvarlig mening i sina produktioner även om det som här egentligen handlar om ren och skär underhållning men till skillnad från många andra filmer så köper man det i denna eftersom hela grejen med Peace & Love är själva grunden för Ironman's existens och agerande.

Mäktig och imponerande actionunderhållning.





Andra Världskrigets Kvinnliga Spioner (2023)

  En dokumentär om några av dom kvinnor som jobbade bakom fiendens linjer som spioner under det Andra Världskriget. Vi får bland annat följa...